klamerad, har densamme blifvit upphäfd, och i kungörelsen derom förklarar regeringen sin glädje öfver, att ingen enda omständighet gilvit till den åtgärden anledning. Kampen i sydvestra Tyskland. Det synes som skulle rörelsen i Baden snart duka under, ehuru folket visat en ovanlig tapperhet. Det bekräftar sig att prinsen af Preussen den 25 intågat i Karlsruhe, som förut var! öfvergifvet af den provisoriska regeringen och: af de ledamöter af Stuttgarter-församlingen,! som bezgifvit sig hit för att fortsätta sina öfverläggningar. Derefter hade man uppbrultit söderut och vid Durlach efter en mycket häftig strid, som enligt hvad det tyckes på berättelsen, måste flere gånger under tvenne dagar hafva blifvit förnyad, vunnit en ny seger öfver Willichs trupper, hvilka sedan retirerat på Rastatt. I trakten af denna stad och vid floden Murg, som flyter der förbi, tror man att en förtvillad kamp skall uppstå, då friskaror oupphörligen ankomma från öfre trakterna af landet och det lyckats Mieroslawsky att undgå Peuckers kår. Då emedlertid preussiska hären har badiska officerare till vägvisare och folket åter haft att klaga öfver både olycka och befälets oskicklighet, så torde tapperhet och dödsförakt gagna föga. Så-! som ett exempel på huru förbittradt man stridde vid Durlach, kan omtalas, att en preussisk trupp måste flytta sitt läger, emedan liklukten från de stupade hotade med allvarsam sjuklighet. Den sista underrättelsen är af d. 28 och förmäler, att Preussarne den dagen om morgonen kl. 5 uppbrutit med 29,900 man mot Murg. Med danska tidningarne, som ankommit i dag på förmiddagen, erhålles några ytterligare detaljer om sammankomsten i Gotha. Pluraliteten var af den mening att man borde gå in på det af Preussen, Sachsen och Hannover framställda författningsprojektet. I denna riktning hade Dahlman uppsatt ett program; det innehöll ett förslag till förhållningsreglor för att få de öfriga staterna att sluta sig dertili och till den första riksdagens verksamhet. Allt hvari Frankfurter och Berlinerkonstitutionerna öfverensstämma, skulle anses afgjordt och icke komma under omröstning. Blott om skiljaktigheterna skulle man rösta, utan diskussion och med enkel majoritet. Alla tyska regeringar skulle inbjuda konurgen af Preussen att irkalla riksdagen. Till statshuset skulle väljas enligt lagen af d. 28 Maj; frankfurtervallagen skulle man åsidosätta och följa de enskildta staternas vallagar. Beckerath och Mevissen framlade ett ännu ödmjukare förslag. För att afgifva utlåtanden derom nedsattes ett utskott af personer från alla trakter af Tyskland, hvilket med 6 mot 1 antog ett tredje förslag, som var ännu mera eftergifvande än Beckeraths, och som, utom i ea sats, hvari man söker försvara Frankfurterförsamlingens rätt alt uppgöra konstitutionen, genom dess inkallande af förbundsdagen den 30 Mars 1848, belt och hållet går in på de tre regeringarnes fordringar. Det fordras deri att alla de stater, som ännn icke hafva biträdt Preussen, äfvensom de öfriga skola erkänna författningsförslaget af den 28 Maj för gällande och vid den blifvande riksdagen uppträda icke såsom enskilda regeringar, utan som en enhet. Valen till folkhuset skulle antingen företagas efter de enskilta staternas vallagar eller, ifall detta icke vinner behag, efter regeringarnes vallag. Hr v. Gagern förklarade sig bestämdt för nödvändigheten att hålla fast vid konungarnes anbud. I samma syfte talade Soiron, E. Simson och v. Vincke. Blott Hannoveranerna voro deremot och ville alldeles icke ingå på sin regerings förslag. Den 28 skulle diskussionen fortsättas och med dess slut äfven sammanmankomsten afslutas. KRIGSTEATERN I UNGERN. Af de underrättelser som nu ingått från skådeplatsen för det ungerska frihetskriget, synes det otvifvelaktigt, att berättelserna, å ena sidan om en stor seger för ungrarna, samt å den andra om en af den förenade rysk-österrikiska bären vunnen hufvudslagtning, båda i trakten af Waag, varit öfverdrifna. Den af ungrarne vunna fördelen inskränker sig till den förut fullständigt omtalade segern öfver Sechlicks kår och tillintetgörandet af brigaden Wyss, och de kejserliges utbasunade framgångar mot ungrarne inskränker sig likaledes till en förpostaffär, visserligen allvarsam och högst blodig, men likväl ej ledande till annat resultat, än att Görgey, som företagit anfallet, efter en 13 timmars strid åter intagit sina förra positiener vid Waag, utan att de kejserliga gått öfver floden för att fortsätta fäktningen. Wienerberättelser saknas icke, som tillskrifva de kejserliga en lysande seger, och rykten förmäla till och med, att Raab skulle blifvit eröfradt af den förenade armeen; men dessa uppgifter äro dels sinsemellan fullkomligt stridiga, dels vederläggas de-af underrättelser från mindre partiska källor. Både ungerska och österrikiska uppgifter stämma dock öfverens deruti, att de kejserliga vid Pressburg sammandragit en härsmakt, som var vida öfverlägsen den vid Wazag stående ungerska hären under Görgeys högsta befäl. Denna general har derföre ansett det nödigt att med 89 kanoner och 30,000 man draga sig tillbaka till trakten af Raab. Den 27 Juni bade den förenade armåen, utgörande en styrka af 60,000 man, uppbrutit från ungerska Altenburg i riktning mot wW eiseiburg, och dess hufvudqvarter förlades till Hochstrass, en liten stad, 234 mil från Altenburg och 17, mil från Raab. Armeernas ställning är sådan, att en hufvuddrabbning anses oundgänglig. En korrespondent uppgifver såsom sannolikt, att ungrarne ämna uppgilva Raab, för att kunna intaga en för dem särdeles gynnsam position mellan Raab och Göngö eller också vid Acs (läses Asch), der de med fördel kunna