är den svagare som gör påståendet: då skall den
förviste återvinna en fosterjord. Men kanhända är
denna lyckliga tidsålder ännu långt aflägsen och
mäste vinnas genom ännu flera strider. Törhända
komma våra ögon att skåda ögonblickets strid sluta,
med ett ännu hårdare tyranni än vi hittills upplef-
vat, med ett ännu våldsammare förnekande utaf den
svagares rätt. Kanhända ,den skall sluta med att
tio folk i stället för tvenne komma att utstötas så-
som flyktiga pjlgrimer från hemmets härd. Kan-
hända den onda dag kan randas, då äfven vårt folk,
som inbillar sig vara tryggadt, derföre att det ej
med egna ögon har sett andras undergång, nödgas
klappa på fremmandes dörr, bedjande om en fri-
stad och tillflykt!
Framtiden är osäker, men hvad som bör vara sä-
kert, är menniskans pligt mot menniskan. Huma-
nitetens och samvetets röst, som af ingen dödlig
borde kunna jäfvas, har genom sjuden Jesu Christi
lärjungar sagt: Du skall älska din nästa såsom dig
sjelf. Den ropar högt, att hvarje menniska är skyl-
dig gästfrihet och deltagande åt den, utan eget för-
vållande landsfiyktige. Då nu det norrska folket
hitintills stått efter alla jordkiotets öfriga nationer i
erkännandet af denna pligt mot judarne, så gifve
Gud, att det måtte antaga ett mildare sinnelag, in-
nan det får tillfälle att sjeift bedja om andras barm-
hertighet?
Det rorrska folket har emedlertid redan frambragt
en man, från hvilkens ögon fördomarnes fjäll fallit;
en man, i hvars röst Gud nedlaggt förmågan att
inför hela folket högt förkunna den sanning som han
tillkämpat sig, och hvars minne derföre skall lefva,
så länge som detta folk består. Henrik Wergeland
yrkade att menräskornas allmänna brödraskap icke
skulle förblifva blott ett tomt ljud, en matt illusion.
Hans namn är fästadt vid rättvisan öfvad emet ju-
darne och vid besegrandeti af nationel och religiös
intolerans i Norge! Denna dag har sett hans min-
nesvård resas på det värdigaste sätt, och det af dem,
inför hvillsa minnet af honom strålar med himmelsk
glans, tagelfritt, obefläckadt. Zlans namne är på ba-
neret för rätt och sanning -ett stort tecker, och denna
dag ät en segervinning!
Vi norrmän kunna derföre med glaät mod uttala
vår önskan och vårt hopp att de föriryckte och
landsflyktige måtte vederfaras rättvisa och menskligt
deltagande, likasom öfverallt på jorden, så äfven uti
Norge
fer:
en skål för judarnes tikställighet med de christra.
sAfven meddela vi följande skål, som hv:ok-
tor Lamm föreslog för Norge:
Norske män!
Vid en fest, :ståan som denna, der broäerlighe-
ten, gästfriheten och vänskapen visa sig 3 en så
ön dager; der anden talar i ett så högljudt
språk, att alla bokstafskonsiderationer vika undan;
der kunna vi ej annat än med af känslor öfver-
fyllda hjertan fömma en skål för det frie Norge och
dess ädla söner. -NOrge äv ett fritt land, säger po-
litikern, ty såess konstitution har sin för det helas
bestånd tilllörliga halt af demokratiska elementer.
Norge är ett fritt land, säger jag, juden, då jag här
ser inför mig dess söner öppet nedlägga en fri eeh
högtidlig protest, uti irtelligensens, humanitetens och
broderlighetens namn, mot vissa intöleranta bestäm-
melser, som deras grumdlag uttalar. Den heliga be-
tydelsen 4? en sådan tprotest uppskattas af oss ålla,
judar, tiN sitt fulla värde; tyväfven våra hjertan
slå varntt för en sama frihet, äfven vi se i hennesden
ledstjerra, efter hvilken samhällsskeppet styres på den
säkraste kosa, äfven vi betrakta dena såsom det till-
förlitligaste medel för samhällenas, liksom för Ändi-
vidernes, lyckliga atveckling. Der som vet 8t rät!
uppskatta frihetens värde, den är ock: densammt
fullt ut värdig.
Jag tror mig sktunda vara berättigad, att-å egni
och kamraters vägnar föreslå en skål för 4et frit
Norge och dess ädla söner.