MILITAR-AFDELNING. ETT OCH ANNAT OM SVENSKA ARTILLERIETS ORGANISATION, TJENSTGÖRING OCH LÖNEFÖRHÅLLANDEN ). Jag har talat om fredsförhållanden. Annu gifves ett skäl för min afrådan åt de unga officersämnen, som älska vapenbragder, och önska att vinna krigisk utmärkelse, att blifva artillerister. Chancen att någonsin få komma med i krig är nemligen ojemnförligt mindre, än vid något annat vapen. Då af infanteriet någon del skall ut, få vanligen hela regementer odelade tåga af. Under 4813 års kampanj, då större delen af vår armå var ute, deltogo endast, efter nuvarande kanonantal, omkring 6 batlerier uti fälttåget. Med de fem infanteriregementer som i somras lågo på Fyen var blott 4 batteri kommenderadt. Efter samma proportion behöfdes, om alla våra 50 infanteriregementer, stora och små, skulle . fält, endast 7, batteri följa med. Som vi nu hafva 46, med fullt antal befälsplatser till alla, samt ill fästningskompanierne dessutom, till hvilket antal dock visst icke manskapet på långt när räcker, så äro de förhållanden nästan otänkbara, då alla behöfde anlitas till verklig krigstjenst. Den aktiva jenst, för hvars skul! en yngling så ofia väljer ett garnisonsvapen, blir derföre för de flesta, äfven under krigstider liksom under fred, inskränkt till bevakningen hemma, Att denna nu för tiden, äfven i red, stundom päåkallar vapnens bruk, hvarvid garnisonstrupperne alltid först få anlitas, och måste appbära oviljans första utbrott, stenregnet och smälelserne såsom ordningens försvarare (längre har det innu icke kommit hos oss) hafva vi dock sett. Aran ir icke afundsvärd, och som belöning hafva de fått njuta af egen tillfredsställelse öfver uppfyllda pligter. Jag har nu i det närmaste slutat den obehagliga uppgift jag mig, att skildra artillerivapnets rärvarande tiade belägenhet, till lönevilkor, jensteförhåll den och organisering. Motiverna för nitt oombedda uppträdande har jag ofvan antydt. gger, att om ou enda tecken till ömmande