JlaKONIsuL: KIaUCE OCH DUStad och IHIat aro iof HalBa den bästa medicin. Uti sitt enskilda umgänge var Carlander hjertlig, enkel, förtrolig och lärorik och dessutom känd för sina sannt humoristiska och skarpt träffande yttranden. Carlander lefde och dog ogift. För orsaken till sitt celibat redogör han i åtskilliga bref till en af sina vänner, så eget och skarpsinnigt, att vi ej kunna undgå att bifoga ett sammandrag deraf: Tack för din goda förmaning, att söka mig upp en flicka, som nb. har vett eller tålamod nog, att fördraga mina underligheter! Gif mig en sådan, och jag skall tacka dig mer än mycket; ty jag måste ärligen bekänna, att jag ännu ingen sett, som jag skulle tro om det; och fick du se mig nu för tiden blott 2 dar å rad, så skulle du sjelf också tvifla, om någon sådan kunde ges. Det är visst, att här var en flicka, som jag älskade obeskrifligen och platoniskt, och det oaktadt jag alltid fann huru litet hon skulle passat mig till hustru; hon kunde sålunda ej bli det; och nu är hon borta, och jag är mycket glad deröfver. Icke har jag försvurit att gifta mig, det är sannt; men lika sannt är det, att om icke någon af mina vänner ger mig en hustru, utan att jag behöfver säga mer än tack, så kan man hålla 10 mot 1, att jag ingen får. Att min hustru borde älska mig, fann också jag högst nödvändigt, icke ailenast för det att jag älskade henne omåttligen, utan isynnerhet emedan jag endast räknade på denna affektion såsom motiv att lämpa sig efter mitt humör och fördraga mina besynnerli gheter; nu åter har jag i två år begripit, att min pretention kom 40 å 492 år för sent, ty nödvändigt fordras det ungdomens liflighet samt tid och skicklighet att kurtisera, för att vinna ett fruntimmers affektion. Också tror jag, att du, som är en god del yngre och af en vida mildare och böjligare karakter, än jag, icke ännu bör uppgifva hoppet att göra intryck hos någon skön jungfru; men länge får du ej dröja med försöket, om det skall lyckas. Pro secundo: att hustrun må ha att tacka sin man för sitt välstånd kan jag nog lida, men att hon just derföre skulle vara förbunden att älska honom, studera hans humör och rätta sig derefter, vore en oädel fordran, icke olik den fruns förhållande, som räknade upp sina 40,000 plåtar, runstycke för runstycke, så ofta mannen vågade det minsta motsäga hennes nycker. — Men att sjelf formera sin hustru! se det vore visst en härlig sak, hvartill blott fordras: att hon skall vara tillräckligt ung och formerlig, och han platt ingenting annat ha att göra. Huruvida du och jag skulle hafva tid och tillfälle att förestå en dylik matrimonial-skola, må våra patienter dömma, i fall vi ej sjelfva skulle dömma rätt. Yttermera må du veta: at om den kära hon någorlunda irampat ut barnskorna, eller förvärfvat sig någon ovana, eller tyvärr fattat någon princip, är det platt omöjligt för den bäste han att åstadkomma någon förändring. Men väl kan tvertom hustrun ändra och förbättra mannen; emedan det högsta och förträflligaste förstånd ganska väl kar stå tillsammans med en rätt elak vilja, som dagliga erfarenheten visar oss; men der viljan är god, måste förståndet också bli godt, om ock icke just högt. Ett öppet och otvunget väsende är för oss af ovärderlig vigt och nytta; — vett eller vettighet dito — ja men är det så! Det sednare finner du nog; men hvar vill du finna det förra? åtminstone hos flickor? Ett öppet och otvunget väsende hos en flicka? Platt orimligt, min bror! Men det är ingalunda flickornas fel, att sådant ej kan finnas hos dem; utan lagarnas och vanornas och karlaväldets. Så länge icke lika odling vid uppfostran och lika rättigheter i samhället gifvas båda könen; så länge artighet och etikett allmänligen, men isynnerhet hos fruntimmer, sättas öfver allt verkligt värde ifrån sjelfva harndomen; och hifvudsakligen så länge en flicka icke ärligen och uttryckligen kan fria sjelf; måste slafviskhet, list, förställning och koketteri ingå mer eller mindre i hvarje flickas sammansättning. Allt detta kan likväl afläggas, när de blifvit lyckligen och nb. väl gifta, och om de nb. ha vett; hvarpå jag, Gudi låf! sett många prof. Dock kan jag försäkra dig, att utom i min första ungdom och på landsbygden, har jag icke sett 3 flickor med ett otvunget väsende; men, som sagdt är, det är icke deras fel om jag har rätt, ej heller mitt om jag i brist på nog forskningstid och tillfälle dömmer för allmänt och således till en del orätt. Slutsatsen af allt detta, för nb. min lilla individu, blir sålunda den: att fastän jag alltid ansett ett godt äktenskap för den högsta jordiska belöning, hvarefter jag kunnat sträfva, så må det nu gå hur det kan med den belöningen, då både ålder och humör och göromål och alla yttre omständigheter högtidligen förbjuda mig att sträfva derefter. Skulle åter Guds försyn så underligen laga och ställa an tillfälligheterna, att jag, oaktadt ålder och all slags tröghet, kommer en dylik belöning till mötes, så sträfvar jag icke heller mycket deremot. Men så mycket är åtminstone afgjordt genom min hittills hafda erfarenhet i den saken: att aldrig blir jag kär, och aldrig pretenderar jag att älskas mer af något fruntimmer; allt nog om jag kan fördraga och fördragas. I följe nu af denna hos mig rotfästade princip eller föresats, samt en annan vida äldre och som jag tycker förnuftig nog, nemligen att aldrig fria så länge man är kär, utan vänta tills förståndet kan gilla hjertats val, hvilken princip verkligen afhöll mig från att fria, den enda gång jag varit verkligen kär, ser du nu orsaken, hvarföre jag finner det så besynnerligt att upphäfva ett engagement för det man icke är kär eller älskar nog. År man icke nog älskad, se det är en annan sak, och då blir heller icke gerna något engagement utaf, utom af tvång eller egennytta. — God natt! kl. Y 2 f. m. d. 18 Febr. 1798.n Carlander förblef ock ogift; men hans coelibat var af den ärbara art, som sannolikt hörer till det mest ovanliga, så att han förtjenar i detta hänseende, om någon har gjort det, benämnas: Integer vite. Tidens lättsinne tålte han ej, men dömde om dess orsaker också på sitt egna sätt Så berättas Carlander ej sällan, då han hörde fruntimmer strängt dömma någon af deras kön, hvars moralitet var tvetydig, bafva tagit humör samt yttrat ungefär följande : Nå, nå! Jag dömmer henne inte så strängt — icke för det, att jag tycker om lätttinnet och vill försvara henne — men det är just ni, mina ärbara damer, som äro sjelfva skulden till mycket lättsinne; ty om ni dömde karlarne lika strängt och vore lika nogräknade med dem, som ni äro med fruntimmerna, så skulle karlarnes lefnadssätt vara helt annorlunda. — Men Gud-bevars! Ni fjäsa i societetslifvet och visa er artiga lika mycket för en utsväfvande, som för en ärbar man — och derför är det som det är! OM GASLYSNING. (Utdrag af elt bref från Christiania.) I Januari 4848 tändes gas första gången här, men som uppsättandet: af gasverket endast några månader förut hade blifvit börjadt, så upplystes då blott en del af staden. Detta var emedlertid tillräckligt för att visa gar sens stora förefräde framför annan lysning, såväl på