är den svagare som gör påståendet: då skall den förviste återvinna en fosterjord. Men kanhända är denna lyckliga tidsålder ännu långt aflägsen och mäste vinnas genom ännu flera strider. Törhända komma våra ögon att skåda ögonblickets strid sluta, med ett ännu hårdare tyranni än vi hittills upplefvat, med ett ännu våldsammare förnekande utaf den svagares rätt. Kanhända ,den skall sluta med att tio folk i stället för tvenne komma att utstötas såsom flyktiga pjlgrimer från hemmets härd. Kanhända den onda dag kan randas, då äfven vårt folk, som inbillar sig vara tryggadt, derföre att det ej med egna ögon har sett andras undergång, nödgas klappa på fremmandes dörr, bedjande om en fristad och tillflykt! Framtiden är osäker, men hvad som bör vara säkert, är menniskans pligt mot menniskan. Humanitetens och samvetets röst, som af ingen dödlig borde kunna jäfvas, har genom sjuden Jesu Christi lärjungar sagt: Du skall älska din nästa såsom dig sjelf. Den ropar högt, att hvarje menniska är skyldig gästfrihet och deltagande åt den, utan eget förvållande landsfiyktige. Då nu det norrska folket hitintills stått efter alla jordkiotets öfriga nationer i erkännandet af denna pligt mot judarne, så gifve Gud, att det måtte antaga ett mildare sinnelag, innan det får tillfälle att sjeift bedja om andras barmhertighet? Det rorrska folket har emedlertid redan frambragt en man, från hvilkens ögon fördomarnes fjäll fallit; en man, i hvars röst Gud nedlaggt förmågan att inför hela folket högt förkunna den sanning som han tillkämpat sig, och hvars minne derföre skall lefva, så länge som detta folk består. Henrik Wergeland yrkade att menräskornas allmänna brödraskap icke skulle förblifva blott ett tomt ljud, en matt illusion. Hans namn är fästadt vid rättvisan öfvad emet judarne och vid besegrandeti af nationel och religiös intolerans i Norge! Denna dag har sett hans minnesvård resas på det värdigaste sätt, och det af dem, inför hvillsa minnet af honom strålar med himmelsk glans, tagelfritt, obefläckadt. Zlans namne är på baneret för rätt och sanning -ett stort tecker, och denna dag ät en segervinning! Vi norrmän kunna derföre med glaät mod uttala vår önskan och vårt hopp att de föriryckte och landsflyktige måtte vederfaras rättvisa och menskligt deltagande, likasom öfverallt på jorden, så äfven uti Norge fer: en skål för judarnes tikställighet med de christra. sAfven meddela vi följande skål, som hv:oktor Lamm föreslog för Norge: Norske män! Vid en fest, :ståan som denna, der broäerligheten, gästfriheten och vänskapen visa sig 3 en så ön dager; der anden talar i ett så högljudt språk, att alla bokstafskonsiderationer vika undan; der kunna vi ej annat än med af känslor öfverfyllda hjertan fömma en skål för det frie Norge och dess ädla söner. -NOrge äv ett fritt land, säger politikern, ty såess konstitution har sin för det helas bestånd tilllörliga halt af demokratiska elementer. Norge är ett fritt land, säger jag, juden, då jag här ser inför mig dess söner öppet nedlägga en fri eeh högtidlig protest, uti irtelligensens, humanitetens och broderlighetens namn, mot vissa intöleranta bestämmelser, som deras grumdlag uttalar. Den heliga betydelsen 4? en sådan tprotest uppskattas af oss ålla, judar, tiN sitt fulla värde; tyväfven våra hjertan slå varntt för en sama frihet, äfven vi se i hennesden ledstjerra, efter hvilken samhällsskeppet styres på den säkraste kosa, äfven vi betrakta dena såsom det tillförlitligaste medel för samhällenas, liksom för Ändividernes, lyckliga atveckling. Der som vet 8t rät! uppskatta frihetens värde, den är ock: densammt fullt ut värdig. Jag tror mig sktunda vara berättigad, att-å egni och kamraters vägnar föreslå en skål för 4et frit Norge och dess ädla söner.