EBUEK US 1 SP TREY EERIS RUTGER (AES URPISSESSESE SET EKSE SE FSRAGETSERS
men jag är fullt öfvertygad, att detta anspråk förr
leller sednare måste tillfredsställas, emedan det är till
sin grund så ytterst billigt, och emedan kostnaden
väl blefve dubbel, om infanteriet skulle öfvertaga
all artilleriets garnisonstjenstgöring. Artilleriets offi-
cerare äro dock icke bortskämda, och jag tror såle-
des, att de skulle till en början låta pruta med sig.
— Om regementsofficerarnes arfvoden ej antoges hö-
gre än 4 rdr 46 sk., kaptenernes 4 rdr, löjtnanier-
nes 32 sk., underlöjtnanternes 24 sk. och underoffi-
cerarnes 46 sk., blefve ofvanstående siffror reduce-
rade till : so ss oo so sc ss s - 1,080.
— 7,560.
— 4,680.
— 3,510.
— 9,360.
Summa 26,190 rdr,
hvartill några medel skulle kunna vinnas, genom att
nedsätta öfrige garnisonskommenderingars aflöning
till samma lägre belopp:
Jag hyser emellertid en, måhända obehörig, fruk-
itan, att anspråken ändock, då de röra en sak af så
ringa intresse, som artillerivapnets lönevilkor, skolaj
i betraktas, som en temligen oförskämd nyhet; kan-
Iske, om de vore än måttligare, och oaktadt den ringa!
andel, som deraf skulle komma på hvarje individ!
serskildt, så skulle det möta svårighet, först att få
en sådan anslagsproposition framställd, sedan genom-
drifven, och beviljad på en gång. Man skulle kan-
hända anse nödigt att gardesregementerne och Kron-
prinsens husarer på samma gång hugnades med sam-
må fördelar, hvarigenom anslagsbehofvet blefve allt-
för stort. :Om- man - ville sjelfva saken, så är jag
dock viss omy att inom. sjelfva artilleriets anslags-
fördelning skulle kunna besparas stora summor för
många onödiga saker, hvarigenom man finge råd att:
bekosta detta, såsom det vigtigaste. Först öm många:
år skulle också en så stor kostnad, som jag ofvan!
I beräknat, kunna komma i fråga. Genom att så små-
ningom bevilja denna dagaflöning, åt de olika gra-
derne, i den mån det trängande behofvet deraf fö-
refanns — eller åt de olika garnisonsorterne efter
samma norm, skulle anslagen till en början ej be-
höfvas serdeles dryga. Om att börja med blott de
å fästningarne, utan arfyode, kommenderade office-
rare hugnades med ofyan beräknade traktamente,
så komme, efter nu varande förhållanden, endast
följande personal i fråga, nemligen 9 kaptener, 9
:subalternofficerare, inberäknadt kommendantens adju
tant på Elfsborg, den artilleriet, utan all reson, och
utan allt arfvode består, ehuru kommendanten sjelfi
hörer till annat vapen. Kostnaden blefve då, å 4
rdr för de förra, 32 sk. för de sednare, om dagen,
trenne exercismånader oberäknade .... 4230 rdr.!
Detta dagtraktamente vore då mindre än öfrige å
fästningarne kommenderade officerare åtnjuta, och
underofficerarne finge intet — men för förrådsoffi-
cerarne, utan arfyode och utan semesterrättighet, för
subalternerne vid kompanierne, vore det ändock nå-
got och skulle med tacksamhet erkännas af hela vap-
net. Ingenting alls är nästan för litet.
Hit höra äfven de billiga anspråken på rese-
ersättning för de officerare och underfficerare, som
kommenderas till fästningarne. Regementets stånd
har nemligen nu den betydelse, att man kan skicka
en artilleriofficer från Christianstad till Landskrona,
från Götheborg till Elfsborg eller Carlsten, från Stock-
holm till Waxholm eller Dalarön, och tillbaka igen,
uti tjenstens ärenden, utan att han derföre äger rät-
tighet att bekomma en skilling i respenningar. Så-
dana reseturer förekomma som oftast, stundom för
samma officer ett par eller flere gånger om året, och
nu, sedan detta år, oftare än förr, emedan general-
fälttygmästaren befallt, att då en på fästning kom-
menderad officer får semester, skall han under tiden
ersättas med en annan från hufvudstationen. Dennal
nyhet, som aldrig förut existerat, vet jag ännu icke
skälet till — men i ett afseende är den konseqventj
med alla andra åtgärder inom vapnet på sednare
tider — nemligen derutinnan att göra artillerioffi-
cerns belägenhet för hvarje dag olidligare. För den,
som i totalinkomst in alles icke har mera än 270:
rdr om året, eller ej fullt 36 sk. om dagen, äro!
sådane extra utgifter i tjensten rätt kännbara. Dess- !
utom är principen obillig. Om officern äfven kunde .
anbefallas, att med ränseln på ryggen, marschera
emellan regementets stationer, så är det dock bekant,
att det existerar ingen gångstig emellan fasta landet
och Marstrand, och rodden deremellan kostar åt-)!
minstone ett par dagars underlöjtnantslön. Inga tjenst-
villiga rust- eller rothållare kunna uppbådas att med)
häst och åkdon skjutsa för intet den inom sitt re-!
gementes stånd kringflackande artilleriofficern. För!!!
staten vore det emellertid en obetydlighet att be-
kosta dessa resor. Med lika billighet kunde man
förklara hela riket för artilleriregementernes stånd, !
då de verkligen hafva sina landtpermitterade i åt-
skilliga landsändar. En officer kunde då skickas il:
tjensten från Ystad till Haparanda, och på hans öd-f
mjuka anhållan om respenningar derför hade man,
endast att resolvera liksom nu, nemligen att för re-
sor inom regementets stånd bestås ingen reseersätt-
ning, och dermed punkt. I sanning ett gödt påfund !
Den tvekan, med hvilken skjutspenningar, efter många !
förnyade böner, och efter flere månaders väntan, ut-f
betaltes till de artilleriofficerare, som förliden som-d
mar skickades ned från Marieberg till regementernet
och upp igen, antyder, att en sådan förklaring kan
vara att förvänta, och endast med mycket prut lä-
er det lyckats att få löfte om respenningar för del
fficerare, som skola tjenstgöra vid det nya batteriet a
Norrland. b
Det tyckes som. om man vid 4830 års organisa-h
ion ansett sig gjort nog för artilleriet, för sekler.r
Sedan dess endast ökade anspråk på detta vapens g
jenstbarhet och skicklighet — men förknappning på hn
nkomsterne, och ingen enda åtgärd till dess favör.
— Är det då icke ännu tid att börja ömma för dess)?
etryck? Förtjenar då icke dess långa tåliga fördra-!
ande af alla denna organisations brister — af allalSs!
le skriande orättvisorne i öfrige förhållanden, attm
nan en gång finge emotse ett annat system? Skall
lå aldrig ordningen komma till förbättrande af äf-
fen dess vilkor? Hitills finnes ingen artillerist,
om icke anser sig göra samhället en tjenst, och en-
kildt uppoffra sig för det allmänna, genom att tjena lle
id detta vapen. Men väntar man på att de sjelfva al
kola stiga fram och begära rättvisa, så skall man
annolikt få vänta länge.
Men mångfaldiga obilliga förhållanden återstå mig
nnu att belysa. Jag återkommer till Underlöjt-
antsgr aden. Mariebergskursen skall, under till
yggaläggandet af denna grad, och såsom ett vilkor af
jr vidare befordran, genomgås, utan någon slags lö-s)
eförhöjning under dessa tre år, utom ved in natura vi
ch ljuspenningar, som då bestås. Alldeles sammalj
örmåner, och likadan inqvartering och lika frilgf
mdervisning åtnjuta dock alla andra officerare, 44
om ditlockas af egen håg, och hafva de så mycketfö
ittare att der vinna inträde, som de alltid, underp;:
en föregående läsetiden till pröfnings-och inträdes-
xamina, och under hvilken tid informations-kapi-!B
nen vid artilleriregementerna uppbär serskildt ge
rfvode af stalsmedel för dessa främmande office- ty
ares undervisning, skola beredas tjenstledighet från nC
na regementer, hvaremot den unge artilleri-officern pl
er under hela tiden är ålagd vanlig garnisonstjenstof
id sitt, divisionsådjutants-tjenstgöringen ej att för- VW
lömma. Det är kändt, att denna Mariebergs kurs ge
ostar hvarje lev betydligt mera än lönen räcker gå
I. Hvar och en. som vill hli officer vid avrtillariet
j
,
!
j
i