JGHUC, TaLlIL UC. dlL LIT KUVUSLaPpTIIE KIUUBITIS Gl emna rapporten, för att få densamma till kommenlanten framförd, finner jag, för min del, att, genom hvad sålunda förekommit, det blifvit ådagalagdt, så väl att rapport angående de 2:ne kronoarbetskariarnes rymning är vorden till kommendanten afgifven, som äfven vederlagdt, att rapporten aflemnats till vakthafvande konstapein, och att majoren Åkerstein sålunda seknat de uti ordren den ö Oktober 1847 uppgifne skäl för sergeanten Fagerdahls bestraffning; och ehuru, hvad angår de af majoren Åkerstein, utöfver hvad den öfverklagade erdern inneåller, sedermera angifne orsaker till åläggandet af nämnde bestraffning, eller att Fagerdahl dels icke ojördröjligen, dels ock först efter det han blifvit till kommendenten inkallad, och uppå särskild tillsägelse, till den sistnämnde aflemnat rapporten, det förekommit, att Fagerdahl uti fästningsvakten efterfrågat hvarest kommendanten kunde träffas, och dervid nämnt sitt ärende till bonom: att Fagerdahl, uppkommen i öfversta förstugudörren uti den mindre ingången till kommendantshuset, efter det kon-Je stapeln Lindgren, som dit förut uppgått, fått talats vid kommendanten, till följd af Lindgrens anvis-; ning Dbegifvit sig derifrån, för att i ordresrummet, dit :ea annan uppgång kedde, söka kommendantes och fill honom aflemra Tapporten, men, derstädes icke insläppt, återvändt ill andra uppgången, hvarefter han till kommendenten inkommit; samt :mejore Åkerstein dessutom lagt Fagerdahl till last, att hän skall förgätit, det på stället förlagde truppersS befäl icke behöfde, wid besök i tjensten, hos kom-! mendanten anmälas: att han icke låtsät kärna de båda uppgångarne i kommendantshuset: attikan förmått vaktkonstapdir att i oträngdt mål lemna vakten, och derigenom förenledt både hans fel och bestraffning: aft, då konstapein Lindgren var kommen till kommendantens dörr och jemväl med he-lr nom fått samtala, Fagerdabt, som på semma gångi! uppkommit, icke framgått, anmält sig-och afgifvitl4 rapporten: att Fagerdehl låtit af konstapeln bortvisale sig ifrån det ställe, der han med säkerhet kunnatl!s träffa kommendanten; samt att Fagertahl icke bultat på dörren till ordresrummet, föratt kunna slippa in; Likväl och som desse emotFagerdahl förekomnet! och honom till last lagde, men icke uti ordern så) som stråtskäl upptagne, utan först sedermera åbe-i ropade omständigheter, Eels äro afslen beskaffenhet att de icke kunna såsom klandervärde eller ound-ji gänglige åtgärder beträkdtas; dels Bilfvit af hvad ge-j! nom vittnesmålen är vordet uppiyst och i öfrigt fö-j1 rekommit motsagde, och dels icke äro vordne styrkte; i samt, i allt fall, med betraktange af den tid, som,b enligt hvad Fagerdaki obestridt-uppgifvit och genom: vittnena friherre dAibedyhlsoch Lindgrens utsagor) bliftit upplyst, förflutit ifrån sergeanten Fagerdåhls: ankomst till fästningen och intill dess han rapporten ; till kommendanten aflemnade, det uppskof med af-h temsandet som sålunda uppkeramit, enligt min tanka, l: 4 i L ej!kan anses vara af den svåra egenskap, att ansvar derå följa bordt; Afvensom et icke blifvit styrkt, attmajoren Åkerstein, på -sätt han uppgifvit, varit nöädsakad att säväl låta hämta sergeantenFagerdahl, som, sedan han till majoren inkommit, serskildt förständiga Fagerdohi att upprepa sin rapport; finner: jeg för min del, att majoren Åkerstein icke eller i! dessa åberopade hänseenden ägt skäl för den Fagerdakl ålagda bestraffning; :I följd hvaraf och då majoren Åkerstein sålunda blifvit förvunnen att hafva, i egenskap af koemmendant,.utan laga skäl afstråffat underlydande, .pröfvar jag, för min del, likmätigt 2 kap. 30:S i kongl. krigsartiklarne den 51 Marst 1798 och 4-8 i kongl. cirkuläret den 26 November: 4812, det skall. mejoren Åkerstein, för berörde, un-t der utöfningen af kommendantstjensten begångna feigktighet, suspenderas under 4 månader ifrån samma tjenst med åtföljande löneförmåner, hvilka sednare böra Wadstena :Krigsmanshuskassa, tillfalla; koramande, vid sådan utgång, majoren Åkersteins yrkande om ansvar å sergeanten Fagerdahl för obefogad klagan å majoren, såsom förman, att firfalla!c Hr kommendörkaptenen Förnqvist utlät sig: ALika med civile ledamoten och på de af konomke anförde skäl anscr jeg förevararde mål, i hvad dett majoren Åkerstein -rörer, nu böra till afgörande fö-ja I 1 ån retagas, utan hinder af det tillika väckta åtal emot urderlöjtnanten friberre dAlbedyhl; Och som, så vidt :kandlingarne utvisa, kommendanten moajorenit Åkerstein icke offentliggjort vid hvilken uppgångls till .dess bostad väger skulle tagas för att kunnajlt honem träffa, deraf följer att sergeanten Fagerdahl,n hvilken hade sin staticn på Rindön, hade behof att på annat sätt härom förskaffa sig -kännedom, hvarför det icke kan honom till last -räknes, att han af vederbörande vaktbefilhafvare sökt få veta, huru han skulle kunna träffa majoren, för att afgifvå den ifrågavarande rapporten, samt i öfrigt:ef Krigsrätters protokoiler inbemtas, att Fagerdahl, enligt konstapeln Lindgrens vittnesmäl, då majoren Åkerstein först af bemälde Lindgren, som vid tilfället var vakibefälhafvare, träffades, var på sju alnars afstånd från den dörr, hvilken af majoren, hvilker då befann sig i -bloka skjortan, på glänt öppnades, och fter det han .med nämnde befälbafvare vexlat nåora få ord, genast tillät, hvaraf synes, att Fagerdahl 1å icke kunde inkomma för att aflemna rapperten, nen Fagerdahbl likwäl icke upphört att söka iomnendanter, utan efter vaktbefälhafvarens anvisning vegifvit sig upp den ardåra uppgången, såsom, enligt nvisningen, den lämpligaste vägen för tillfället at.C räffa majoren, samt .derstädes bultat på der befintig dörr, utan att någon öppnade, hvarefter Fagerdahl, indamål att göra ytterligare försök att inkomma tilll najoren, återvändt till den förra uppgången eller trapan till majorens sofrum .och kök, genom hvilken väg. ragerdabl slutligen vann inträde till majoren, och tt Tagerdahl då, efter hvad . f. place-majoren, frierre ZAlbedyhl, på ed hörd, intygat, afeifvit raporten, hvaraf följer, att det af majoren Åkerstein ti ordern om Fagerdahls bestraffning uppgifne skäl ör bestraffningen, nemligen att Fagerdahl underlåtit tt till kommendanten aficmna rapporten, icke är iltigt. Alltså, på grund af hvad ofvanberördt är ch hvad mera handlingarne innehålla, dervid eji.. ler må lemnas obemäldt att, då Fagerdahl hadej!ö ill anledning att antaga det majoren Åkerstein afj5? aktbefälhafsaren blef underrättad om FagerdablsE) :varo och ändamålet med hans besök, FagerdahlP? irigenom äfven hade mera skäl att, i enlighet med et honom lemsade råd, söka lämpligaste vägen att)Pe äffa majoren, helst hen borde kuuna förmoda, att, hv n majoren på det ställe, der ban träffades af Lindjag en, velat cmottaga Fagerdahl, hade majoren då lig r honom öppnat, finner jag för min del d.t Faar rdabl icke gjort sig skyldig till den af majoren XF? kerstefn honom ålagde arrest, och att majoren så-! des utan laga skäl afstraffat Fagerdahl, hvarföre g, jemlikt 2 kap. 50 Kongl. Krigsartiklarne den . Mars 1798 och Kongl. Cirkuläret den 926 Nomber 1842 dömer majoren Åkerstein aw suspenras sex månader från sin innehafvande kommenntsbefattning med åtföljande lön, hvilken sednare all under tiden tillfalla Wadstena krigsmanshus; följd hvaraf all fråga om det af majoren Åkerstein Fagerdahl yrkade ansvar för obefogad klagan emot! ,. man förfaller; finnande jag väl, att majoren Aker20 in, för sitt i förklårvingen öfver krigsfiskalsembetets Dij påstående begagnade skrifsätt emot krigsfiskalen äte h för det han deri inblandat hvåd till saken ickehRVa rer, gjort sig förtjent af. ansvar, men då sådant and är vordet yrkadt, tåterjag dervid bero; och anser) I slutligen underlöjtnanten friherre dAlbedyhls)2P så s0 bi fö fö Un IEICE ing heg efte me ljus h