Ludolfs, klagan öfver fö bundsstyrelsens beslut! att upphäfva militärkapitulationerna med ko-l: nungen af Neapel, har denna styrelse åberopat en artikel i de allmänna kapitulationsbestämmelserna, hvilken berättigar begge kontrahenterna att upphäfva kapitulationerna före deras utgång, om oförutsedda händelser kräfva det. ITALIEN. Fransmännen hafva ändtligen besatt Rom och: fästet St. Angelo. Efter mindre anfall af fransmännen den 26 och 27 Juni företogo de ett allvarsammare den 28, kl. Y, 3 om morgonen. Fyra kolonner afl trenne elitkompanier hvardera ryckte an emotl bastionen n:o 8, dit en mängd romare ström-l made och mottogo fransmännen med en mycket häftig eld, så att, bland andra, bataljonschefen Lefebvre och chefen för anfallskolonnernas ingeniörafdelning, Galbaud, blefvo skjutna. Likväl blefvo försvararne trängda ur ba-l, stionen till ett litet hus, der de alla nedhöggos. eller togos till fånga. Bastionen var således: tagen, men derefter öppnade romarne en häf-l tig tiraljöreld från de kringliggande husen och : framryckte för att återtaga bastionens artilleri. De tillbakadrefvos af franska grenadierer, som jemväl bemäktigade sig de hus, hvilka dominera St. Pancrazio-porten. Enligt general Oudinots uppgift hafva romarne fått 400 man man dödade och 125 man fångna, samt fransmännen 9 döda och 110 sårade. — Samtidigt med detta anfall gjordes diversioner mot tvenne andra delar af staden, och romarne sökte medl brännare antända fransmännens bro öfver lägre ! Tibern, men hindrades derifrån af franska! flottiljen och pontoniererna. ! Den 29 Juni förstörde ett franskt detachement krutbruket i Tivoli, 17?7 mil öster om Rom. Från den intagna bastionen fortsattes bombarderingen af staden. Den 30 öfverlade konstituerande församlingen, under det bombarderingen fortfor, om hvad parti den skulle taga, antingen gifva sig, eller försvara Rom till det yttersta. Folket och soldaterna voro mest böjda för det sed-l nare, äfvensom Mazzin , Garibaldi och Avez-l zana; men, under det de kraftfullaste männen voro sysselsatta med stadens försvar, beslöto de öfriga, mer moderata medlemmarne af församlingen att gifva sig och derigenom rädda staden från en förstöring, som icke kundel lända till något slags gagn. Följaktligen begärdes den 30, att fiendtligheterna skulle inställas, och om aftonen infunno sig medlemmar af romerska municipalstyrelsen i franska högqvarteret för att kapitulera. Underhandlingen varade den 1 Juli och en del af den! 2, hvarefter municipalitetet på aftonen förklarade att det afstod från begäran om kapitula-! tionsvilkors bestämmande och ville derförutan öppna stadens portar. Följande kapitulationsvilkor stadfästades likväl: 1) Franska armåeen rycker in i Rom och intager de positioner, hon finner lämpliga. 2) De romerska trupper, som, enligt öfverenskommelse mellan general Oudinot och de romerska militärmyndigheterna, qvarblifva istaden, tjenstgöra gemensamt med de franska trupperna i staden och på fästet S:t Angelo. 3) Romerska militärmyndigheterna förlägga de trupper, som icke skola stanna i staden, i kantoneringsqvarter. 4) Kommunikationerna med Rom öppnas ånyo. 5) Försvarsanstalterna i, det inre af staden undanrödjas genast. 6) Sä-l, 4 4 kerhet till lif och egendom garanteras. 7) Nationalgardet bibehålles. 8) Frankrike blandar sig ej i förvaltningen. Natten till den 3 öfverlemnades åt Frans-: männen portarne Porttse och San Pancrazio, på högra Tiberstranden, samt om morgonenl: Porta del Popolo, på venstra stranden. Samma dag inryckte två starka kolonner i Rom, den ena under general Oudinot, genom Porta Portese, den andra genom Porta del Popolo och Corso. De mottogos med jubel, heter det i officiella berättelser; enligt enskilda berättelser deremot, blefvo tvenne franska officerare dödade vid inryckandet och natten derefter tre personer mördade, hvilka voro kända för sin tillgifvenhet för Fransmännen. Vid tvenne kaffehus, der klubbar plägat samlas, hade några grupper af folk uppgifvit ogillande rop, och den ena gruppen höjt en fana med röd mössa; Fransmännen ryckte ned både fanan och mössan. Triumvirerna, hvilka ej velat ingå på kapitulationen, voro försvunna ochl: församlingen skingrad, sedan den uppdragit verkställande makten åt Salicetti, Calandrellili och Mariani. E Samma dag som intåget skedde, utfärdade l general Oudinot en så lydande proklamation, som uppslogs på husknutarne: Invånare i Rom! Franska arm:en, som beträdt edert område, har till uppdrag att återställa den ordning befolkningen önskar. En upprorisk minoritet har tvungit oss att storma edra murar. Vil äro herrar öfver staden; vi skola fullgöra vårtl uppdrag. Under de bevis på vänskap, hvar ed vil blifvit mottagna, isynnerhet der det verkliga romerska folkets känslor voro obestridliga, hafva några fiendtliga utrop hörts och tvungit oss till ögonblicklig bestraffning. De rättsinniga och frihetens sanna vänner må vara lugna; ordningens och samhällets fiender må veta, att strängt straff skall drabba för-: nyelsen af tyranniska manifestationer, framkalladel af ett utländskt parti. För att ställa bestämd bor-: gen för allmänna säkerheten förordnar jag följande: All makt är tills vidare samlad i militärmyndighetens hand. Den skall genast söka kommunalrådets bistånd och medverkan. Församlingen och regeringen, hvilkas våldsamma och förtryckande välde börjat med otacksamhet och en samvetslös uppmaning till romerska folket att gripa till vapen mot en nation, som är dess vän, upphöra nu att vara till. Klubbarne och de politiska föreningarne tillslutas. Tills vidare är all publikation genom pressen och alla, icke af militärmyndigheterna förut gillade, anslag förbjudna. Militärdomstolarne döma öfver förbrytelser emot person och egendom. Divisionsgeneralen Rostolan är utnämnd till guvernör, och brigadgeneralen Sauvan till kommendant i staden. Den 4 Juli förvisade general Oudinot ytterligare alla fremlingar ur staden och anbefallde väljandet af ett nytt kommunalråd. Den 5 kl. 7 f. m. inryckte franska trupper FS SE I ol I VR