Halvard: ATL. . VÄNInBarne fäStallds UCS vidare. RYSSLAND. I Petersburg har, enligt öfligt bruk, hållits böner i alla kyrkor för en lycklig utgång på kriget. j I en hannoveransk tidning meddelas den från ryska officerares mun hemtade underrättelsen, att när österrikiska kejsarens anhållan om hjelp mot ungrarne kom kejsar Nicolai tillhanda, sammankal ade han senaten och förelade densamma att öfverlägga om saken. Moajoriteten var emot intervenlionen, på den grunden att fördelarne för Ryssland, äfven i händelse af en lycklig utgång, icke uppvägde de offer kriget skulle förorsaka, samt att hos militären funnes en anda af missnöje, hvilken skulle stegras i utlandet. Kejsaren lät likväl icke af dessa skäl förmå sig att afstå, utan förklarade, att han äfven emot senatens beslut skulle företaga kriget. Då skall den gamie Yermolow hafva stigit upp och sagt: pLiksom fordom Napoleon och Carl XII mot sina rådgifvares vilja förde krig, hvilka lände till leras och rikenas förderf, så blir det nu äfven med czaren: — han störtar sig och fäderneslandet i fara! Gifve Gud att jag bedroge mig. Czaren må taga hela ansvaret på sigl, Kejsaren har förlänat Alexander Newskiorden i briljanter åt österrikiske ministerpresidenten furst Schwarzenberg, med förklaring af sin uppriktiga högaktning för den karaktersfasthet och det outtröttliga nit, hvarmed han sträfvat att försvara sin kejsares lagliga rätt, sant att qväfva upproret och anarkien, hvilka sripa omkring sig genom ränkerna af all samhällsordnings fiender., På resa till Wien hade kejsaren den 44 inträffat i Krakau, åtföljd af storfursten Constantin, furst Paskiewitsch, grefve Orlow, furst Menschikow och en mängd andra notabiliteter. Samma dag begaf han sig till Dukla, nära unserska gränsen, der en rysk armåekår af 25,000 man stär, I ryska lägret vid Kalisch grasserar koleran; den bortrycker dagligen 50—60 man. FÖRENTA STATERNA. Skadan af öfversvämningen i NewOrleans detaljeras så: Femton mil ofvanför staden blef en fördämning genombruten, som i början hade kunnat hjelpas, men försummades. Alia sednare bemödanden dertill voro fruktlösa. Vattnet kom småningom närmare staden, och slutligen öfversvämmades en stor del af första och andra municipaldistriktet. Mellan staden och en ofvanför belägen sjö ligger en hög landsträcka, som hindrar vattnets affall och hvarigenom utskärningar nu göras för vattnets aflopp. Tusentals fattiga äro utdrifna ur sina boningar. Fruktansvärdt är, att staden blir mycket osund efter denna öfversvämning, helst som gula febern och koleran redan fruktansvärdt bärja. DR NARE RESER nn