klamerad, har densamme blifvit upphäfd, och
i kungörelsen derom förklarar regeringen sin
glädje öfver, att ingen enda omständighet gil-
vit till den åtgärden anledning.
Kampen i sydvestra Tyskland.
Det synes som skulle rörelsen i Baden snart
duka under, ehuru folket visat en ovanlig tap-
perhet. Det bekräftar sig att prinsen af Preus-
sen den 25 intågat i Karlsruhe, som förut var!
öfvergifvet af den provisoriska regeringen och:
af de ledamöter af Stuttgarter-församlingen,!
som bezgifvit sig hit för att fortsätta sina öf-
verläggningar. Derefter hade man uppbrultit
söderut och vid Durlach efter en mycket häf-
tig strid, som enligt hvad det tyckes på be-
rättelsen, måste flere gånger under tvenne da-
gar hafva blifvit förnyad, vunnit en ny seger
öfver Willichs trupper, hvilka sedan retire-
rat på Rastatt. I trakten af denna stad och
vid floden Murg, som flyter der förbi, tror
man att en förtvillad kamp skall uppstå, då
friskaror oupphörligen ankomma från öfre trak-
terna af landet och det lyckats Mieroslawsky
att undgå Peuckers kår. Då emedlertid preus-
siska hären har badiska officerare till vägvi-
sare och folket åter haft att klaga öfver bå-
de olycka och befälets oskicklighet, så tor-
de tapperhet och dödsförakt gagna föga. Så-!
som ett exempel på huru förbittradt man
stridde vid Durlach, kan omtalas, att en preus-
sisk trupp måste flytta sitt läger, emedan lik-
lukten från de stupade hotade med allvarsam
sjuklighet. Den sista underrättelsen är af d.
28 och förmäler, att Preussarne den dagen om
morgonen kl. 5 uppbrutit med 29,900 man
mot Murg.
Med danska tidningarne, som ankommit i
dag på förmiddagen, erhålles några ytterligare
detaljer om sammankomsten i Gotha. Plura-
liteten var af den mening att man borde gå
in på det af Preussen, Sachsen och Hannover
framställda författningsprojektet. I denna rikt-
ning hade Dahlman uppsatt ett program; det
innehöll ett förslag till förhållningsreglor för
att få de öfriga staterna att sluta sig dertili
och till den första riksdagens verksamhet. Allt
hvari Frankfurter och Berlinerkonstitutionerna
öfverensstämma, skulle anses afgjordt och icke
komma under omröstning. Blott om skiljak-
tigheterna skulle man rösta, utan diskussion
och med enkel majoritet. Alla tyska regerin-
gar skulle inbjuda konurgen af Preussen att
irkalla riksdagen. Till statshuset skulle väl-
jas enligt lagen af d. 28 Maj; frankfurterval-
lagen skulle man åsidosätta och följa de en-
skildta staternas vallagar. Beckerath och Me-
vissen framlade ett ännu ödmjukare förslag.
För att afgifva utlåtanden derom nedsattes ett
utskott af personer från alla trakter af Tysk-
land, hvilket med 6 mot 1 antog ett tredje
förslag, som var ännu mera eftergifvande än
Beckeraths, och som, utom i ea sats, hvari
man söker försvara Frankfurterförsamlingens
rätt alt uppgöra konstitutionen, genom dess
inkallande af förbundsdagen den 30 Mars 1848,
belt och hållet går in på de tre regeringarnes
fordringar. Det fordras deri att alla de stater,
som ännn icke hafva biträdt Preussen, äfvensom
de öfriga skola erkänna författningsförslaget af
den 28 Maj för gällande och vid den blifvan-
de riksdagen uppträda icke såsom enskilda re-
geringar, utan som en enhet. Valen till folk-
huset skulle antingen företagas efter de en-
skilta staternas vallagar eller, ifall detta icke
vinner behag, efter regeringarnes vallag.
Hr v. Gagern förklarade sig bestämdt för
nödvändigheten att hålla fast vid konungarnes
anbud. I samma syfte talade Soiron, E. Sim-
son och v. Vincke. Blott Hannoveranerna voro
deremot och ville alldeles icke ingå på sin re-
gerings förslag. Den 28 skulle diskussionen
fortsättas och med dess slut äfven samman-
mankomsten afslutas.
KRIGSTEATERN I UNGERN.
Af de underrättelser som nu ingått från
skådeplatsen för det ungerska frihetskriget, sy-
nes det otvifvelaktigt, att berättelserna, å ena
sidan om en stor seger för ungrarna, samt å
den andra om en af den förenade rysk-öster-
rikiska bären vunnen hufvudslagtning, båda i
trakten af Waag, varit öfverdrifna. Den af
ungrarne vunna fördelen inskränker sig till
den förut fullständigt omtalade segern öfver
Sechlicks kår och tillintetgörandet af brigaden
Wyss, och de kejserliges utbasunade framgån-
gar mot ungrarne inskränker sig likaledes till
en förpostaffär, visserligen allvarsam och högst
blodig, men likväl ej ledande till annat resul-
tat, än att Görgey, som företagit anfallet, ef-
ter en 13 timmars strid åter intagit sina förra
positiener vid Waag, utan att de kejserliga
gått öfver floden för att fortsätta fäktningen.
Wienerberättelser saknas icke, som tillskrifva
de kejserliga en lysande seger, och rykten
förmäla till och med, att Raab skulle blifvit
eröfradt af den förenade armeen; men dessa
uppgifter äro dels sinsemellan fullkomligt stri-
diga, dels vederläggas de-af underrättelser från
mindre partiska källor.
Både ungerska och österrikiska uppgifter
stämma dock öfverens deruti, att de kejserliga
vid Pressburg sammandragit en härsmakt, som
var vida öfverlägsen den vid Wazag stående
ungerska hären under Görgeys högsta befäl.
Denna general har derföre ansett det nödigt
att med 89 kanoner och 30,000 man draga
sig tillbaka till trakten af Raab. Den 27 Juni
bade den förenade armåen, utgörande en styrka
af 60,000 man, uppbrutit från ungerska Al-
tenburg i riktning mot wW eiseiburg, och dess
hufvudqvarter förlades till Hochstrass, en li-
ten stad, 234 mil från Altenburg och 17, mil
från Raab. Armeernas ställning är sådan, att
en hufvuddrabbning anses oundgänglig.
En korrespondent uppgifver såsom sanno-
likt, att ungrarne ämna uppgilva Raab, för att
kunna intaga en för dem särdeles gynnsam
position mellan Raab och Göngö eller också
vid Acs (läses Asch), der de med fördel kunna