EBUEK US 1 SP TREY EERIS RUTGER (AES URPISSESSESE SET EKSE SE FSRAGETSERS men jag är fullt öfvertygad, att detta anspråk förr leller sednare måste tillfredsställas, emedan det är till sin grund så ytterst billigt, och emedan kostnaden väl blefve dubbel, om infanteriet skulle öfvertaga all artilleriets garnisonstjenstgöring. Artilleriets officerare äro dock icke bortskämda, och jag tror således, att de skulle till en början låta pruta med sig. — Om regementsofficerarnes arfvoden ej antoges högre än 4 rdr 46 sk., kaptenernes 4 rdr, löjtnaniernes 32 sk., underlöjtnanternes 24 sk. och underofficerarnes 46 sk., blefve ofvanstående siffror reducerade till : so ss oo so sc ss s 1,080. — 7,560. — 4,680. — 3,510. — 9,360. Summa 26,190 rdr, hvartill några medel skulle kunna vinnas, genom att nedsätta öfrige garnisonskommenderingars aflöning till samma lägre belopp: Jag hyser emellertid en, måhända obehörig, frukitan, att anspråken ändock, då de röra en sak af så ringa intresse, som artillerivapnets lönevilkor, skolaj i betraktas, som en temligen oförskämd nyhet; kanIske, om de vore än måttligare, och oaktadt den ringa! andel, som deraf skulle komma på hvarje individ! serskildt, så skulle det möta svårighet, först att få en sådan anslagsproposition framställd, sedan genomdrifven, och beviljad på en gång. Man skulle kanhända anse nödigt att gardesregementerne och Kronprinsens husarer på samma gång hugnades med sammå fördelar, hvarigenom anslagsbehofvet blefve alltför stort. :Omman ville sjelfva saken, så är jag dock viss omy att inom. sjelfva artilleriets anslagsfördelning skulle kunna besparas stora summor för många onödiga saker, hvarigenom man finge råd att: bekosta detta, såsom det vigtigaste. Först öm många: år skulle också en så stor kostnad, som jag ofvan! I beräknat, kunna komma i fråga. Genom att så småningom bevilja denna dagaflöning, åt de olika graderne, i den mån det trängande behofvet deraf förefanns — eller åt de olika garnisonsorterne efter samma norm, skulle anslagen till en början ej behöfvas serdeles dryga. Om att börja med blott de å fästningarne, utan arfyode, kommenderade officerare hugnades med ofyan beräknade traktamente, så komme, efter nu varande förhållanden, endast följande personal i fråga, nemligen 9 kaptener, 9 :subalternofficerare, inberäknadt kommendantens adju tant på Elfsborg, den artilleriet, utan all reson, och utan allt arfvode består, ehuru kommendanten sjelfi hörer till annat vapen. Kostnaden blefve då, å 4 rdr för de förra, 32 sk. för de sednare, om dagen, trenne exercismånader oberäknade .... 4230 rdr.! Detta dagtraktamente vore då mindre än öfrige å fästningarne kommenderade officerare åtnjuta, och underofficerarne finge intet — men för förrådsofficerarne, utan arfyode och utan semesterrättighet, för subalternerne vid kompanierne, vore det ändock något och skulle med tacksamhet erkännas af hela vapnet. Ingenting alls är nästan för litet. Hit höra äfven de billiga anspråken på reseersättning för de officerare och underfficerare, som kommenderas till fästningarne. Regementets stånd har nemligen nu den betydelse, att man kan skicka en artilleriofficer från Christianstad till Landskrona, från Götheborg till Elfsborg eller Carlsten, från Stockholm till Waxholm eller Dalarön, och tillbaka igen, uti tjenstens ärenden, utan att han derföre äger rättighet att bekomma en skilling i respenningar. Sådana reseturer förekomma som oftast, stundom för samma officer ett par eller flere gånger om året, och nu, sedan detta år, oftare än förr, emedan generalfälttygmästaren befallt, att då en på fästning kommenderad officer får semester, skall han under tiden ersättas med en annan från hufvudstationen. Dennal nyhet, som aldrig förut existerat, vet jag ännu icke skälet till — men i ett afseende är den konseqventj med alla andra åtgärder inom vapnet på sednare tider — nemligen derutinnan att göra artilleriofficerns belägenhet för hvarje dag olidligare. För den, som i totalinkomst in alles icke har mera än 270: rdr om året, eller ej fullt 36 sk. om dagen, äro! sådane extra utgifter i tjensten rätt kännbara. Dess! utom är principen obillig. Om officern äfven kunde . anbefallas, att med ränseln på ryggen, marschera emellan regementets stationer, så är det dock bekant, att det existerar ingen gångstig emellan fasta landet och Marstrand, och rodden deremellan kostar åt-)! minstone ett par dagars underlöjtnantslön. Inga tjenstvilliga rusteller rothållare kunna uppbådas att med) häst och åkdon skjutsa för intet den inom sitt re-! gementes stånd kringflackande artilleriofficern. För!!! staten vore det emellertid en obetydlighet att bekosta dessa resor. Med lika billighet kunde man förklara hela riket för artilleriregementernes stånd, ! då de verkligen hafva sina landtpermitterade i åtskilliga landsändar. En officer kunde då skickas il: tjensten från Ystad till Haparanda, och på hans öd-f mjuka anhållan om respenningar derför hade man, endast att resolvera liksom nu, nemligen att för resor inom regementets stånd bestås ingen reseersättning, och dermed punkt. I sanning ett gödt påfund ! Den tvekan, med hvilken skjutspenningar, efter många ! förnyade böner, och efter flere månaders väntan, ut-f betaltes till de artilleriofficerare, som förliden som-d mar skickades ned från Marieberg till regementernet och upp igen, antyder, att en sådan förklaring kan vara att förvänta, och endast med mycket prut läer det lyckats att få löfte om respenningar för del fficerare, som skola tjenstgöra vid det nya batteriet a Norrland. b Det tyckes som. om man vid 4830 års organisa-h ion ansett sig gjort nog för artilleriet, för sekler.r Sedan dess endast ökade anspråk på detta vapens g jenstbarhet och skicklighet — men förknappning på hn nkomsterne, och ingen enda åtgärd till dess favör. — Är det då icke ännu tid att börja ömma för dess)? etryck? Förtjenar då icke dess långa tåliga fördra-! ande af alla denna organisations brister — af allalSs! le skriande orättvisorne i öfrige förhållanden, attm nan en gång finge emotse ett annat system? Skall lå aldrig ordningen komma till förbättrande af äffen dess vilkor? Hitills finnes ingen artillerist, om icke anser sig göra samhället en tjenst, och enkildt uppoffra sig för det allmänna, genom att tjena lle id detta vapen. Men väntar man på att de sjelfva al kola stiga fram och begära rättvisa, så skall man annolikt få vänta länge. Men mångfaldiga obilliga förhållanden återstå mig nnu att belysa. Jag återkommer till Underlöjtantsgr aden. Mariebergskursen skall, under till yggaläggandet af denna grad, och såsom ett vilkor af jr vidare befordran, genomgås, utan någon slags lö-s) eförhöjning under dessa tre år, utom ved in natura vi ch ljuspenningar, som då bestås. Alldeles sammalj örmåner, och likadan inqvartering och lika frilgf mdervisning åtnjuta dock alla andra officerare, 44 om ditlockas af egen håg, och hafva de så mycketfö ittare att der vinna inträde, som de alltid, underp;: en föregående läsetiden till pröfnings-och inträdesxamina, och under hvilken tid informations-kapi-!B nen vid artilleriregementerna uppbär serskildt ge rfvode af stalsmedel för dessa främmande officety ares undervisning, skola beredas tjenstledighet från nC na regementer, hvaremot den unge artilleri-officern pl er under hela tiden är ålagd vanlig garnisonstjenstof id sitt, divisionsådjutants-tjenstgöringen ej att förVW lömma. Det är kändt, att denna Mariebergs kurs ge ostar hvarje lev betydligt mera än lönen räcker gå I. Hvar och en. som vill hli officer vid avrtillariet j , ! j i