fruktansvärdt nog sätta sjelfva rikets integritet i fara. Deremot anse vi visserligen både helsosamt och nödvändigt, att den blinda och halft afgudiska dyrkan, hvarmed man från flera håll sökt och till en del ännu söker att omgifva allt slags kunglighet, må bringas till sina rätta och för en demokratiskt konstitutionel monarki behöriga proportioner, så att en regent eller en prins må åtnjuta den frivilliga gården af folkets aktning och vördnad i mån af sina personliga förtjenster, men icke i följd af den nimbus af öfversvinnelig höghet, hvarmed smickret, svagheten eller lycksökeriet så gerna vilja omgifva dem, och hvartill sådana tidningsartiklar, som den här ofvan ur Tiden citerade, utgöra goda medbjelpare. — Aftonposten innehåller en korrespondensartikel till utgifvaren (hr Walldn eller hr Dalman) och såsom det vill synas på stilen, ifrån Vinterbladsmannen, hvari den sednare ånyo uppmanar den förre att icke käbbla med Aftonbladet. Man får der veta något, som vi icke tillförene sett, nemligen att Aftonbladet skall hafva betraktat Örebromötet såsom p)en lysande verldshändelse. Efter denna lilla osanning, på Aftonbladets bekostnad, som anser, att Orebromötet väl kan hafva sitt stora värde ändå utan att ställa det så högt, läser man följande, som i synnerhet måste förekomma karakteristiskt från kollegans sida: Och så kommer en obeskedlig opponent (Aftonposten naturligtvis) och yrkar helt oblygt, att alltsammans, (nemligen förhandlingarna och beslutet vid Örebromötet) är bara munväder och skrän, att om icke sjelfva majoriteten, åtminstone den genom tankens makt öfvervägande fraktionen icke är radikal, att ÖOrebromötet var en futtig partidemonstration, att de tal som der höllos icke hängde rätt ihop, och att besluten gjorde det ännu mindre. Vi hade knappt trott att få höra Aftonpostens innersta tankar så frimodigt uttalade. Slutligen förklarar Vinterbladsmannen, att om ej Aftonposten låter A. B. vara i fred, så får den sjelf icke hafva någon fred, så länge en vrå finnes der min herres ärliga namn och rykte kan förföljas med lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. Vi hafva velat citera detta till jemförande med Aftonbladsartiklar. Såsom apostill efter denna artikels införande förklarar hr Dalman och hr Theorell sin förbindelse för de goda råden, som deri innehållas, men beklagar tillika, att det icke alltid kan undvikas, att då en sådan tidning som Aftonbladet blir för närgången, semot honom säga sina tankar skarpt och allvarligt.,