En storien om folkens sjelfständighetskrig mot sammansvurna dynastier har att uppvisa. Emot ett folk, som knappast räknar 10 millioner själar, uppträder Europas båda största staters härskaror i en strid på lif och död. Från Siberiens stepper, från Kaukasiens bergstrakter, från stränderna af Wolga, Don och Dniper, från Ishafvet i norden, till Svarta hafvet isöIder och Baltiska hafvet i vester, samt från det förtryckta Polens slätter, anrycka mot ungerIska folket de ryska horderna, för att, i förening med sina österrikiska bundsförvandter från Böhmen och Mähren, från Tyrolens och Steyermarks alper, från de gamla erkehertigdömena vid Donau, samt Kroatiens, Dalmatiens och Serviens vilda sydslaviska stammar, gifva dödsstöten åt Ungerns sjelfständighet. Sedan Frankrike vanärat sig sjelf; sedan Tysklands frihetsrörelser strandat i följd af krafternas splittring och bristen på storartade karaktärer och talanger till ledare; sedan Italien,! efter att i tvenne år förgäfves hafva kämpat och gjutit sitt ädlaste blod för frihetens heligal sak, blifvit besegradt genom dess egna despoters förenade makt, samt Österrikes och Frankrikes härar: skall nu ändtligen det sista tillintetgörande slaget riktas mot den enda ridderliga kämpen och representanten för frihetens heliga sak, för de stora ideer, som lifvat Europas folk, på det att sakernas gamla ordning) åter må uppblomstra under bajonetternas och knutpiskans hägn, till de herrskande dynastiernas belåtenhet samt folkens vanära; på det att det för längesedan slutna dynastiska förbund mellan Paris, Neapel, Berlin, Wien och S:t Petersburg måtte på ett för de kontraherande värdigt sätt beseglas genom de; största och ädlaste mäns blod, som någonsin höjt frihetens fana. De nyaste underrättelser, som nu ingå från detta stora dramas skådeplats, äro ej glädjande för frihetens och humanitetens vänner. På; den vestliga krigsskådeplatsen hafva de österrikiska och ryska stridskrafterna koncentrerat sig på slätterna mellan Wieselburg och Raab, till en styrka af 80,000 man och äro verkligen i anmarch mot ungerska hären. Den magyariska Donau-armåen, under Arthur Görgey, Poetenberg, Guyon och Klapka, har uppställt sig vid Raab och Komorn, och afvaktar i denna ställning fienden, så att en hufvuddrabbning inom få dagar torde komma att utkämpas. Den kejserliga armens venstra flygel har till större delen lemnat Waagdalen samt upprifvit broarna öfver strömmen, och bevakar blott med obetydliga stridskrafter de ställen, der öf-! vergång kan verkställas, under det att högra flygeln framträngt från Oedenburg öfver Papa, för att om möjligt falla ungrarne i flanken vid en vid Raab möjligen uppstående slagtning. I Raab hafva ungrarna dag och natt arbetat på, uppförandet af skansar och palisader, och det berättas att Kossuth sjelf infunnit sig i staden för att upplifva magyarernas mod., Slaget vid Pered beskrifves som följer: Fäktningen börjades kl. 35 om morgonen och fortsattes till kl. 8 om aftonen. På österrikiska sidan voro Wahlgemuths hela kår, samt brigaden Pott och 10,000 man ryssar under general Paniutin i elden; ungrarne på sin sida räknade 30,000 man och 80 kanoner. I början var utgången afgjordt till ungrarnes fördel, men mot aftonen anlände talrika förstärkningar från ålla sidor till österrikarnes undsättning, och den förnyade stormningen mot Pered, der de kejserliga hade befästat sig, misslyckades. Görgey såg sig-derföre mot kl.! 7 om aftonen nödsakad att draga tillbaka öf-! ver Waag, och uppref de under natten förut slagna broar vid Farkasd och Negyed efter sig.! Förlusten på båda sidor var ganska betydande; bland andra stupade en rysk öfverste och 4 högre ryska officerare, samt den österrikiska: majoren Fischer; inga fångar togos, emedani striden mest fördes med artilleriet. — De tre derpå följande dagarne, den 22, 23 och 24, aflupo utan strid. I de österrikiska lägren: hade en storartad dislocation af trupperna egt! rum, i det den största delen af de på venstra: Donaustranden ståenden ryska och österrikiska trupperna dragit öfver på högra Donaustranden genom Pressburg. Pressburgerberättelser! uppgifva de derigenom marcherade kejserliga trupper till 35,600 man, hvaribland mycket tungt artilleri och kavalleri. Det synes således, som om nästa stora hufvudslagtning kommer att utkämpas på högra Donaustranden. Enligt kejserliga officerares uppgifter, koncentreras hela Donauarmån i ett läger vid Kittsee, för att den 29 öfver Wieselburg framrycka mot Raab. Nationalzeitung) i Berlin för den 26 meddelar följande om slaget vid Pered: De underrättelser om ett betydande nederlag för Ungrarne, som i Wien och i går (den 25) äfven här i Berlin cirkulerat, hafva, såsom det var att förutse, icke bekräftats; den lofvade segerbulletinen från gereral Haynau har icke hörts af; Wienerzeitung tiger som muren, och Lithograpbische Korrespondenz, som i går (den 25) tillkännagaf, att den helt visst skulle i dag meddela segerunderrättelser, yttrar nu, under synbar förlägenhet, blott följande ord: De vidt utbredda ryktena om de kejserliga truppernas framgångar hafva ej besannat sig,., Således reducerar sig Görgeys betydande nederlag,, såsom Constitutionelle Zeitung kallade träffningen uti en extra bilaga, till det enkla faktum, att Görgey framryckte öfver Waag, genombröt den österrikiska operationslinien, och framträngde ända till Galoutha (der äfven Pered ligger) samt drog sig efter en mer eller mindre blodig fäktning tillbaka i sin förra position. Ett sådant oupphörligt angripande och gäckande, än på den ena, än på den andra punkten, tvingar den österrikiska armen till en utomordentligt tröttsam och farlig förposttjenst, hvarigenom armåäns hufvudstyrka allt mer och mer snrides och hvarisenom vida ctärra för