detta landa (Storbritanmen) betraHar. Men det finnes likväl ingen princip, för hvilken vi hafva en större vördnad, emedan det är en sak, till hvilken alla folk äro tvungna att komma vid en viss period af sin historia och vid vissa kriser i samhällskroppen. Det finnes blott tre principer, på hvilka ett lands styrelse kan grundas. Den första är en suveräns ärftliga rättigheter, hvilka i sjelfva verket; när man rätt tänker efter saken, i likhet med en öfversteprests makt, hemta sin egentliga styrka endast ifrån folkets tro på desamma. Den andra jär en gammal konstitution, grundad på plägseder eller fördrag, och hvars rötter gå så djupt ned i forntidens jordmån, att de icke annat än gemensamt med denna kunna uppryckas. Hvad beträffar den råa fysiska styrkan i soldatens eller tyrannens händer, så anse vi den i sjelfva verket icke förtjena namnet af någon princip. Nåväl, i sådana länder, der den råa styrkan eller den absoluta måkten har hindrat uppkomsten af en konstitution, hvad är väl der att göra, då tron på de monarkiska rättigheterna blifvit skakad eller förstörd? Der finnes då blott en grundsats qvar, ett ankare för samhället att hålla sig fast vid, och detta är den allmänneliga valrätten. Det är omöjligt att kunna säga hvad som skulle hafva blifvit af Frankrike eiler af de tyska staterna under den monarkiska principens sednaste skeppsbrott i dessa länder, om icke den allmänna valrätten hade varit till hands såsom en lifräddningsbåt, hvilken alla menniskor och alla intressen på ögonblicket omfattade. Dessa folk, åtminstone tyskarne, voro kanhända i det ögonblicket icke nog framskridna, för att kunna bibehålla eller fortsätta den allmänna valrätten i dess yttersta utsträckning, såsom en basis för styrelseorganismen. Men icke dess mindre var den till stort gagn för tillfället. Hade blott regeringarna vetat att göra ett lämpligt bruk af de myndigheter och inrättningar, som ega sitt ursprung i den allmänna valrättens stora och populära princip, så skulle de befunnit sig i en långt mera lycklig och mindre bekymrande belägenhet, än de äro och någonsin kunna komma, så länge de lita på sin rättighet ,med Guds nådex, eller sina besoldade armåer. Den allmänna valrätten är i sanning en så enkel, så naturlig och så oundviklig tillflykt vid starka politiska skakningar, att man bädanefter kan taga för afgjordt, att alla regeringar och alla samhällen skola komma att sträfva åt det hållet. En mycket inskränkt valrätt, sådan som på ett eller annat sätt hittills varit rådande i de länder, hvilka kallats konstitutionella, är endast möjlig så länge, som massan af folket, i anseende till sin okunnighet frågar lika litet efter sina rättigheter, som den sociala missaktning, hvilken ligger i dessa rättigheters förnekande. Men hvad engelsmännen beträffar, så blifva de hvarje år mera vakna för dessa saker, och hvarje år göras de sty: rande klasserna mera oroligt uppmärksamma på hvad folket nedanom dem tänker och känner. Ett system af några hundra tusen valmän ibland några millioner fullvuxna medborgare, som börjat fatta intresse för det politiska tillståndet, kan omöjligt räkna på någon varaktighet i längden. : Det värsta är, vid den diskussion som af sig sjelf ständigt återkommer rörande dessa ämnen, att emot nyssnämnda grundsatser står en parlamentarisk majoritet, af hvilken en viss del är nog dåraktig att tro, antingen att valrätten och systemet kunna stå stilla på den punkt de befinna sig, eller också att de ledande och maktegande klasserna, äfven inseende och erkännande, att de slutligen miste gifva vika för påtryckningen, endast böra låta föra sig i släptåg så långsamt och motvilligt som möjligt. Om de blott kunna undanskjuta reformen för denna och nästa session, fråga de litet efter hvad sedermera kan hända; och det är på sådant sätt, som de låta demokratien framskrida under ett intryck af bitterhet, i stället för att öppet och försonligt gå den till mötes och derigenom undanrödja den våda,som kan uppstå vid dess slutliga seger, som de likväl icke sjelfva betvifla. Det värsta är, att dessa partier genom ett sådant handlingssätt skada, icke den allmänna: valrätten, utan sjelfva monarkien. Ty märk väl, ju längre ned man sträcker sina forskningar öfver opinionen bland samhällsklasserna, destomer monarkisk skall man för närvarande finna den; och vi äre öfvertygade, att den allmänna valrätten för närvarande är mer monarkisk till sin karakter, än den inskränkta valrätten: : Detta bevisas både af händelserna i Frankrike och Tyskland. (Författaren hade här äfven kunnat tillägga Danmarks exempel. Red:s anm.) Några af de tankar, hvilka vi här återgifvit, synas -förtjenta af serdeles uppmärksamhet, emedan de äro ej mindre tillämpliga hos oss in i England. Huru ofta får man icke här höra personer föra det språket, alt man visserligen ej kan betvifla, det ju den demokratiska principen och en långt utsträckt valrätt lutligen skola göra sig gällande, men att man itminstone bör hålla emot detta så länge som möjligt, och att det icke kan ske utan revojution. Vi fråga om det ligger minsta konseqvens eller ens sundt förnuft i ett sådant räsonnemang, utgånget just ifrån personer, som rukta en revolution, hvilken för öfrigt alla ära vilja undvika såsom ett stort samhällsondt. ry då orsaken till en revolution icke ligger något annat än i minoriteternas motstånd mot reformen, är det icke då på en gång ortsynt och opatriotiskt ätt sjelf bidraga till len befarade skakningens framkallande just senom ett sådant motstånd, under det man våde på förhand kan inse och med flere länlers exempel bekräfta, att en i tid, med uppiktighet och välvilja gjord eftergift åt refornen utgör ett tillförlitligt medel och det enda äkra som finnes, att undvika: revolutionen. een . TTESEEKERREEEN