Att söka sig extrabefattningar med arfvode och andra förmåner i statens tjenst har beklagligtvis ofta och mycket blifvit praktiseradt äfven af detta vapens officerare, och tyckes således en förmån deri vara artilleriet medgifven, men detta medförer alltid så mycket strängare tjenstgöring för de qvarvarande kamraterne, på hvars bekostnad sådane gracer alltid åtnjutas, utan all ersättning, och är detta förhållande så mycket menligare och förtjent att öfverklagas, som det-ofta inträffar att dylika kommenderingar utan tur och rättvisa, i många år efter hvarandra få bibehållas af några få lycklige, under det de öfrige äro ohjelpligen underkastade garnisonstjenstens tunga, för ingenting. Vid andra regementer ansvaras af hvar och en utom regementet kommenderad, för dess tjenst, genom kontant ersättning till den eller dem, som derigenom få göra mera tjenst. En förordning finnes äfven, som, der detta icke frivilligt och på öfverenskommelse sker, berättigar regementscefen att för dessas räkning innehålla en sjettedel af lönen; men detta stadgande tillämpas nu mera aldrig, och blef till en del upphäfdt genom en sednare utfärdad förklaring, att sådane afdrag ej få drabba dem, som hafva extra kommenderinger z; vapnets intresse. Sedan den tiden kan man hafva ett eller flere års kunglig permission för helsan eller för andra angelägenheter, begära utrikes-permission och begagna den inom riket, vara ledamot i; krigshofrätten i öfver ett fjerdedels sekel, kommendant på fästningar, långt aflägse från eget regemente, generalstaborflicer, adjutant i krigskollegium, pro-i fessor vid teknologiska institutet, lärare vid krigsakademien, kavaljer vid hofvet eller fängelsedirektör, — allt utan ersättning åt kamraterna, som göra den tjenst, för hvilken man uppbär lön — lika väl som lärare eller repetitör vid artilleriläroverket, befälhafvare vid fyrverkarkåren, eller dess biträde, artilleristabsofficer, m. fl. artilleriet serskildt ålagde extra funktioner i vapnets verkliga intresse. Det är nu så, att alla vilja hafva sådana tjenster, hvartill alla synas vara lika kompeten:a, och detta, ; utom för inkomsternes skull, blott för den agrement de medföra, helst då maa ändå får vistas i hufvud-. staden; men det är klart, att några alltid måste fin-; nas qvar vid regementet, och att ju färre dessa äro, ju tyngre faller icke allenast den redan nog tunga: garnisonsbördan på dessa återstående, utan att de; dessutom så mycket oftare komma i tur till de obe-: hagliga extra-kommenderingarne utan arfvode, hvartill de äro hemfallne. Hvar gränsen finnes, eller huru många som kunna draga sig undan tjensten, under förevändning af extrabefattningar, är icke någorstädes i organisationen bestämdt. Någon gång : går väl dessas ädelmod eller nit i tjensten så långt anspråken på dem till mötes, att de deltaga i exer-: cisen något år — men för garnisonstjensten betacka : de sig. Så länge detta allt får. bero på dem sjelfva, så kan det också icke vara annorlunda. Sjelf-i! uppehållelsens instinkt tvingar till tystnad stundom ! det känsligaste samvete och man förnekar hellre de-! likatessen mot kamraterne, än man finner sig uti att — svälta med dem, så länge man kan slippa. j Huru länge det kan bära sig på detta sätt, skall ( S j l framtiden utvisa; men så tillgår visserligen icke vid någon annan del af vår krigsmakt till lands och vatten. Om dessa extra kommenderingar, så förmånliga för dem som hugnas dermed, finge i någorlunda tur, och blott för ett år i sender, innehafvas af hvar och en, vissa lärareplatser, som fordra serskilda anlag och egenskaper, måhända undantagne från denna regel, och hvar och en obetaget att afstå ll sin tur eller byta bort den, så vore någon billighet deri. Om V; af lönen, under sådane kommenderin1 gar, afstodes åt de kamrater, som göra tjensten, så! funnes äfven något sken af rättvisa uti detta afse-l ende; men fortgår det på samma sätt som nu, skall !t det icke dröja länge innan vapnet i alla grader blir vakant; ty det finnes dock ett sätt för den förtrycktes att draga sig undan den olidliga tjensten, och det är att taga afsked, j Om de lönlösa extrabefattningarne, som anses till-1 höra artilleri-officerare, derföre att artilleri-officerarne : anses tillhöra den ort, der de ifrågakomma, har jag! ofvanför talat. Sådane komma emedlertid ej i fråga l: att någon indelt officer söker eller kan förmås attl! åtaga sig. Men äfven utam några biförtjenster har den in-4 S I s 1 g 6 ö ( I 1 I g delte officern tillfälle att inom eller i närheten af regementets förläggningsort söka sig den bostad, som honom bäst anstår, och der lefnadskostnaden är den billigaste, samt saknar sällan i yngre år, hos bekanta eller slägtingar på landet, ett gästfritt hem, då han deraf vill begagna sig. För artilleriofficern erbjuder sig ingenting sådant. Af sina på annan ort boende anhörigas kontanta bidrag får han väl begagna sig, men att personligen gästa hos dem är han sällan i tillfälle. Har han, såsom äldre, familj, så får han finna sig i att vara skiljd från densamma. under åratal, eller också underkasta sig och densamma alla obehagen af täta flyttningar, än hit!s än dit med sitt hushåll, hvilket allt visserligen ko-k star mera än det smakar. Uti de olika orter, der!f regementet fungerar, der är hans skiftande hem;ld och som dessa alltid utgöras af städer eller fästnin-s gar, måste hans lifsförnödenheter i kontanter dagli-t gen bekostas, och äro dessa ort:r icke alltid bekantaln för billig lefnadskostnad, utan stundom just de dy-le raste ställen att lefva på, som finnas i landet. Offi-ls cern vill ändock, äfven i våra dagar, hålla uppe sittin stånd. I daglig beröring med främmande folk, må-I ste han, om icke för egen, dock för ståndets skulllfi och för sina underlydandes aktning, äfven i det yttrejb uppbära sin rang. Detta gör sig icke sjelf. Denin som innehar den, måste gifva den sitt värde. Sannjo eller falsk, gäller ännu en sådan ambition; och derlY ingen annan militär finnes, faller denna pligt pålr dem, som i en sådan ort garnisonra. 0 Jag vill här utföra en liten kalkyl öfver den kost-1! nad, som staten skulle få vidkännas genom att be-l stå det garnisonerande befälet af artilleriet dag-)!i traktamente, i likhet med indelta armen, då denS gör sådan tjenst. Jag förutsätter dervid att exercis-t månaderna reduceras till 3:ne, under hvilka ingenlir sådan aflöning behöfde utgå, och att semestrarne— bestämdes för hvarje officer till tre månader, förb! hvarje underofficer till en, hvarigenom ingen af del8: förra kunde åtnjuta mer än. sex, ingen af de sedde nare mera än åtta månaders dagtraktamente. Omlm jag vidare undantager regementscheferne, som kunna di anses bergade, ehuru långt sämre aflönade än dejY flesta indelta regementschefer af infanteriet, för att!so ej tala om kavalleriet, så hafva artilleriets alla tre re-Sk gementen 46 öfrige regementsofficerare. Endast enjY! i sender behöfde, såsom tjenstgörande major, af dessa sk vara vid garnisonen tjenstgörande å hvarje hufvud-S2 station, hvilket gör, för 3 af denna grad, under 9lmånader årligen, å 4 riksdaler 32 skill. bko om jär dagen . . . . se ss so . . Rdr 1,35507 Af artilleriets 59 (62) kapitener kunde på ry sin höjd såsom garnisonstjenstgörande befö räknas 42, nemligen omkring 42 i Stockne bolm, 10 i Götheborg, 8 i Christianstad, oc 2 i Landskrona, 2 å Carlsten, 4 å Elfsfö borg, 4 å Carlsborg, 4 i Wisby, 4 å u Waxholm och 4 å Dalarön, 14 vid det nya 50 batteriet i Norrland, samt ett par tyglä kaptener. Öfrige kunna, liksom nu, ande ses, med arfvode disponerade, såsom läex rare och informationsofficerare, 0. s V. te Tredjedelen af detta antal semestrerade, a återstode ungefär 28 kapitener att aflöna, ra under 0 månadaor Am årat mad 4 rår sil