veta att slesvigholsteinska armåeen, som först dragit sig till sidan åt Veile, ännu icke satt sig i rörelse söderut åt Kolding, samt att danskarne stodo på 2 danska mils afstånd från sistnämnde stad. Man hade t. o. m. der den berättelsen, att danskarne skulle hafva besatt vägen mellan Kolding och Veile; men detta var ej säkert. Att dömma af andra berättelser, lärer danska hufvudstyrkan, under det att general Prittwitz med tyskarne draga sig mera söder ut i Jutland, inskränka sig till att hålla Fredericia besatt, samt för lättare förplägning åter dela sig på Fyen, samt längre uppåt Jutland, då danskarne alltid bafva tillfälle att på fartyg öfvergå från Fyen äfvensom att hastigt transportera sig från Aalborg till Fredericia eller Alsen. I Eckernförde hade man lyckats upptaga största delen af Christian den VIII:s, kanoner och hoppades kunna nu berga en stor del af skeppets öfriga tillhörigheter. Mesanmasten ansågs så brukbar, att den kan begagnas på Gefiton, hvilken fregatt likväl ligger obestyckad, emedan kanonerna användts åt flera andra håll. Utur Fyenska tidningar har Götheborgs fandelsoch Sjöfarts-tidning hemtat följande un derrättelser om utfallet från Fredericia, hvaraf likväl en del synes erfordra bekräftelse: Danskarnes styrka uppgifves till 13 bataljoner infanteri, 5 batterier artilleri, samt 2 afdelningar kavalleri oah ingeniörer, inalles 20,000 man, hvilka dock ej samtlige deltogo i striden. Då danskarnes bataljoner ryckte ut, emottogos de från insurgenternes sida af en den mest lifliga eld och blefvo tvenne gånger kastade tillbaka. Då sprängde general Rye fram i spetsen för sina bataljoner och ropade med kraftig röst: Framåt, gossar! I dag får det icke finnas någon tanke på att gå tillbaka. Nu eröfrades med en våldsamhet, som blott hämnd och harm kunna framkalla, det ena efter det andra af fiendens fasta batterier, tills fienden sjelf sprängde det 7 och sista vid Erritsö i luften. Ett halft fältbatteri eröfrades med manskap och anspann af en afdelning jägare. Bland de intill fredags aftonen till Fredericia införda fångar räknades 10 kaptener, 14 löjtnanter och 20 fanjunkare. Staffeldt ville icke taga pardon och blef skjuten. Bassewitz är tillfångatagen. Efter att fienden hade blifvit tillbakaträngd till landsvägen mellan Kolding och Veile, drog sig Zastrow (som enligt en annan version skall hafva stupat) med en afdelning insurgenter tillbaka till förstnämnde stad, och Bonin åt Veile till. ,Det lärer ega grund, att insurgenterne, efter att tvenne gånger hafva kastat danskarne tillbaka, när de sågo dem ånyo närma sig deras förskansningar, hissade parlamentärflagg, och då danska trupperne, utan att skjuta, nalkades befästningsverken, gåfvo insurgenterne eld på dem. Förbittrade häröfver, stormade danskarne nu förskansningen, intogo den och nedhöggo utan pardon alla förrädarne. Enligt Hb. w. N. af den 5 dennes ville man i Flensburg veta, att en stor preussisksachsisk armekår skulle inrycka i hertigdömena, och man befarade, att detta icke skedde i afsigt att tillfoga danskarne skada, utan för alt göra slesvigholsteinarne böjda för afslutande af fred. — Att danskheten i Flensburg alltmer får öfverhand öfver slesvigholsteinismen, har helt nyligen åter visat sig vid det val af borgarerepresentanter, hvilket den 3 d:s egde rum derstädes. Fyra representanter skulle väljas, och det danska partiet fick alla sina kandidater antagne., PORTUGAL. Enligt underrättelser öfver Madrid har den nya portugisiska ministeren meddelat en fullkomlig amnesti. FRANKRIKE. I trots af belägringstillståndet och den brän. nande solen — skrifver en korrespondent a! den 7 Juli — är Paris i den lifligaste rörelse. Alla gathörn äro uppfyllda af grupper. som studera på der uppslagna stora vallistor och valmanifester. Den store bankiren Achille Fould försmår icke att i jättestora anslag bedja om valmännens gunst. Folket smickras åter än en gång. Achille Fould, det potentierade uttrycket. af den parisiska hankokratien och en ifrig medlem af f. d. Poitierska klubben, bedyrar på alla gathörn, att han framför allt äfven vill sörga för de arbetande klassernas väl. Ifrigt arbetas för en hop legitimistiska abbicer och napoleonistiska äfventyrare, som man knappast någonsin sett i Paris. Ifrigt arbetas äfven för Lamartine; man läser vid hvarje gathörn på stora proklamationer icke blott pi prosa, utan äfven på vers, att Paris är den otacksammaste stad på jorden, om Lamartine icke blifver vald följande dagen. Det republikanska partiet, som knappast bade förenat sig, har åter söndrat sig i flera fraktioner; öfverallt protester samt sex å sjufaldiga kandidatlistor. Genom denna oenighet är partiets inflytande vid valen tillintetgjordt och Proudhon, denna städse negativa ande kan åter berömma sig att hafva undergräft och söndrat. Hela hans parti håller sig vid den kandidatlista, som han utfärdat från sitt fängelse ; emot honom stå berget och den demokratiskt-soc alistiska kommitteen, hvilka åter kifvas med hvarandra. Alla dessa intriger och