YLI RIE SHUT RAUIpaS LBAIULE TILLIT Fe TULL IalUu I
engels!i.- tidningarne. Konservatismen ansträn-
ger six allt hvad den förmår, för att ådaga-
lägga falängligheten af dylika alltomfattande
och e- irdliga fredsstiftningsförsök; väl vetande,
att i fall öfvertygelsen härom kunde rotfästas,
så sku!!e motionens förnyande blifva omöjligt,
såsom syftande någonting opraktiskt — det vär-
sta man i England kan säga om ett förslag, i
hvad ämne som helst.
Times, för närvarande den stora kämpen i
Englanv:i för allt slags status quo, och för häfd-
vunna missbruk i alla samhällsinrättningar,
krigiska så väl som fredliga, andrager såsom
ett huivudskäl till förkastelse af Cobdens för-
slag, att Englands fred utrikes icke kan upp-
rätthållas ens nu, utan på vilkor att landets
intressen hos främmande makter bevakas af
Män, som stå i spetsen för europeiska säll-
skapsiifvet,. Detta är äfven det skäl som an-
föres öfverallt annorstides i Europa, så ofta
fråga väckes om minskning i de stora kostna-
derna för den diplomatiska personalen vid
främmande hof.
I an!edning af detta inkast träffas hos Times
lycklige medtäflare, Daily News, en på nya
och djaptänkta åsigter rikhaltig uppsats, hvars
hufvudinomenter förtjena att hafvas i minnet
hvar helst frågor om diplomatiens kostnad och
orsakerna dertill kunna komma under offent-
lig rådplägning; i synnerhet när diplomatiens
nödvändighet som fredsvårdare vid sådana till-
fällen aberopas. Daily News yttrar:
Det är alltså för att skaffa oss fred, som vi
åt dessa stolta och rika män bestå lysande
ambassadpalatser och furstligt underhåll. Vi
skänka 10000 p.st. åt lord Normanby, vi göra
honom på glansens och lönens vägnar till mer
än jemnlike med franska republikens presi-
dent, och hans vistelse i Paris så angenämt
som möjligt, på det han måtte finna för sitt
intresse förmånligt att icke väcka split med
styresmännen vid det hef, der han är anställd,
och som det är hans värf att på samma gång
öfverglänsa och hålla vid godt lynne. Tiotu-
sen pund om året är visst icke någonting öf-
verdrilfvet, om det behöfs för att upprätthålla
vår fred med Frankrike. Men nekas kan det
i alla fall ej, att lord Normanby måtte
vara en ibland de mest slösande och minst
fosterländskt sinnade engelsmän, om han icke
förmår hålla sig fredlig och vara artig i ett
främmande hof, utan att fordra ett så drygt
arfvode för besväret. Det måste finnas och
ges säkert mången annan engelsman, som skulle
åtaga sig fredsmäklarebestyret åt oss utrikes,
utan att tillåta tankan på arfvodet störa sig i
efterkommandet af sin pligt och sitt fosterlands-
nit. Men de förnäma personager, som Times
vill bekläda med monopolet af diplomatiska
bestyr, äro, enligt det egna erkännandet af
detta blads principaler, icke så ointeresserade.
Installera dem i ett palats och de skola hålla
fred: försätt dem i ett vanligt hotell, och de
skola trassla in sig sjelfva och sitt land isvå-
righeter, af ren förtrytsamhet och grämelse.
Detta slags engelska diplomati, peinte par elle
meme, är utan tvifvel ganska lärorik, och san-
nolikt skall mr Hume icke åsidosätta lärdo-
men, när anslaget till diplomatien nästa gång
förekommer i parlamentet.
Men så orimligt, som det ifrågavarande in-
kastet än må förefalla, så beror likväl hela
frågan derpå. Med tydliga ord är denna fråga
ingen annan, än huruvida statskonsten, utrikes
så väl som inrikes, skall allt framgent förblifva
en mystir och en hemlig vetenskap, med öppet!
förkunnade ändamål, men med förhemligade af-
sigter, syften och grundsatser, som icke fördraga
ljuset, och som derföre beqvämast kunna förtros
åt en ärftlig levitkast, som skyr hvarje gemen-
skap med den profana mängden och får spas-1:
mer vid blotta tankan på att dess gerningar:
och anspråk skulle hänskjutas till en ärlig
gransknings öppna dager.
Dessa åsigter i frågan om våra politiska för-
hållanden till utrikes makter äro fullkomligt
desamma, som alltid sökt göra sig gällande i
frågan om utsträckningen af allmänna rösträt-
ten öfver den inhemska politiken. De anti-
konservativa förslagen åsyfta i begge fallen en
vidgning af kretsen för de vetande, de for-
skande, de deltagande och de förmående i po-
litiska värf. Toryismen vill tvärtom förbe-
hålla underhuset åt sådana ledamöter som ari-
stokratien utser, kabinettet åt lorderna, och
diplomatien åt män som stå i spetsen för det
europeiska sällskapslifvet,. Och detta mono-
pol försvaras med det anspråket, att endast
sådana personer förmå upprätthålla ordningen
hemma och freden utrikes, nämligen på vilkor
att de-för allt detta underhållas furstligt på
allmän bekostnad. Ty point dargent point
de Suisse lyder det gamla ordspråket från
den gamla goda tiden.
Det var detta samma charivari, hvarmed to-
ryismen äfven sökte mota ut reformbillen.
Allmänheten lyssnade icke derpå, och det lyc-
kades för mängdens undersökningar och spa-
ningar att genomtränga den inhemska politi-
kens hemligheter och smygbål. I afseende på
den utländska har folket icke ännu mellan-
kommit; väl äro skattkammarens portar nu
mera uppslagna på vid gafvel, till allmänt be-
skådande af hvad som fanns eller icke fanns
derinom; men kabinettsportarne göra ännu
motstånd. Detta kan likväl ej räcka länge.
Allmänheten skall bulta på alltjemnt; den skall
yrka att få veta mer, än hvad som finns an-
tecknadt i hemlighållna statsanslag; och när
officiella upplysningar derom vägras, skall den
se sig om efter andra och tillförlitligare data
i de stora europeiska affärernas hufvudbok,
som icke längre är tillåst, och hvars innehåll
de små personagerna nu mera kunna studera
lika väl som de stora.
Det bör erkännas, att under debatten om
m:r Cobdens motion yttrade sig både lord Pal-
merston och lord John Russell såsom frisinnade
och rättskaffens statsmän.) Men de likna ändå!
- TA mm an LL s
IE
J
j
j
1
s
L
(
I
1
S
e
1
I
S
!
I
!
I
I
l
S
I
f
I
D
t
(
1
1
s
I
f
a
g
0
e
I
f
f
(
i
S
S
r