YLI RIE SHUT RAUIpaS LBAIULE TILLIT Fe TULL IalUu I engels!i.tidningarne. Konservatismen anstränger six allt hvad den förmår, för att ådagalägga falängligheten af dylika alltomfattande och eirdliga fredsstiftningsförsök; väl vetande, att i fall öfvertygelsen härom kunde rotfästas, så sku!!e motionens förnyande blifva omöjligt, såsom syftande någonting opraktiskt — det värsta man i England kan säga om ett förslag, i hvad ämne som helst. Times, för närvarande den stora kämpen i Englanv:i för allt slags status quo, och för häfdvunna missbruk i alla samhällsinrättningar, krigiska så väl som fredliga, andrager såsom ett huivudskäl till förkastelse af Cobdens förslag, att Englands fred utrikes icke kan upprätthållas ens nu, utan på vilkor att landets intressen hos främmande makter bevakas af Män, som stå i spetsen för europeiska sällskapsiifvet,. Detta är äfven det skäl som anföres öfverallt annorstides i Europa, så ofta fråga väckes om minskning i de stora kostnaderna för den diplomatiska personalen vid främmande hof. I an!edning af detta inkast träffas hos Times lycklige medtäflare, Daily News, en på nya och djaptänkta åsigter rikhaltig uppsats, hvars hufvudinomenter förtjena att hafvas i minnet hvar helst frågor om diplomatiens kostnad och orsakerna dertill kunna komma under offentlig rådplägning; i synnerhet när diplomatiens nödvändighet som fredsvårdare vid sådana tillfällen aberopas. Daily News yttrar: Det är alltså för att skaffa oss fred, som vi åt dessa stolta och rika män bestå lysande ambassadpalatser och furstligt underhåll. Vi skänka 10000 p.st. åt lord Normanby, vi göra honom på glansens och lönens vägnar till mer än jemnlike med franska republikens president, och hans vistelse i Paris så angenämt som möjligt, på det han måtte finna för sitt intresse förmånligt att icke väcka split med styresmännen vid det hef, der han är anställd, och som det är hans värf att på samma gång öfverglänsa och hålla vid godt lynne. Tiotusen pund om året är visst icke någonting öfverdrilfvet, om det behöfs för att upprätthålla vår fred med Frankrike. Men nekas kan det i alla fall ej, att lord Normanby måtte vara en ibland de mest slösande och minst fosterländskt sinnade engelsmän, om han icke förmår hålla sig fredlig och vara artig i ett främmande hof, utan att fordra ett så drygt arfvode för besväret. Det måste finnas och ges säkert mången annan engelsman, som skulle åtaga sig fredsmäklarebestyret åt oss utrikes, utan att tillåta tankan på arfvodet störa sig i efterkommandet af sin pligt och sitt fosterlandsnit. Men de förnäma personager, som Times vill bekläda med monopolet af diplomatiska bestyr, äro, enligt det egna erkännandet af detta blads principaler, icke så ointeresserade. Installera dem i ett palats och de skola hålla fred: försätt dem i ett vanligt hotell, och de skola trassla in sig sjelfva och sitt land isvårigheter, af ren förtrytsamhet och grämelse. Detta slags engelska diplomati, peinte par elle meme, är utan tvifvel ganska lärorik, och sannolikt skall mr Hume icke åsidosätta lärdomen, när anslaget till diplomatien nästa gång förekommer i parlamentet. Men så orimligt, som det ifrågavarande inkastet än må förefalla, så beror likväl hela frågan derpå. Med tydliga ord är denna fråga ingen annan, än huruvida statskonsten, utrikes så väl som inrikes, skall allt framgent förblifva en mystir och en hemlig vetenskap, med öppet! förkunnade ändamål, men med förhemligade afsigter, syften och grundsatser, som icke fördraga ljuset, och som derföre beqvämast kunna förtros åt en ärftlig levitkast, som skyr hvarje gemenskap med den profana mängden och får spas-1: mer vid blotta tankan på att dess gerningar: och anspråk skulle hänskjutas till en ärlig gransknings öppna dager. Dessa åsigter i frågan om våra politiska förhållanden till utrikes makter äro fullkomligt desamma, som alltid sökt göra sig gällande i frågan om utsträckningen af allmänna rösträtten öfver den inhemska politiken. De antikonservativa förslagen åsyfta i begge fallen en vidgning af kretsen för de vetande, de forskande, de deltagande och de förmående i politiska värf. Toryismen vill tvärtom förbehålla underhuset åt sådana ledamöter som aristokratien utser, kabinettet åt lorderna, och diplomatien åt män som stå i spetsen för det europeiska sällskapslifvet,. Och detta monopol försvaras med det anspråket, att endast sådana personer förmå upprätthålla ordningen hemma och freden utrikes, nämligen på vilkor att de-för allt detta underhållas furstligt på allmän bekostnad. Ty point dargent point de Suisse lyder det gamla ordspråket från den gamla goda tiden. Det var detta samma charivari, hvarmed toryismen äfven sökte mota ut reformbillen. Allmänheten lyssnade icke derpå, och det lyckades för mängdens undersökningar och spaningar att genomtränga den inhemska politikens hemligheter och smygbål. I afseende på den utländska har folket icke ännu mellankommit; väl äro skattkammarens portar nu mera uppslagna på vid gafvel, till allmänt beskådande af hvad som fanns eller icke fanns derinom; men kabinettsportarne göra ännu motstånd. Detta kan likväl ej räcka länge. Allmänheten skall bulta på alltjemnt; den skall yrka att få veta mer, än hvad som finns antecknadt i hemlighållna statsanslag; och när officiella upplysningar derom vägras, skall den se sig om efter andra och tillförlitligare data i de stora europeiska affärernas hufvudbok, som icke längre är tillåst, och hvars innehåll de små personagerna nu mera kunna studera lika väl som de stora. Det bör erkännas, att under debatten om m:r Cobdens motion yttrade sig både lord Palmerston och lord John Russell såsom frisinnade och rättskaffens statsmän.) Men de likna ändå! TA mm an LL s IE J j j 1 s L ( I 1 S e 1 I S ! I ! I I l S I f I D t ( 1 1 s I f a g 0 e I f f ( i S S r