Ider vintern cexerceras, fyra hela sommarmånader!
äro för detta vapens öfningar årligen afsedda, samt
för rekryterna vanligtvis sex. Afven vid kavalleriet
lräcka icke exercissqvadroner och möten hälften så
llänge, ännu mindre vid infanteriet. Afven vid gar-
derna äro exercismödorna vanligen slutade redan it
början af Juli månad, under det artilleriet ännu
Isvettas som bäst, och då de förras semestrar vid der
ltiden inträffa, så ligga artilleriofficerarne ännu i Au-
lgusti på sina så katlade scientifiqua öfningar. Om
len officer af artilleriet vill göra en brunns- eller
bad-sejour, eller eljest söka någon rekreation ilands-
lorten, efter April, Maj och Juni månaders exercis-
hets, så måste han derföre begära kunglig permis-
Ision, och styrka behofvet deraf med läkarebetyg,
lomständigheter, som öfriga vapen alls icke behöfva
liakttaga, om de icke vilja frånvara hela exercisen.
Det fordras till allt detta släp och dessa strapatser
lunder bar himmel emedlertid en härdad kropps-
I helsa, för att icke dervid lida men, samt en seghet
loch uthållighet, som icke är hvarjom beskärd, för
latt härmed stå u!, då hvarje år, efter vinterns an-
Isträngnivgar, samma sommarnöjen ständigt åter-
Ikomma.
Att denna, öfver allt behof utsträckta, exercistid
Till betydlig del skulle kunna förkortas, utan att
lvepnet för:orade i tjenstbarbet, kan väl icke betvif-
Has, eburu dock alltid någon längre tid till dess öf-
ningar, än vid de andra vapnen, torde behöfvas.
I Man behöfde derföre ändock icke, såsom hittills
stundom varit brukadt, exercera alla söndags- och
I helgdags-eftermiddagar , ännu mindre efter den
rätta exercistidens slut, sammandraga ett litet extraj
batteri, på några veckor, för att sysselsätta stall-
I kommenderingen, en exercisvurm, som, ehuru känd;
på högre ort, dock icke lärer ogillats. Det besyn-
Inerliga förhållande äger, till yttermera bevis på mitt
påstående om den onödigt utsträckta exercistiden,
Irum, och har sedan många år existerat, utan att
I chefen för artilleriet, om han ens tagit kännedom:
-Ideraf, ansett det löna mödan att omordna — att för
Itruppens exercis vid Svea artilleriregementes både
Ifältbatterier och fästningskompanier blott 37 dagars
lexercistid årligen bestås, då deremot för de andraj
båda regementerna 60 dagar eller två månader äro
lanslagne. Skälet härtill har jag icke lyckats få reda.
på, och kan omöjligen gissa mig till. Om det vore;
Itvärtom, skulle det kunna förklaras af behofvet för
lett i hufvudstaden förlagdt regemente att vara bättre;
lexerceradt. Om fältartilleriet öfverallt vore beredt
några veckors längre tid för repeterande af dess
mångfaldiga öfningsämnen, så vore detta förhållande
ganska rimligt. Men att en depöt-artillerist skall
behöfva 23 dagars längre exercistid på vallarne vid
Carlsborg, än en fältartillerist i Stockholm behöfver
för att exercera bredvid paradtrupperna på Ladu-
I gärdsgärdet, kan jag icke fatta. Genom att reglera
I detta förhållande till öfverensstämmelse vid alla tre
Iregementerna, skulle för statskassan icke så obetyd-
lig besparing uppkomma, derigenom att de 33 man
per batteri, som under 40 månader om året, för
-Ikronans räkning, skola vara permitterade, så mycket
förr skulle kunna permitteras och aflöningen för de-
samma kunna innehållas under denna tid. Sex vec-
Ikor eller 42 dagar för fältartilleriet och 30 dagar
leller en månad för fästningsartilleriet vid jalla tre
Iregementerna, tyckes antyda den bäst passande
Itidsbestämmelsen, och vara svarande mot vapen-
Islagens behof. Om trenne exercismånader fast-
Iställdes, nemligen halfva April, hela Maj och Juni,
samt hbalfva Juli månader, hvaraf hälften för
befälet ensamt, hälften för befäl och trupp ge-
mensamt, antaget att vintern, såsom nu, användes
till theoretiska och förberedande öfningar, så skulle
lallt lika väl hinna genomgås och inöfvas, utan att
Ibinda hvarje officer vid exercisfältet en tredjedel af
låret, ty det finnes ett lagom i allt. Dessa exer-
lcisnöjen bafva äfven sin ekonomiska sida. Exercis-
reglementet i öfrigt så förträffligt, som det kan ön
skas, föreskrifver, bland afdelningschefernes och ka-
nonbefälhafvarnes pligter, den att ansvara för alla
de oräkneliga stall, rid- och anspannspersedlarne,
ammunitions-, park- och fordonsattiraillen, som till-
höra en afdelning eller kanon. Om under cexerciser,
marscher och fältöfningar något förkommer, tappas
bort eller rent af bortsnappas deraf, och om vid ma-
jorsförhör icke kan utrönas att sådant skett genom
lviss persons förvållande, så är det möjligt att på
grund af denna ansvarsskyldighet ålägga officern el-
ller underofficern att kontant ersätta förlusten. Om
bland manskapet finnes någon opålitlig kamrat, kan
det lätt hända att en grimma eller bridon här, en
öfvergjord, sabelsko eller tornister der, stundom en
filt försvinner, utan att det kan upptäckas på hvad
sätt. Det har funnits en batterichef, som kräft sina
officerare och underoflicerare att af deras knappain-
Ikomster återgälda dylika defekter, hvarigenom dessa
i alla fall dyra vapenöfningar blifvit det lägre befä-
let ännu dyrare, enär ingen möjlighet eller tillfälle
latt på annat sätt betäcka dylika afbränningar finnes
för subalternerne. Nu för tiden få dessa, af brist
på officerare, också vanligen ezercera hvarje som-j
mar på två eller tre batterier efter hyarandra, hvari-
genom äfven kostnaderne fördubblas eller tredubblas,
emot hvad behofvet kräfde om befälet vore fulltaligt.
Artilleriofficern måste vidare af naturen vara ut-
rustad med någorlunda godt läshufvud samt hafva
god underbyggnad i kunskaper, och liksom hvarje I
annan officer, hafva vid akademien tagit student-
examen, eller genomgått Carlberg för att kunna ab-
solvera, sedan den vanliga officersexamen är aflagd,
pröfningsexamen, inträdesexamen och slutligen, ef-
ter en treårig kurs, utgångsexamen vid högre ar-
tilleriläroverket på Marteberg. Då det till och
med händt att officerare derpå användt 6 till 8 års
ltid och ganska ofta 4 till 5,-under hvilken tid all
löfrig tjenstgöring vid regementerne fått eftersättas,
och tjenstledighet blifvit beviljad på kamraternes be-
I kostnad, så synes hvilken vigt fästes vid denna exa-
mens fullgiliga genomgående. Om dertill nödige
kunskapers inhåmtande på 6 års tid icke borde vara
någon trollkonst, så fordras dock ovillkorligen för
absolverandet inom rätter tid serskild fallenhet för
latt på längd stå ut med kammarlifvet, lust för bok-
Jliga studier och en ganska strängt påkallad arbets-
förmåga.
Vidare iligger avtilleriofficern mera än den in-
delte, att utan all ersättning göra garnisonstjenst
i hufvudstaden eller de garnisonsorter och fästnin-
går der artilleri är förlagdt. Så väl under exercis-
tiden, som under hela det öfriga året räcker detta
åliggande och utgör vapnets hufvudsakligaste syssel-
Isättning och vigtigaste bestyr, samt är väsentligaste
(anledningen till de flesta missförhållanden vid det!
samma. Under studierna för sin pröfningsexamen,
lefter fulländad kurs vid högre läroverket är artille-!
Iriofficern städse fjettrad vid sin garnison, och tages!
bans hela tid och hans förmåga i anspråk för till-)
synen af sitt manskap, för vården om sina hästar,
för vaktgöringen ech alla de mångfaldiga bestyr, som
man kan fordra af vanliga garnisonstrupper.
Skulle någon anse att denna tjenstgöring väl icke
är så påkostande, ech att utom en vakt då och då,l
det öfriga väl icke är så ansträngande, och att häst-.
gardets tjenstgöring eller infanteriets korporalskolor
läro lika trägna, så vill jag anföra att dessa vakterl:
vid ett af artilleriregementerna återkomma för offi-l
cerarne med 5 å 6 nätter fri, då det är som full-li
AN sol sta Afta hwnart tvn it. Atlar fiarda dimen
I deles godt tillfälle, alldenstund, utom hvad som un-