deri lörekommo emot Iirinetens anllallgalv. 4
sådan bok kunde emedlertid ej vara annat än
välkommen för det engelska högtorypartiet,
som hela tiden med värma omfattat despotis-
mens sak i andra länder, och boken har af så-
dan anledning blifvit puffad och lofordad i
tidskriften Quarterly Review, som är de ul-
trakonservativas förnämsta organ. Det roliga
är att samma arbete härigenom blifvit en fet
stek jemväl för tidningen Tiden, som nu i sin
ordning lefver på öfversättningar af dei Quar-
terly Review införda utdragen ur boken, lika-
som samma tidning i fjol en lång tid frossade
på en artikel ur samma tidskrift, der kostliga
historier om Februari-revolutionens tillkomst
voro uppdukade. — Så skrifves historien!
— Vi kunna vid detta tillfälle ej underlåta!
att omtala en anekdot, som på ett naift sätt
förklarar, hvarföre Tidens professor med så
god smak upptager och nedskrifver för publi-
ken såsom historiskt hvad som helst, sannt
eller falskt om hvartannat, utan att bekymra
sig vidare derom. Någon hade en dag visat
hr P. huru han berättat uppåt väggarna om
några utländska tilldragelser, och yttrat för-
undran öfver hans lättsinnighet i detta hän-
seende, hvarpå professorn lugnt och under
småleende hade svarat: Kan väl vara att. ni
har rätt, men det är i alla fall något åt det
hållet !
— Uti Tiden för i lördags läses följande
stycke, som synes förtjena att icke lemnas
utan uppmärksamhet:
I AM 463 förklarar A.B. att det accepterar be-
nämningen röd, med det vilkoret, att dermed ej får
insinueras, att den innebär en syftning till det mo-
narchiska regeringssättels upphäfvande. — Hvar-
före detta förbehåll? Har icke A.B. många gånger
förklarat, att republiken är det enda rätta statsskic-
ket, såsnart blott folket dertill vore moget? Väl til-
lades före 1848 års början att beklagligen ingen ut-
sigt till en slik mognad för Europa funnes förrän
inom en eller par mansåldrar; men då A.B. med så-
dant jubel helsade alla revolutionerna, hvarhelst de
än inträffade och deraf förutspådde så mycken lycka,
är klart att det antingen icke menat upprigtigt, el-
ler ock anser oss svenskar för långt mindre bildade,
än Sicilianer, Neapolitaner, Lombarder, Österrikare,
den Ungerska allmogen, hvilka, enligt A.B:s förme-
nande, skulle i ett enda hopp, utan skada för lif och
lemmar, kunna springa öfver från despotismens ok
till den oinskränkta folksuveränetetens gärdesgårds-
lösa betesmark. När nu A.B. tror, eller trott, att
detta språng kan lyckas för sådana tills dato poli-
tiskt omyndiga folk, så måtte väl vådan vara min-
dre för oss, som sedan hedenhös varit bekanta med!
den lagbundna friheten, att kunna reda oss i den!
fullkomligare staten. — Hvem skall dessutom be-
stämma när mognadens tid kommit? Begripligtvis
pressen; d. v. s. i Sverige A.B. Nu kan A.B. ett,
ta, tre få den inspirationen, att rätta tiden i dagl
eller morgon eller vid nästa kravall vore kommen
äfven för Sverige att på allvar bryta löst. Månne
det under ett slikt förhållande icke är en nog naiv
begäran, att makten skall göra sig värnlös, frivilligt!
och på god tro utleverera alla försvarsvapen och gifva
sig på nåd och onåd åt radikalismen?
Detta är en icke så illa tillagad ragout af
dikt och sanning om hvarandra, för att er-l
hålla en anrättning, smaklig för de förskräckte.
Den första satsen, att ÅA. B. skall många gån-
ger förklarat, att republiken är det enda rätta
statsskicket, så snart blott folket vore dertill
moget,, innebär väl så till vida en half san-
ning, att Aftonbladet alltid ansett det republi-l
kanska regeringssättet, eller ett sådant, der in-
nehafvandet af högsta makten blifver en följd!
af förtroende och val, ej af arfsrätt, för detl
mest principenliga, och äfven någon gång ytt-l
rat den tankan, att alla folk i tidens längdl
skola komma dertill. Men deremot har Tidenl
tagit ett väldigt språng inpå diktens område,
då den sagt, att Åftonbladet ansett Sicilianer,
Neapolitaner, Lombarder, Österrikare och den
j
Ungerska allmogen mogna för republiken. Detta
har, oss veterligen, aldrig stått i Aftonbladet,
som tvärtom vid alla tillfällen beklagat, att
regenterna genom sin hårdnackenhet att ej vilja
medgifva konstitutionella monarkier på demo-
kratisk grund, framkallat de brytningar och
olyckor, hvaraf Europa nu lider. Den fria
fantasi, hvaraf Tiden här varit inspirerad,
framstår i en än mer karakteristisk dager när!
man besinnar, att hvarken Sicilianer, Neapoli-l
taner, Lombarder eller österrikare satt repub-
liken i fråga, utan blott begärt liberalt kon-
stitutionella monarkiska styrelser, och att en-
dast regenternas envisa vägran eller våld drifvit
folken från den ena ytterligheten till den an-l;
dra. I Neapel, likasom i Preussen, jubileradels
ju till och med folken för konungarne, så snart:
dessa gjorde mine af att vilja gifva efter; tyl!
de förra kunde då icke förutse, att furstarnes
lena språk i farans stund blott utgjorde ettl,
svek för att vinna tid och framdeles återtaga ,
sabelväldet. Hela den slutsats, som professorn)
gör ifrån jemförelsen mellan andra folks och li
vår egen mognad hvilar således på en diktad l:
premiss. Aftonbladet kan för öfrigt med nå-!!
gra få ord undanrödja allt tvifvel om sin me-
ning i nyssnämnda hänseende, hvad Sverige .
beträffar. Orsaken hvarföre vianse, att en re-l
publikansk statsform nu skulle utgöra en olycka l
för Sverige, ligger dels i vårt geografiska läge, l:
som sannolikt skulle, vid en republikansk rö-l:
relse, utsätta landet för en ockupation från l!
Ryssland, dels också uti den söndersplittring
af nationalandan, som statsskicket så länge bi-
dragit att tillskapa, eller uti den bekanta svenska
afunden, som svårligen skulle lemna ett valdt
öfverhufvud i fredlig besittning af regeringen,
äfven om det blott vore på fyra eller fem iår.
Det är möjligt, att den politiska moralen oml
ett halft sekel kan komma på en högre stånd-
punkt, i samma mån som klassväldet försvin-
ner. Afven då kan det vara mycken fråga
om, huruvida icke folket lika gerna vill hafva
en af demokratiska inrättningar och kontroller
omgifven konungamakt, d. v. s. en republikansk
monarki, för att undvika de i en stat af vår
ringa styrka och med vår belägenhet alltid
obehagliga kriserna af en val-agitation, hellre
Sn Av ee ee