Att söka sig extrabefattningar med arfvode och
andra förmåner i statens tjenst har beklagligtvis
ofta och mycket blifvit praktiseradt äfven af detta
vapens officerare, och tyckes således en förmån deri
vara artilleriet medgifven, men detta medförer all-
tid så mycket strängare tjenstgöring för de qvarva-
rande kamraterne, på hvars bekostnad sådane gracer
alltid åtnjutas, utan all ersättning, och är detta för-
hållande så mycket menligare och förtjent att öfver-
klagas, som det-ofta inträffar att dylika kommende-
ringar utan tur och rättvisa, i många år efter hvar-
andra få bibehållas af några få lycklige, under det
de öfrige äro ohjelpligen underkastade garnisons-
tjenstens tunga, för ingenting. Vid andra regemen-
ter ansvaras af hvar och en utom regementet kom-
menderad, för dess tjenst, genom kontant ersättning
till den eller dem, som derigenom få göra mera
tjenst. En förordning finnes äfven, som, der detta
icke frivilligt och på öfverenskommelse sker, berät-
tigar regementscefen att för dessas räkning innehålla
en sjettedel af lönen; men detta stadgande tillämpas
nu mera aldrig, och blef till en del upphäfdt genom
en sednare utfärdad förklaring, att sådane afdrag ej
få drabba dem, som hafva extra kommenderinger z;
vapnets intresse. Sedan den tiden kan man hafva
ett eller flere års kunglig permission för helsan el-
ler för andra angelägenheter, begära utrikes-permis-
sion och begagna den inom riket, vara ledamot i;
krigshofrätten i öfver ett fjerdedels sekel, kommen-
dant på fästningar, långt aflägse från eget regemen-
te, generalstaborflicer, adjutant i krigskollegium, pro-i
fessor vid teknologiska institutet, lärare vid krigs-
akademien, kavaljer vid hofvet eller fängelsedirektör,
— allt utan ersättning åt kamraterna, som göra den
tjenst, för hvilken man uppbär lön — lika väl som
lärare eller repetitör vid artilleriläroverket, befäl-
hafvare vid fyrverkarkåren, eller dess biträde, artil-
leristabsofficer, m. fl. artilleriet serskildt ålagde extra
funktioner i vapnets verkliga intresse.
Det är nu så, att alla vilja hafva sådana tjenster,
hvartill alla synas vara lika kompeten:a, och detta, ;
utom för inkomsternes skull, blott för den agrement
de medföra, helst då maa ändå får vistas i hufvud-.
staden; men det är klart, att några alltid måste fin-;
nas qvar vid regementet, och att ju färre dessa äro,
ju tyngre faller icke allenast den redan nog tunga:
garnisonsbördan på dessa återstående, utan att de;
dessutom så mycket oftare komma i tur till de obe-:
hagliga extra-kommenderingarne utan arfvode, hvar-
till de äro hemfallne. Hvar gränsen finnes, eller
huru många som kunna draga sig undan tjensten,
under förevändning af extrabefattningar, är icke nå-
gorstädes i organisationen bestämdt. Någon gång :
går väl dessas ädelmod eller nit i tjensten så långt
anspråken på dem till mötes, att de deltaga i exer-:
cisen något år — men för garnisonstjensten betacka :
de sig. Så länge detta allt får. bero på dem sjelf-
va, så kan det också icke vara annorlunda. Sjelf-i!
uppehållelsens instinkt tvingar till tystnad stundom !
det känsligaste samvete och man förnekar hellre de-!
likatessen mot kamraterne, än man finner sig uti
att — svälta med dem, så länge man kan slippa. j
Huru länge det kan bära sig på detta sätt, skall
(
S
j
l
framtiden utvisa; men så tillgår visserligen icke vid
någon annan del af vår krigsmakt till lands och
vatten. Om dessa extra kommenderingar, så för-
månliga för dem som hugnas dermed, finge i någor-
lunda tur, och blott för ett år i sender, innehafvas
af hvar och en, vissa lärareplatser, som fordra ser-
skilda anlag och egenskaper, måhända undantagne
från denna regel, och hvar och en obetaget att afstå ll
sin tur eller byta bort den, så vore någon billighet
deri. Om V; af lönen, under sådane kommenderin- 1
gar, afstodes åt de kamrater, som göra tjensten, så!
funnes äfven något sken af rättvisa uti detta afse-l
ende; men fortgår det på samma sätt som nu, skall !t
det icke dröja länge innan vapnet i alla grader blir
vakant; ty det finnes dock ett sätt för den förtrycktes
att draga sig undan den olidliga tjensten, och det
är att taga afsked, j
Om de lönlösa extrabefattningarne, som anses till-1
höra artilleri-officerare, derföre att artilleri-officerarne :
anses tillhöra den ort, der de ifrågakomma, har jag!
ofvanför talat. Sådane komma emedlertid ej i fråga l:
att någon indelt officer söker eller kan förmås attl!
åtaga sig.
Men äfven utam några biförtjenster har den in-4
S
I
s
1
g
6
ö
(
I
1
I
g
delte officern tillfälle att inom eller i närheten af
regementets förläggningsort söka sig den bostad, som
honom bäst anstår, och der lefnadskostnaden är den
billigaste, samt saknar sällan i yngre år, hos be-
kanta eller slägtingar på landet, ett gästfritt hem,
då han deraf vill begagna sig. För artilleriofficern
erbjuder sig ingenting sådant. Af sina på annan
ort boende anhörigas kontanta bidrag får han väl
begagna sig, men att personligen gästa hos dem är
han sällan i tillfälle. Har han, såsom äldre, familj,
så får han finna sig i att vara skiljd från densam-
ma. under åratal, eller också underkasta sig och
densamma alla obehagen af täta flyttningar, än hit!s
än dit med sitt hushåll, hvilket allt visserligen ko-k
star mera än det smakar. Uti de olika orter, der!f
regementet fungerar, der är hans skiftande hem;ld
och som dessa alltid utgöras af städer eller fästnin-s
gar, måste hans lifsförnödenheter i kontanter dagli-t
gen bekostas, och äro dessa ort:r icke alltid bekantaln
för billig lefnadskostnad, utan stundom just de dy-le
raste ställen att lefva på, som finnas i landet. Offi-ls
cern vill ändock, äfven i våra dagar, hålla uppe sittin
stånd. I daglig beröring med främmande folk, må-I
ste han, om icke för egen, dock för ståndets skulllfi
och för sina underlydandes aktning, äfven i det yttrejb
uppbära sin rang. Detta gör sig icke sjelf. Denin
som innehar den, måste gifva den sitt värde. Sannjo
eller falsk, gäller ännu en sådan ambition; och derlY
ingen annan militär finnes, faller denna pligt pålr
dem, som i en sådan ort garnisonra. 0
Jag vill här utföra en liten kalkyl öfver den kost-1!
nad, som staten skulle få vidkännas genom att be-l -
stå det garnisonerande befälet af artilleriet dag-)!i
traktamente, i likhet med indelta armen, då denS
gör sådan tjenst. Jag förutsätter dervid att exercis-t
månaderna reduceras till 3:ne, under hvilka ingenlir
sådan aflöning behöfde utgå, och att semestrarne—
bestämdes för hvarje officer till tre månader, förb!
hvarje underofficer till en, hvarigenom ingen af del8:
förra kunde åtnjuta mer än. sex, ingen af de sed- de
nare mera än åtta månaders dagtraktamente. Omlm
jag vidare undantager regementscheferne, som kunna di
anses bergade, ehuru långt sämre aflönade än dejY
flesta indelta regementschefer af infanteriet, för att!so
ej tala om kavalleriet, så hafva artilleriets alla tre re-Sk
gementen 46 öfrige regementsofficerare. Endast enjY!
i sender behöfde, såsom tjenstgörande major, af dessa sk
vara vid garnisonen tjenstgörande å hvarje hufvud-S2
station, hvilket gör, för 3 af denna grad, under 9l-
månader årligen, å 4 riksdaler 32 skill. bko om jär
dagen . . . . se ss so . . Rdr 1,35507
Af artilleriets 59 (62) kapitener kunde på ry
sin höjd såsom garnisonstjenstgörande be- fö
räknas 42, nemligen omkring 42 i Stock- ne
bolm, 10 i Götheborg, 8 i Christianstad, oc
2 i Landskrona, 2 å Carlsten, 4 å Elfs- fö
borg, 4 å Carlsborg, 4 i Wisby, 4 å u
Waxholm och 4 å Dalarön, 14 vid det nya 50
batteriet i Norrland, samt ett par tyg- lä
kaptener. Öfrige kunna, liksom nu, an- de
ses, med arfvode disponerade, såsom lä- ex
rare och informationsofficerare, 0. s V. te
Tredjedelen af detta antal semestrerade, a
återstode ungefär 28 kapitener att aflöna, ra
under 0 månadaor Am årat mad 4 rår sil