Article Image
ic på Nazgunucra Sidan.
UTRIKES.
Med den på förmiddagen ankomna utländska
post emottogo vi tidningar från London af den
12, från Paris, Frankfurt och Wien af den 13,
från Hamburg och Stettin af den 15, samt
Berlin af den 16 dennes.
FRANKRIKE.
Paris är förklaradt i belägringstillstånd och
den lagstiftande församlingen i permanens. Huru
sakerna kommit på denna punkt är skildradt
i ofvanstående korrespondens. Några detaljer
vilja vi ytterligare tillägga.
Vi hafva förut berättat om den stormiga
sessionen den 1t dennes, då regeringen likväl
segrade genom dagordningens antagande, hvil-
ket väckte ny förbittring. Bland dem, som
voterat mot dagordningen, må särskildt anfö-
ras Adelsvärd, Cavaignac, Bixio, Fr. Arago,
Pierre och Napoleon Bonaparte. Från omröst-
ning afhöllo sig: Dupin d. ä., som icke pre-
siderade, Piscatory, Mauguin, Victor Hugo,
Vavin m. fl. Tocqueville vederlade Ledru
Rollins uppgifter från Rom.
O. Barrot upplyste i samma session, att Oudinot
icke erkänt den sista konventionen, i hvilken Les-
seps deltagit, emedan Oudinot dertill blifvit bemyn-
digad genom en telegrafdepesch från sin regering.
Nämnde konvention, i hvilken republiken erkändes,
kunde icke ratificeras, och Frankrike kunde icke,
till hela Europas åtlöje, stå med gevär i arm och
åse striden mellan Rom samt österrikarne och nea-
politanarne. Rom hade gjort såsom Lombardiet, så-
som Piemont, såsom Sicilien; folket, uppvigladt af
fanatiska folkledare, hade vägrat antaga Frankrikes
hemedling i frihetens anda och derigenom förskaffat
absolutismen seger.
Den följande dagen, den 12 dennes, utbröt stor-
men ånyo i nationalförsamliogen. Man skulle då
afgöra den af bergpartiet väckta frågan om presi-
denten Bonapartes och hans ministrars anklagelse.
Grandin började debatten med en fråga till berg-
partiet, om det på sig tog ansvaret för de rödan
tidningarnes upprorspredikningar.
Pierre Leroux förklarade, att han och hans vän-
ner icke ville appellera till den brutala styrkans ut-
slag och alltid skulle erkänna den af nationen valda
majoriteten. Han tadlade emedlertid Grandin, som
på detta sätt ville uppväcka bitterhet.
Inrikesministern Dufaure förklarade, att Grandin
hade handlat. som en god medborgare; regeringen
hade fast beslutat att försvara konstitutionen emot
en minoritet, som sträfvade efter diktaturen och
ville tyrannisera majoriteten.
Derefter uppträdde Daru såsom referent med ut-
skottets betänkande angående anklagelse mot rege-
ringen; utskottet hade enhälligt afstyrkt anklagel-
sen.
En ledamot af venstern begärde, att handlingarne
em Rom skulle framläggas. Utrikesministern Tocque-
ville svarade, att de flesta depescher voro bekanta;
emedlertid uppläste han en depesch från Rom af d.
5 och 6 Juni, enligt hvilken löpgrafvarne blifvit
öppnade, men inga betydande fäktningar förefallit
under dessa dagar.
Efter ytterligare debatter afgjordes sjelfva frågan
dermed, att lagstiftande församlingen med 577 röster
mot 8 förkastade bergets förslag om anklagelse mot
republikens president och hans ministrar. Bergets
medlemmar afhöllo sig: från omröstningen och hade
i allmänhet icke särdeles talrikt bevistat dagens ses-
sion. Redan nu började man märka folkskockningar
i Paris och nationalförsamlingens lokal var starkt
besatt med trupper.
Folkskockningarne förökades följande dagen,
och kl. 11 f. m. den 13 dennes voro bulevar-
derna alldeles uppfyllda af menniskor, till följd
af de i ofvanstående korrespondens nämnda
proklamationer. Blusmännen voro de talrika-
ste; dock såg man äfven många nationalgardes-
uniformer. Nationalgardets artilleri, som till
största delen hyste sympatier för bergpartiet,
visade sig till och med beväpnadt med karbi-
ner. Massan drog sig från place de la Con-
corde genom rue de la Paix till Chåteau deau.
I spetsen för rörelsen såg man Etienne Arago
och en öfverstelöjtnant vid nationalgardet, som
af en korrespondent uppgifves vara Forestier.
Regeringen utvecklade snart en oerhörd
truppmakt. Den venstra Seinestranden synes
hafva förblifvit lugn. s
Inemot middagen hade folket börjat bilda
kolonner och marcherade 20 man högt. 11
likprocessioner, till största delen beledsagande
koleraoffer, invecklades i det revolutionära tå-
get, hvilket helsades med rop af: Vive la
constitution! vive la republique! dels af strödda
personer, dels af deputationer från sällskaper
såsom från konstitutionsvännerna. På fler:
ställen såg man soldater skyldra för tåget. )
början höllos alla butiker öppna; men på rut
de Richelieu började man stänga.
Då tåget hunnit till närheten af Kapuciner-
bulevarden, började general Changarniers trup-
per hugga in, hvarvid flera personer blefvc
sårade. Samlingen skingrades då åt närliggande
gator. De allmänna platsernas rensning bör-
jades från nationalfersamlingens lokal, som om-
Thumbnail