Det syntes i den unga fruns oroliga blick att hon väntade någon kär och efterlängtad varelse, som med förtjusning skulle flyga till hennes möte och välkomna henne med ett af dessa famntag, hvari ligger förvarad en blandning af sällhet, kärleksfull väntan och årslång saknad. Men allt var tyst och stilla, ingen syntes till. Hon ämnade just sjelf stöta upp vagnsdörrn och hoppa ur, då en gammal svartklädd man bugande utträdde och fällde ned fotsteget med ett frågande uttryck i sitt simpla och ödmjuka ansigte. Det flög en skugga öfver den resandes drag. vÄr grefven ej hemma ? frågade hon ifrigt under det hon ilade uppför trappan och med barnet på armen inträdde genom den dörr, som hennes följeslagare uppslog för henne. Nej! svarade han tvekande; men han väntas dagligen. Hvem har — hyem är — hvem? — ban stannade villrådig i halfva frågan och bugade sig åter. Den bieka damen kastade af sig hatten, iöste upp barnets resklider och salte sig ned i sid I en af de små svällande soffor, som fylde hörnen af det gammalmodiga, men behagliga rum dit hon inkommit och der allt talade om en väntad ägare eller snarare ägarinna. Hon uppfattade det cekså så, det syntes 1 det leende af. välbehag och ljuf tacksamhet, som förklaradeä hennes lifvade drag. Jag tror ni frågade hvem jag var, sade hon leende, väckt ur sina drömmar. Har man då e: sagt er — som jag förmodar är r slags intendent här — att er matmor väntas bilp Jo, jo bevarsi svarade tjenaren förlägen; ;men jag trodde — — jag tänkte alt grefven sjelf skulle följa med hennes nåd grefvinnan och) — han hostade och kastade en skygg blick på barnet, som lekte.med fransarna på miderns skärp. En klar rodnad färgade hennes kinder, hon