RR: Rn nn tran RA Ft
norr försvårades genom af magyarerna gjorda
förhuggningar och en mängd andra uppkastade
hinder. De galiziska bönder, som tvingas att
fortskaffa ammunitionsvagnarne, spänna ofta
sina hästar från vagnarne och begifva sig, ri-
dande, på flykten in i de djupa skogarne; be-
folkningen visar i allmänhet stor motvilja för
ryssarne, som öfverallt hafva stora svårigheter
att öfvervinna.
Ett tyskt blad meddelar följande korrespon-
dens-artiklar direkte från krigets skådeplats:
Det enda hittills vigtiga resultat af de för-
enade ryska och österrikiska armåernas opera-
tioner inskränker sig till Raabs besättande. Den
yttre staden blef obetydligt, den inre alls ieke
skadad; blott en skön bro uppbrändes, på det
att ungerska trupperna skulle kunna ostördt af-
tåga. I Raab har hela den krigsföra befolknin-
gen slutit sig till de tappre honvedsskarorna
och med dem lemnat staden. Naturligtvis be-
trakta de kejserliga Raabs besättande såsom en
stor, glänsande vapenbragd, och wienerbladen
försumma ej att framställa saken såsom en så-
dan. Att vid detta tillfälle den unge kejsaren
lofsjunges såsom hjelte och riddare utan fruk-
tan, förstås af sig sjelf. Med uteslutande af allt
detta äckliga skryt, reducerar sig hela affären
till föl.ande: ungrarnes återtåg från Raab, för
en fiendtlig makt af 60—80,000 man, förklaras
deraf, att den för tillfället i Raab befintliga un-
gerska styrkan blott uppgick till 46,000 man
(således icke 30,000, såsom förut är uppgilvet).
Återtåget skedde så ordnadt, att något förföl-
jande af de retirerande kolonnerna ej kunde
komma i fråga. En afdelning af kejserliga uh-
l:ner, som vågade ett försök dertill, förlorade
genom en skicklig manöver af magyarerna, ge-
nom anfall från ett bakhåll, mer än hälften af
sin styrka, och återstoden kastade sig hals öf-
ver hufvud tillbaka till Raab. Ungrarne hafva
uppställt sig vid Acs bakom Göngö, der de, en-
ligt österrikiska officerares förmodan, synas vilja
antaga en slagtning. Vid öfre Waag hafva de
der stående kejserliga trupperna dragit sig till-
baka i bergstrakten ända till den mährisk-
schlesiska gränsen. Det hette att Beniizki var
i antågande med en mycket öfverlägsen makt,
och man rymde honom derföre fältet.
Från norra krigsteatern hafva öfver Krakau
och Wien fullkomligt stridiga uppgifter ankom-
mit om ett stort slag, som skall hafva egt rum
den 23 och 24 ofvanför Eperies mellan den ry-
ska kåren under general Ceodojew och ungrar-
garne under Dembinski. Enligt berättelserna
från Krakau hade, efter en ytterst blodig, tven-
ne dagar fortsatt strid, bvaruti isynnerhet den
polska legionen och några divisioner husarer
fäktat med lejonmod, ryssarne blifvit så tota!t
slagna, att hela hären var tillintetgjord. Wie-
nerkorrespondenter deremot omförmäla likale-
des att en blodig erabbning försiggått den 23
och 24, men att, efter en hårdnackad strid,
Dembinskis 35,000 man starka arme blifvit sla-
gen och förlorat 35 kanoner; 3000 ryssar hade
betäckt stridsfältet.v
Uti en sednare notis meddelar samme korre-
spondent följande:
De officielta österrikiska och ryska bulleti-
nerna, nu nästan de enda underrättelser vi hafva
från den vestra och norra krigsteatern, hafva
på länge uteblifvit, och då ett fortfarande stil-
lastående i operationerna, funder de inträdda för-
hållanderna och vid de båda fiendtliga armåer-
nas ställning knappast är tänkbart, hafva san-
nolikt händelser inträffat, med hvilkas offent-
liggörande man ej har skäl att brådska; med
andra ord: sakerna måste hafva tagit en vänd-
ning, som föga motsvarar fälttågets glänsande
ouvertur. Så väl i Wien som i Galizien cirku-
lerade rykten, att Dembinski med hela sin här
plötsligt fallit ryssarna i ryggen. De fabelak-
tiga underrättelser, som af ryska kurirer med-
fördes till Wien och Krakau, och enligt hvilka
6000 ungrare blifvit på platsen, visa sig blott
vara de välsinnades fromma önskningar; ty
funnes blott ett spår af sanning deruti, så skulle
man i Wien icke försummat att smickra den
vänskapliga grannen och räddaren i nöden med
en prunkande bulletin. Om vi erinra oss erfa-
renheten från det förra fälttåget om ungrarnes
operationssätt, så är det mer än sannolikt att
Dembinski, vid den starka ryska härens hastiga
framryckande, drog sig åt sidan in i bergstrak-
ten, för att sedan i densammas rygg besätta
dalarna och passen, och använda samma krigs-
sätt, som under vinter- och vårkampanjen ko-
stade österrikarne större delen af deras sköna
arm: nemligen att låta fienden framtränga,
tvinga honom att, genom besättande af alla vig-
tiga punkter i det ockuperade landet, splittra
sin hufvudstyrka, samt derpå angripa de isole-
rade truppkårerna, med öfverlägsna, i bergen
och skogarne dolda, hastigt sammandragna strids-
krafter.
Dessutom är ännu en annan -plan af ung-
rarne tänkbar, nemligen att draga nord -, vest- och
sydarmåen tilibaka från gränserna till en gemen-
sam mötesplats och derpå med hela denna kon-
centrerade härsmakt angripa fiendens delade ar-I
meer, den ena .efter den andra. I detta fall!
hade ungrarne fördelen af en ansenlig öfver-
lägsenhet i antal, då de deremot vid en mot
alla sidor riktad strid öfverallt fingo att göral
med en till antaet öfverlägsen fiende. Så myc-
ket är säkert och åskådligt genom de sednaste
dagarnes tilldragelser, att ungrarne måste hafva
uppgjort en egendomlig, storartad plan; ty de-
ras talrika och tappra här skall ej af feghet och
fruktan hafva snart sagdt utan allt motstånd
ryggat för den inträngande fienden. Derför bor-
sa de förvånande, af fienden sjelf erkända krigs-
bragderna under det förra fälttåget; derför borga
män sådana som Dembinski, Görgey och Bem,
samt de omätliga faror, som hota det ungerska
partiets alla anförare, och tvinga dem till enig-
het och förtvifladt motvärn. Huru ogynsam
konstellationen af Europas politiska förhållanden
än må vara för ungrarne, huru hård och blodig
striden än må aflöpa: der det icke blott gäller
friheten, utan äfven fosterländets fortfarande