Ider vintern cexerceras, fyra hela sommarmånader! äro för detta vapens öfningar årligen afsedda, samt för rekryterna vanligtvis sex. Afven vid kavalleriet lräcka icke exercissqvadroner och möten hälften så llänge, ännu mindre vid infanteriet. Afven vid garderna äro exercismödorna vanligen slutade redan it början af Juli månad, under det artilleriet ännu Isvettas som bäst, och då de förras semestrar vid der ltiden inträffa, så ligga artilleriofficerarne ännu i Aulgusti på sina så katlade scientifiqua öfningar. Om len officer af artilleriet vill göra en brunnseller bad-sejour, eller eljest söka någon rekreation ilandslorten, efter April, Maj och Juni månaders exercishets, så måste han derföre begära kunglig permisIsion, och styrka behofvet deraf med läkarebetyg, lomständigheter, som öfriga vapen alls icke behöfva liakttaga, om de icke vilja frånvara hela exercisen. Det fordras till allt detta släp och dessa strapatser lunder bar himmel emedlertid en härdad kroppsI helsa, för att icke dervid lida men, samt en seghet loch uthållighet, som icke är hvarjom beskärd, för latt härmed stå u!, då hvarje år, efter vinterns anIsträngnivgar, samma sommarnöjen ständigt återIkomma. Att denna, öfver allt behof utsträckta, exercistid Till betydlig del skulle kunna förkortas, utan att lvepnet för:orade i tjenstbarbet, kan väl icke betvifHas, eburu dock alltid någon längre tid till dess öfningar, än vid de andra vapnen, torde behöfvas. I Man behöfde derföre ändock icke, såsom hittills stundom varit brukadt, exercera alla söndagsoch I helgdags-eftermiddagar , ännu mindre efter den rätta exercistidens slut, sammandraga ett litet extraj batteri, på några veckor, för att sysselsätta stallI kommenderingen, en exercisvurm, som, ehuru känd; på högre ort, dock icke lärer ogillats. Det besynInerliga förhållande äger, till yttermera bevis på mitt påstående om den onödigt utsträckta exercistiden, Irum, och har sedan många år existerat, utan att I chefen för artilleriet, om han ens tagit kännedom: -Ideraf, ansett det löna mödan att omordna — att för Itruppens exercis vid Svea artilleriregementes både Ifältbatterier och fästningskompanier blott 37 dagars lexercistid årligen bestås, då deremot för de andraj båda regementerna 60 dagar eller två månader äro lanslagne. Skälet härtill har jag icke lyckats få reda. på, och kan omöjligen gissa mig till. Om det vore; Itvärtom, skulle det kunna förklaras af behofvet för lett i hufvudstaden förlagdt regemente att vara bättre; lexerceradt. Om fältartilleriet öfverallt vore beredt några veckors längre tid för repeterande af dess mångfaldiga öfningsämnen, så vore detta förhållande ganska rimligt. Men att en depöt-artillerist skall behöfva 23 dagars längre exercistid på vallarne vid Carlsborg, än en fältartillerist i Stockholm behöfver för att exercera bredvid paradtrupperna på LaduI gärdsgärdet, kan jag icke fatta. Genom att reglera I detta förhållande till öfverensstämmelse vid alla tre Iregementerna, skulle för statskassan icke så obetydlig besparing uppkomma, derigenom att de 33 man per batteri, som under 40 månader om året, för -Ikronans räkning, skola vara permitterade, så mycket förr skulle kunna permitteras och aflöningen för desamma kunna innehållas under denna tid. Sex vecIkor eller 42 dagar för fältartilleriet och 30 dagar leller en månad för fästningsartilleriet vid jalla tre Iregementerna, tyckes antyda den bäst passande Itidsbestämmelsen, och vara svarande mot vapenIslagens behof. Om trenne exercismånader fastIställdes, nemligen halfva April, hela Maj och Juni, samt hbalfva Juli månader, hvaraf hälften för befälet ensamt, hälften för befäl och trupp gemensamt, antaget att vintern, såsom nu, användes till theoretiska och förberedande öfningar, så skulle lallt lika väl hinna genomgås och inöfvas, utan att Ibinda hvarje officer vid exercisfältet en tredjedel af låret, ty det finnes ett lagom i allt. Dessa exerlcisnöjen bafva äfven sin ekonomiska sida. Exercisreglementet i öfrigt så förträffligt, som det kan ön skas, föreskrifver, bland afdelningschefernes och kanonbefälhafvarnes pligter, den att ansvara för alla de oräkneliga stall, ridoch anspannspersedlarne, ammunitions-, parkoch fordonsattiraillen, som tillhöra en afdelning eller kanon. Om under cexerciser, marscher och fältöfningar något förkommer, tappas bort eller rent af bortsnappas deraf, och om vid majorsförhör icke kan utrönas att sådant skett genom lviss persons förvållande, så är det möjligt att på grund af denna ansvarsskyldighet ålägga officern elller underofficern att kontant ersätta förlusten. Om bland manskapet finnes någon opålitlig kamrat, kan det lätt hända att en grimma eller bridon här, en öfvergjord, sabelsko eller tornister der, stundom en filt försvinner, utan att det kan upptäckas på hvad sätt. Det har funnits en batterichef, som kräft sina officerare och underoflicerare att af deras knappainIkomster återgälda dylika defekter, hvarigenom dessa i alla fall dyra vapenöfningar blifvit det lägre befälet ännu dyrare, enär ingen möjlighet eller tillfälle latt på annat sätt betäcka dylika afbränningar finnes för subalternerne. Nu för tiden få dessa, af brist på officerare, också vanligen ezercera hvarje som-j mar på två eller tre batterier efter hyarandra, hvarigenom äfven kostnaderne fördubblas eller tredubblas, emot hvad behofvet kräfde om befälet vore fulltaligt. Artilleriofficern måste vidare af naturen vara utrustad med någorlunda godt läshufvud samt hafva god underbyggnad i kunskaper, och liksom hvarje I annan officer, hafva vid akademien tagit studentexamen, eller genomgått Carlberg för att kunna absolvera, sedan den vanliga officersexamen är aflagd, pröfningsexamen, inträdesexamen och slutligen, efter en treårig kurs, utgångsexamen vid högre artilleriläroverket på Marteberg. Då det till och med händt att officerare derpå användt 6 till 8 års ltid och ganska ofta 4 till 5,-under hvilken tid all löfrig tjenstgöring vid regementerne fått eftersättas, och tjenstledighet blifvit beviljad på kamraternes beI kostnad, så synes hvilken vigt fästes vid denna examens fullgiliga genomgående. Om dertill nödige kunskapers inhåmtande på 6 års tid icke borde vara någon trollkonst, så fordras dock ovillkorligen för absolverandet inom rätter tid serskild fallenhet för latt på längd stå ut med kammarlifvet, lust för bokJliga studier och en ganska strängt påkallad arbetsförmåga. Vidare iligger avtilleriofficern mera än den indelte, att utan all ersättning göra garnisonstjenst i hufvudstaden eller de garnisonsorter och fästningår der artilleri är förlagdt. Så väl under exercistiden, som under hela det öfriga året räcker detta åliggande och utgör vapnets hufvudsakligaste sysselIsättning och vigtigaste bestyr, samt är väsentligaste (anledningen till de flesta missförhållanden vid det! samma. Under studierna för sin pröfningsexamen, lefter fulländad kurs vid högre läroverket är artille-! Iriofficern städse fjettrad vid sin garnison, och tages! bans hela tid och hans förmåga i anspråk för till-) synen af sitt manskap, för vården om sina hästar, för vaktgöringen ech alla de mångfaldiga bestyr, som man kan fordra af vanliga garnisonstrupper. Skulle någon anse att denna tjenstgöring väl icke är så påkostande, ech att utom en vakt då och då,l det öfriga väl icke är så ansträngande, och att häst-. gardets tjenstgöring eller infanteriets korporalskolor läro lika trägna, så vill jag anföra att dessa vakterl: vid ett af artilleriregementerna återkomma för offi-l cerarne med 5 å 6 nätter fri, då det är som full-li AN sol sta Afta hwnart tvn it. Atlar fiarda dimen I deles godt tillfälle, alldenstund, utom hvad som un