för tankar och samtal. Man behöfver dock icke förtvifla öfver de sköna konsterna, äfven om de ännu en tid skulle komma att ligga under. Smaken och det ästetiska sinnet fortlefva i fransmannens traditioner och hela lif, fastän i närvarande ögonblick samhällets sår blöder och det rätta läkemedlet icke ännu tyckes vara uppfunnet. Ovilkorligt vaknar minnet af det förflutna vid inträdet i den boning, från hvilken konungafamiljerna flyktat, den ena efter den andra, och dit artisterna nu i stället inflyttat. Den tviflande allmänheten, som trott sig af konungaslottet endast återfinna väggar, tak och golf, kan med skäl förundra sig öfver dess inre. Sedan revolutionen i sin häftigaste yra der slagit ned, hela Paris genomströfvat de öppna salarne, hvilka varit förvandlade ömsom till lazarett och kasern, och der slutligen några hundrade af de vildaste barrikadkämparne befäsiade sig och qvarstadnade flera veckor, återfinner man likväl alla marmorpelare, basreliefer och andra konstsaker fullkomligt oskadade. Den efter Ludvig Filips id uppbyggda marmortrappan är lika kunglig som fordom, och af förgyllningarne i rummen har ingenting lidit, endast här och der synes spår till ett försök att bortskrapa en och annan krona. Möbler, tafior, speglar m. m. hafva naturligtvis blifvit bortflyttade, men många af de stora kristallkronorna hänga qvar i hela sin glans. Thronen är nedrifven och splittrad, endast märket hvar den stått finns qvar, men den stora silfverbysten sitter lika lugn på sin höga piedestal, utan att vid den förbiflygande stormen hafva förlorat mer än några blad af den gyllene lager hon håller i handen. Industriexpositionen kan man i ordets hela bemärkelse kalla kolossal. Man finner der framställt till åskådning och jemförelser allt hvad den flitiga menniskotankan kunnat uppfinna, och månget af de utsatta profven hafva i artistiskt afseende uppnått fullkomligheten. Från de största ångmnachiner går man gradvis konstalsterne u.före ända till de minsta småsaker. Från det hårda jernet, hvars oböjlighet blifvit bragt till lydnad, till det fina silkesfloret. Från ylleväfnaden till glastyget, från mekaniken till handslöjderna, från åkerbruket till byggnadskonsten, från djuren till vexterna. Hvad dessa sistnämnde beträffar, utgöra de en liten förtjusande del af det stora hela. De bilda en liten rotunda, med sin gräsmatta och vattenkaskad i midten, der man i doftet af tusentals blommor njuter en angenäm hvila, efter att hafva tröttat sinnet med betraktandet af så många olika föremål i konstens och industriens alla särskilta grenar. De konstgjorda blommorna ådraga sig den uppmärksamma mängdens beundran, nästan ännu mer än de lefvande. Naturens rikedom är känd, då deremot konsten fordrar ihärdighet och snille. Ingenstädes har den sednare, i denna genre, hunnit längre än här, och de fransyska blommorna äro eftersökte af hela verlden. Jag kan icke underlåta att med en viss stolthet omnämna, det i närvarande stund ett svenskt namn står främst på den artistiska blomsterlistan. Fru Furstenhoff, som en längre tid här arbetat åt ett par af de största blomsterhandlarne, har äfven åt expositionen lemnat några prof af sin i sanning utmärkta talang. Enkelketen i anordningen stä!ler fru Furstenhoffs blommor lksom i skuggan af de öfriga, hvilka äro långt mera lysande och beräknade på effekt. Detta oaktadt, eller kanske just derföre, fästes ovilkorligen den förbivandrandes uppmärksamhet vid det på en gång graciösa och naturliga i dessa blommor. Man ser den förtjusande passionsblomman slingrande sig kring korset, vaniljqvisten, så förvillande naturlig, som vore den ditflyttad från jardin des plantes, samt åtskilliga andra, hvilka ombytas nästan hvarje dag, och alla tillerkännas enhälligt konstens pris.