Ihvilken icke önskar något bättr Janklagade fälld. då-jag liksom anförtrodt dig åt Guds beskydd under öden, som blott Han känner — då tycker jag mig liksom hafva rättighet att öfversvämma dig med utbrotten af min kärlek. Så jollrade den stackars modern med sin son och glömde, att denne son ej mer var ett barn, hvars hela verld låg i hennes ömhet och smekningar. Under tiden fortsattes ett samtal bredvid dem, som var heit olika detta, och hvilket alldeles halkat förbi moderns uppmärksamhet, men ej sonens. Och det obegripligaste är attinte en mängd sådana der gamla ceremonier afskaffas, då ingen förståndig och upplyst menniska kan tro derpå sade grefven, som slutsats af en lång afhandling förd i dåsig vresig ton. Ja, ja, det kan så vara det, det kan allt vara något obegripligt i det helan, svarade hr Lindgren lika dåsigt. Men lika mycket förvånar det mig att herrn delar dessa åsigter, herrn som åtagit sig att handleda ungdom. Jag vet just icke om det är på sin plats att tala om nattvarden som en gammal enfaldig ceremoni i närvaro af en yngling, som första gången begått denna ceremoni. Religionen, med eller utan sådana, är dock på sätt och vis nödvändig för oss så länge viäro unga, eller hvad säger herrn i den saken ? frågade grefven med tonen af en sträng domare, e än att få den Herr Lindgren var för mycket van vid denna blinda hoprörning af personer och åsigter, anklagelser och vrede, att taga häftigt vid sig, och sade derför i samma sömniga anda som alltid: Ja, det kan visst inte nekas att det är som herr grefven anmärkt, och det kan allt så vara i det helan. Jag tror att herrn aldrig har någon egen l mening i det hela, härmade grefven uppretad li det han satte stolen i häftig vaggning. Herr Lindgren teg och spelade med fingrarna på balkonggallret, det syntes att han icke mycket brydde sig om huruvida han blef fälld eller