aktion mellan romerska folket och Pius IX såsom:
verldslig monark. Vi kunne icke dölja för oss, att
franska expeditionen beslöts och verkställdes under
inflytandet af denna tanka. Den har haft till än-
damål!, ä ena sidan att lägga Frankrikes svärd i våg-
skålen vid de underhandlingar som skulle öppnas i
Roro, och å den andra att trygga romerska folket
för öfvermått af reaktion, allt under vilkor att en
konstitutionell monarki skulle upprättas till den he-
liga fadrens förmån. Oberäknadt den noggranna
kunskap som vi tro oss ega om den på förhand gjorda
öfverenskommelsen angående general Oudinots pro-
klamationer, draga vi den anförda slutsatsen af de
formliga tillkännagifvanderna af de efter hvarandra
följande sändebuden till triumviratet samt af den
tystnad man envist iakttagit, hvar gång vi sökt vid-
röra de politiska frågorna och erhålla en formlig för-
klaring rörande det i vår not af den 46 uppgifna
factum: att de institutioner genom hvilka romerska
folket nu styrer sig, äro ett fritt och frivilligt ut-
tryck af det på lagligt sätt hörda folkets okränkbara
vilja. För öfrigt har franska nationalförsamlingens
votum gifvit nog stöd åt det factum, som vi anfört.
Vid ett sådant förhållande, hotade af en transak-
tion som vi icke kunna låta hafva sin gång och af
underhandlingar, som vårt folks belägenhet ingalunda
påkallade, kunde vi icke tveka om hvad parti vi
bord? laga: att göra motstånd; vi voro vårt land,
Frankrike och hela Europa skyldiga detta. För att
motsvara eit med lojalitet gifvet och lojalt mottaget
förtrocude, voro vi pligtige, att för värt land upp
rättihila okränkbarheten, så vidt möjligt, af dess om-
råd: och inrättningar, sådane de enhälligt hade an-
tagits af alla makter och elementer i staten.
Det var vår pligt att vinna nödig tid för att vädja
från det illa underrättade Frankrike till ett bättre
itadt, för att undandraga systerrepubliken
k, som skulle hafva drabbat henne om hon,
stadt hänförd af fremmande ingifvelser, hade
:0g ovetande gjort sig till medbrottslig uti ett
hvars like vi icke skulle kunnat finna utan att
ka till Polens första delning 4772.
ar vår pligt att, så vidt på oss ankom, för
upprätthålla fundamentalprincipen för allt
ionellt lif: hvarje folks oberoende i allt hvad
e styrelse beträffar. Vi säga det med stolt-
: ty om vi med entusiasm motstå neapolitanska
monar kiens och vår eviga fiendes, Österrikes, försök,
det deremot med djup smärta vi se oss nöd-
att motstå de franska vapnen. Vi anse oss
hafva 2ort oss väl förtjenta icke blott af er, utan af
alla Europas folk, genom detta förhållande.
M. H., ni känner de händelser som inträffat efter
franska interventionen. Konungen af Neapel har
inträngt på vårt område; fyra tusen spanska solda-
ter skul!e den 47 stiga ombord för att segla till vårt
land, i afsigt att der intervenera. Sedan Bolognas
hjeliciuodiga motstånd var besegradt, hafva österri-
karu: framryckt på Romagnan och äro nu i fullj
marsch mot Ancona. Vi hafva slagit konungens af
Neapel trupper och drifvit dem ur landet. Vi skulle,
enlig! r tanke, göra sammaledes med de österriki-
ska icupperna, om icke franska expeditionskårens
ställning hindrade vår verksamhet.
Vi saga detta med sorg; men Frankrike måste
veta byvad den kostar oss, denna expedition till Ci-
vita V. eehia, som säges vara giord för att beskydda oss.
Det är risamt att nödgas säga sådana saker;
men vi försäkra att af alla de interven:ioner, med
hvilka man vill öfverhopa oss, är den franska skad-
ligast för oss. Vi kunna strida mot konungens af
Neape! soldater och österrikarne, och Gud beskyddar
den soda saken. Vi vilja icke strida mot frans-
männen. Mot dem äro vi icke i krigs-, utan i ett
enkieit försvars-tillstånd. Men denna ställning, den
enda hvaruti vi vilja befinna oss hvarhelst vi möta
Frankrike, medför för oss alla krigets obehag, utan
några at dess möjliga fördelar.
At: börja med har franska expeditionen tvungit
ass aut koncentrera våra trupper, så att gränsen blif-
vit öppen för österrikiska invasionen och Bologna
samt städerna på Romagnan lemnade utan skydd.
Österrikarne hafva begagnat sig häraf. Efter ätta
dagars hjeltemodig kamp af befolkningen, har Bo-
logna måst gifva sig.
Vi hade i Frankrike köpt vapen till vårt försvar;
dessa vapen, till ett antal af åtminstone tio tusen
gevär, hafva blifvit seqvestrerade mellan Civita-Vec-
chia och Marseille; de äro i edra händer. Med ett
enda siag hafven j beröfvat oss tio tusen soldater,
ty hvarje väpnad man är en soldat mot österrikarne.
Edra trupper stå under våra murar, på gevärs-
håll, ordnade som till belägring. De stå der utan
ändamål, utan tillkännagifvet program. De hafva
tvunz oss att hålla vår stad i eu försvarsskick,
som betungar våra finanser. De tvinga oss att der
hafva et antal trupper, som annars hade kunnat
bevara våra städer från österrikisk besättning och
plundring. De hindra våra förbindelser, vår tillför-
sel af litsmedel och våra kurirer. De hålla sinnena
i ett öfverretningstillstånd, som kunde hafva skad-
liga följder, om vårt folk vore mindre godt och sin
sak mindre hängifvet. De föda hvarken anarki el-
ler reaktion, ty ingendera är möjlig i Rom, men de
utså retelse mot Frankrike, och detta är en nog all-
varsam olycka för oss, som voro vana att älska det
och hoppas på det.
Vi aro belägrade af Frankrike, under namn af
beskydds lemnande, medan konungen af Neapel, nå-
gra få mil ifrån oss, på sin flykt bortför vår gisslan
och medan österrikarne slagta våra bröder.
M. H., ni har gjort förslager; församlingen har
förklarat dessa förslager oantagliga, och vi behöfva
således icke nu sysselsätta oss med dem. Ni har lagt
ännu ett till de trenne redan förkastade. I detta
förslag säges, att Frankrike skall för all fremmande
invasion skydda de delar af romerska området, som
innehafvas af dess trupper. Ni bör sjelf inse, att
bäruti ligger ingenting som ändrar vår ställning. De
af edra trupper besatta delar af området äro skyd-
dade de facto; men om fråga är om det närvarande,
Så äro dessa delar ytterst få, och är det fråga om
framtiden, så hafva vi väl andra utvägar att skydda
vårt land, än att lemna det helt och hållet åt er.
Knuten på frågan ligger icke der, utan i Roms
besättande. Fordran härom ar hittilldags första punk-
ten i de framställda förslagen.
Men, M. H., vi hafva redan haft äran säga er,
att detta är omöjligt; folket skall aldrig samtycka
dertill. Om Ronis besättande endast har för afsigt
a mm Is AM ir. Pn