Ihvilken icke önskar något bättr
Janklagade fälld.
då-jag liksom anförtrodt dig åt Guds beskydd
under öden, som blott Han känner — då tyc-
ker jag mig liksom hafva rättighet att öfver-
svämma dig med utbrotten af min kärlek.
Så jollrade den stackars modern med sin
son och glömde, att denne son ej mer var ett
barn, hvars hela verld låg i hennes ömhet och
smekningar.
Under tiden fortsattes ett samtal bredvid
dem, som var heit olika detta, och hvilket
alldeles halkat förbi moderns uppmärksamhet,
men ej sonens.
Och det obegripligaste är attinte en mängd
sådana der gamla ceremonier afskaffas, då in-
gen förståndig och upplyst menniska kan tro
derpå sade grefven, som slutsats af en lång
afhandling förd i dåsig vresig ton.
Ja, ja, det kan så vara det, det kan allt
vara något obegripligt i det helan, svarade hr
Lindgren lika dåsigt.
Men lika mycket förvånar det mig att herrn
delar dessa åsigter, herrn som åtagit sig att
handleda ungdom. Jag vet just icke om det
är på sin plats att tala om nattvarden som en
gammal enfaldig ceremoni i närvaro af en yng-
ling, som första gången begått denna ceremoni.
Religionen, med eller utan sådana, är dock på
sätt och vis nödvändig för oss så länge viäro
unga, eller hvad säger herrn i den saken ?
frågade grefven med tonen af en sträng domare,
e än att få den
Herr Lindgren var för mycket van vid denna
blinda hoprörning af personer och åsigter, an-
klagelser och vrede, att taga häftigt vid sig,
och sade derför i samma sömniga anda som
alltid:
Ja, det kan visst inte nekas att det är som
herr grefven anmärkt, och det kan allt så vara
i det helan.
Jag tror att herrn aldrig har någon egen
l mening i det hela, härmade grefven uppretad
li det han satte stolen i häftig vaggning.
Herr Lindgren teg och spelade med fingrarna
på balkonggallret, det syntes att han icke myc-
ket brydde sig om huruvida han blef fälld eller