frikänd i grefvens omdöme, och hans tankar
hade liksom hela tiden varit långt ifrån både
samtalet och den talande. Han hade alltid nå-
gra stående svar hvilka kunde passa till hvad
som helst och hvilka han, som i en dvala, ka-
stade in i pauserna af grefvens utgjutelser.
Vi skola återkomma till det der ämnet en
annan gång,, sade grefven buttert.
Herr Lindgren blott nickade.
Hvad är det ni jollrar om der, vände han
sig till sin hustru och son, jaså: om inträdet
i verlden och konsten att lefva lyckligt och
länge tror jag? Den konsten är inte serdeles
svår min kära Ernst. Den består helt simpelt
i att njuta dagen som den kommer. Och en-
dast man sauverar apparancerna kan man följa
sina infall, så länge de äro trefliga och ange-
näma nota bene. Kan du undvika att gifta
dig, det vill säga om dina affärer icke tvinga
dig dertill, sä låt bli det, ty derigenom vin-
ner man ingenting annat, än att man hopar
öfver sig en ström af svartsjuka med de mest
sataniska planer. Ja, ja! Jag vill minnas att
jag en gång sade dig åtskilligt minnesvärdt
vis-å-vis oförsigtigheten att slösa med äkten-
skapslöftenv.
Grefvinnan som rest sig upp vid början af
detta tal och oroligt sökt efter något afbrott,
lade nu ihop sitt arbete och lagade sig tillatt
gå ut. Unga grefven ritade med foten på golf-
vet och tycktes knapt höra fadrens ord, då Fe-
lix syntes i dörrn och tillsade att bordet var
serveradt. Aldrig hade middagen varit mera
efterlängtad och snart var hela sällskapet för-
svunnet från balkongen.
——
Denna korta profbit på den grefliga famil-
jens hemlif bevisar tillräckligt att den bleksz
främlingens hämd ej burit de frukter, som hor
trott skulle förgylla de mörkare sidorna af denn:
hämd. .
Långt ifrån att fästa honom vid hemmet och
förädla honom, hade den alstrat en bitterhet
och ett hat, som utestängde alla ädlare känslor
I stället att söka inom sig eller hos sin mak: