skall förtjena afseende, äfvensom att obestyrkta in-
vändningar ej kunna uppehålla någons rätt. Denna
anmärkning är sannerligen icke mindre anmärknings-
värd än den förra.
S 9. Uti denna 8, den der bestämmer den tid,
hvarinom vexelgifvarej efter vexelslut skall hålla
vexeltagaren vexeln tillhanda och det antal exemplar
af vexel, som bör lemnas, har högsta domstolen an-
sett ett tillägg, utmärkande att äfven omfattar
solavexlar, af nöden.
Likasom Götheborgs handelsförening tro vi detta
tillägg alldeles öfverflödigt. Det är en känd sak att
solavexlar högst sällan, ja nästan aldrig förekomma
i affärslifvet, åtminstone här i landet; men skulle
aftal derom ske, måste de ock efter aftalet tillhan-
dahållas, uch den som läser kan icke ett ögon-
blick tvifla att jemväl aftalet om solavexel skall i
behörig ordning fullgöras. Ifrågavarande är dess-
utom blott ett ordningsstadgande, nödigt endast för
vexlar af annan art eller sådana, som gireras och
med första post vanligen afgå. Den synes äfven
fullt tillfyllestgörande för ändamålet; och hvar och
en, som känner våra vexelaffärer, är lika öfverty-
gad derom, som att skäl för förslagets afstyrkande
ingalunda förefinnes i denna 8.
En af högsta domstolens ledamöter har emedler-
tid, såsom en ytterligare brist, anmärkt, att i för-
slaget icke blifvit stadgadt att vexeltagare är berät-
tigad, derest emottagne betingade exemplar af vexel
förkomma före godkännandet, att af vexelgifvaren
erhålla de flera exemplar, som kunna erfordras; men
häremot torde den erinran göra tillfyllest, att ett så
beskaffadt stadgande - saknas ej allenast uti gällande
vexellag, utan äfven i fremmande vexellagar såsom
alldeles obehöfligt, enär vexelgifvaren i det uppgifna
fallet kan, om han vägrar, ur juridiska grunder
tillförbindas att aflemna nya vexelexemplar. Exem-
pel på en vägran i omförmälte hänseende torde dock
svårligen kunna nämnas.
S 44. Den lyder: Underlåter vexeltagare att
vexel afhemta, eller är vexel aflemnad, utan att
vexeltagaren öfverensknmmen betalning, der den
fullgöras bordt, genast erlagt; då bör vexelgifvaren
inom nästa dags utgång emot vereltagaren prote-
steran, C.
Högsta domstolen har ansett orden: utan att vexel-
tagaren öfverenskommen betalning, der den fullgöras
bordt, genast erlagt, böra utbytas emot följande
ord: utan att vexeltagaren erlagt betalning på sätt
aftaladt varitr.
Men genom ett sådant utbyte blefvo två olika
förhållanden sammanblandade och ställde under vexel-
lagstiftningen, oansedt blott det ena hörer dit. Ri-
kets Ständer hafva nemligen uttryckligen skiljt emel-
lan handel af vexlar emot kontant och dylik han-
del på kredit. 1 all vexellagstiftning, såväl andra
länders som vår egen, stadgas såsom allmän regel,
att handel af vexlar skall ske mot kontant, och denna
i sakens natur grundade regel hafva ständerne jem-
väl följt. Emedlertid och enär det icke kan förme-
nas enskilde att aftala om vexlar-likasom angående
annan deras egendom, har det ej heller kunnat be-
tagas dem att öfverenskomma om annan betalnings-
tid, än den i lag bestämda; men medelst en så be-
skaffad öfverenskommelse uppstår ett olika förhål-
lande emellan säljare och köpare. Den förre får
visserligen en fordringsrätt emot den sednare; men
denna fordringsrätt är ej af annan art än hvarje an-
nan fordran, om vilkoren för hvars utsökande be-
stämmelsen ej tillhör vexellagen. Den har nemligen
blott att utstaka de rättigheter, som uppkomma ge-
nom iakttagande af densammas föreskrifter, samt
följaktligen, hvad nu ifrågaställde ämne angår, för
den händelse att en köpt vexel, för hvilken betal-
ningsanstånd icke blifvit beviljadt och således bordt
vid afhemtandet genast betalas, aflemnas utan att
betalningen omedelbart erlägges.
Riktigheten af den princip, som ligger till grund
för omförmälte särskiljande, lärer icke kunna mot-
sägas af någon som gjort sig reda för ämnet och för
hvad system i lagstiftning vill säga.
En annan fråga är emedlertid: har nämnde prin-
cip blifvit med tillräcklig bestämdhet och tydlighet
uttalad i förslaget? Derom kan dock ingen tvifla
som uppmärksamt läser detsamma. I 410 stadgas
att vexel skall genast betalas, derest om betalnin-
gen ej annorledes blifvit öfverenskommet; och i der
förevarande om hvad vexelgifvare, för bevarande a!
sin vexelrätt, har att iakttaga, derest betalning, som
genast bordt fullgöras, d. v. s. hvarmed anstånd icke
blifvit lemnadt, ej erlägges. Det är icke heller emot
redaktionen, som anmärkningen blifvit riktad, utar
emot sjelfva grundsatsen, enär, enligt högsta dom-
stolens förslag, tiden för betalning af vexel skulle
genom öfverenskommelse kunna i oändlighet ut-
sträckas och vexelgifvaren, det oaktadt, emot vexel-
tagaren bibehålla vexelrätt. Men genom ett slik
stadgande förfelades en af de väsendtligaste fördelar
som man hoppats vinna medelst den beslutade la-
gen. Det är nemligen bekant att, enär vexelgifvare,
med bibehållande af sin vexelrätt, enligt 1748 års
stadga, kunnat lemna vexeltagare flere dagars an-
stånd med betalning af vexel, den sedvänja i vexel-
handeln så småningom uppkommit, att betalning för
vexlar sällan erlägges förr än efter begagnade re-
spitdagar, hvilket åter föranledt mångfaldiga bedrä-
gerier ock förluster. Att förekomma detta har va-
rit ändamålet med stadgandet i 44 , att vexelgif-
vare ej har vexelrätt emot vexeltagare för betalning
af vexel i den händelse att öfverenskommelse om
annan betalningstid än den lagen bestämmer blifvit
träffad, eller derest han, i annat fall, icke dagen ef
ter vexelns aflemnande emot uteblifne betalninger
protesterar och sedermera i föreskrifven ordning göi
sin rätt gällande. Endast derigenom har man trot:
sig kunna hämma berörde oskick, enär ingen lärer
vilja fordra att vexelgifvare skola med minskning a
deras rätt, lemna betalningsanstånd eller såsom obil-
ligt betrakta ett förnekande deraf.
Om vi ej missminna oss, hafva åtskilliga rätte.
gångar, som haft sin grund i vexelstadgans innehål
i denna del, varit föremål för högsta domstolen:
pröfning; och deraf synes oss, som om högsta dom:
stolen bordt inse nödvändigheten af det beslutade
stadgandet. (Forts. följer.)
,
LITTERATUR.
Byströms Skulptur-Galleri. Första häftet