FJERDE ALLMÄNNA SVENSKA LANDTBRUKSMÖTET. Måndagen d. 46 Juli. Hölls allmän sammankomst, då i första frågan Kan det vara någon fördel i statseller landt-eko. nomiskt afseende, att jordtorpare sättas på arrendq och befrias från all arbetsskyldighet ? ingen anmälte sig att deltaga i diskussionen. Angående andra frågan: Är någon högre skyddstull å landtmanna-produkter nödvändig för Svenska landtbrukets bestånd och framgång? yttrade hr Nathhorst att uttrycket högre, vore obestämdt. — Man kunde icke behandla alla landtmannaprodukter i massa, utan måste genomgå hvar för sig; Tal. ingick i åtskilliga detaljer. Han ansåg skyddstull icke behöfvas för spanmål, men deremot ännu icke kunna afskaffas på ladugårdsprodukter; dock behöfdes icke heller någon förhöjning å den sednare. Han föreslog en komittts nedsättande till frågans närmare utredande. Häri förenade sig borgmästaren Halling, men önskade några ledamöter ville yttra sig redan vid detta tillfälle, som ett slags ledning för komitt.n. Beträffande spanmål, behöfdes ej särdeles sysselsätta sig dermed, enär konungen deri egde beslutanderätt. Hr Halling talade med eftertryck emot tull på sådana landtmanna-produkter, som tjena till födoämnen för den arbetande klassen. Sedan flera talare, landshöfdingen Rosen, prosten Holm från Själevad, kammarherren friherre Raab, landshöfdingen Faxe, kamarjunkare Coyet, löjtnant Edman, yttrat sig, afslöts diskussionen och en komitt nämndes, för hennes närmare utredande. Härtill utsågos K. sekreter. Nathhorst, friherre Raab och handlanden Koch. Tredje frågan: Kunna arbetsinrättningar med fördel i Sverige anläggas på landet och der motsvara sitt ändamål? Landshöfdingen Rosen frågade om det menades en fri eller tvångs-arbetsinrättning. Han trodde ej att inrättningar af det förra slaget numera äro så mycket behöfliga, utan. att närings-friheten och den nya fattigstadgan i mycket förbättrat förhållandet, och att man med allt skäl kunde afvakta vidare resultater af nämnde författningar. Redan nu ansåg landshöfd. att der icke vore brist på arbete för den, som vill arbeta. Hvad tvångsarbets-inrättningar åter beträffar, hörer detta till den lagstiftande makten, och kunde icke egentligen vara föremål för förhandlingar på detta ställe. Prosten Holm talade om den han redan 1839 i Själevad anlagt, men emot arbetshus, och ansåg arbetet vid sådana inrättningar böra lemnas i hemmet och stå i sammanhang med fattigvården. Frih. Raab önskade frågan hänvist till en komittå. Komminister Nerelius talade för arbetsinrättningar och löjtn. Edman emot. Komitte beslöts, och till ledamöter utsågos landsh. Rosen, prosten Holm, komminister Nerelius. Ett skriftligt svar på frågan från frih. Hermelin hade inkommit. I fjerde frågan: Hvilka nya lagstadganden rörande vården af skogarne i Sverige äro af behofyet påkallade? yttrade hemmansegaren Ola Pettersson från Ask, att stängselskyldighetens upphörande skulle väsendtligt bidraga till skogens besparing. Dettal: ansågs icke direkt röra den frågan, och på tillstyrkan af frih. Raab och K. sekr. Odelberg, som förklarade sig i åtskilligt. öfverensstämma med Ola! Petterson, ang. olämpligheten af nuvarande stängselförfattning, skulle den frågan diskuteras på Fredag. Täflings-exposilionen skulle egg rum sistlidne Thorsdag, i trädgården till hötelet Stadt Hamburg, hvarvid likväl, i anseende till den gångbara smittosamma sjukdomen bland hornboskapen, tjurar, oxar, ! kor och ungboskap från all täftan uteslutas. Svin-: sreatur få icke till vinnande af premier anmälas. I. — — En utmärkt engelsk författare har nyligen i.