JlaKONIsuL: KIaUCE OCH DUStad och IHIat aro iof HalBa
den bästa medicin.
Uti sitt enskilda umgänge var Carlander hjertlig,
enkel, förtrolig och lärorik och dessutom känd för
sina sannt humoristiska och skarpt träffande yttran-
den.
Carlander lefde och dog ogift. För orsaken
till sitt celibat redogör han i åtskilliga bref till
en af sina vänner, så eget och skarpsinnigt, att
vi ej kunna undgå att bifoga ett sammandrag
deraf:
Tack för din goda förmaning, att söka mig upp
en flicka, som nb. har vett eller tålamod nog, att
fördraga mina underligheter! Gif mig en sådan, och
jag skall tacka dig mer än mycket; ty jag måste är-
ligen bekänna, att jag ännu ingen sett, som jag
skulle tro om det; och fick du se mig nu för tiden
blott 2 dar å rad, så skulle du sjelf också tvifla, om
någon sådan kunde ges. Det är visst, att här var
en flicka, som jag älskade obeskrifligen och plato-
niskt, och det oaktadt jag alltid fann huru litet hon
skulle passat mig till hustru; hon kunde sålunda ej
bli det; och nu är hon borta, och jag är mycket
glad deröfver. Icke har jag försvurit att gifta mig,
det är sannt; men lika sannt är det, att om icke
någon af mina vänner ger mig en hustru, utan att
jag behöfver säga mer än tack, så kan man hålla 10
mot 1, att jag ingen får.
Att min hustru borde älska mig, fann också jag
högst nödvändigt, icke ailenast för det att jag äl-
skade henne omåttligen, utan isynnerhet emedan jag
endast räknade på denna affektion såsom motiv att
lämpa sig efter mitt humör och fördraga mina be-
synnerli gheter; nu åter har jag i två år begripit, att
min pretention kom 40 å 492 år för sent, ty nöd-
vändigt fordras det ungdomens liflighet samt tid och
skicklighet att kurtisera, för att vinna ett fruntim-
mers affektion. Också tror jag, att du, som är en
god del yngre och af en vida mildare och böjligare
karakter, än jag, icke ännu bör uppgifva hoppet att
göra intryck hos någon skön jungfru; men länge får
du ej dröja med försöket, om det skall lyckas. Pro
secundo: att hustrun må ha att tacka sin man för
sitt välstånd kan jag nog lida, men att hon just
derföre skulle vara förbunden att älska honom, stu-
dera hans humör och rätta sig derefter, vore en o-
ädel fordran, icke olik den fruns förhållande, som
räknade upp sina 40,000 plåtar, runstycke för run-
stycke, så ofta mannen vågade det minsta motsäga
hennes nycker. — Men att sjelf formera sin hustru!
se det vore visst en härlig sak, hvartill blott for-
dras: att hon skall vara tillräckligt ung och for-
merlig, och han platt ingenting annat ha att göra.
Huruvida du och jag skulle hafva tid och tillfälle
att förestå en dylik matrimonial-skola, må våra pa-
tienter dömma, i fall vi ej sjelfva skulle dömma rätt.
Yttermera må du veta: at om den kära hon nå-
gorlunda irampat ut barnskorna, eller förvärfvat sig
någon ovana, eller tyvärr fattat någon princip, är det
platt omöjligt för den bäste han att åstadkomma
någon förändring. Men väl kan tvertom hustrun
ändra och förbättra mannen; emedan det högsta och
förträflligaste förstånd ganska väl kar stå tillsammans
med en rätt elak vilja, som dagliga erfarenheten vi-
sar oss; men der viljan är god, måste förståndet
också bli godt, om ock icke just högt.
Ett öppet och otvunget väsende är för oss af
ovärderlig vigt och nytta; — vett eller vettighet
dito — ja men är det så! Det sednare finner du
nog; men hvar vill du finna det förra? åtminstone
hos flickor? Ett öppet och otvunget väsende hos en
flicka? Platt orimligt, min bror! Men det är inga-
lunda flickornas fel, att sådant ej kan finnas hos
dem; utan lagarnas och vanornas och karlaväldets.
Så länge icke lika odling vid uppfostran och lika
rättigheter i samhället gifvas båda könen; så länge
artighet och etikett allmänligen, men isynnerhet hos
fruntimmer, sättas öfver allt verkligt värde ifrån
sjelfva harndomen; och hifvudsakligen så länge en
flicka icke ärligen och uttryckligen kan fria sjelf;
måste slafviskhet, list, förställning och koketteri ingå
mer eller mindre i hvarje flickas sammansättning.
Allt detta kan likväl afläggas, när de blifvit lyckli-
gen och nb. väl gifta, och om de nb. ha vett; hvar-
på jag, Gudi låf! sett många prof. Dock kan jag
försäkra dig, att utom i min första ungdom och på
landsbygden, har jag icke sett 3 flickor med ett
otvunget väsende; men, som sagdt är, det är icke
deras fel om jag har rätt, ej heller mitt om jag i
brist på nog forskningstid och tillfälle dömmer för
allmänt och således till en del orätt.
Slutsatsen af allt detta, för nb. min lilla indi-
vidu, blir sålunda den: att fastän jag alltid ansett
ett godt äktenskap för den högsta jordiska belöning,
hvarefter jag kunnat sträfva, så må det nu gå hur
det kan med den belöningen, då både ålder och hu-
mör och göromål och alla yttre omständigheter hög-
tidligen förbjuda mig att sträfva derefter. Skulle
åter Guds försyn så underligen laga och ställa an
tillfälligheterna, att jag, oaktadt ålder och all slags
tröghet, kommer en dylik belöning till mötes, så
sträfvar jag icke heller mycket deremot. Men så
mycket är åtminstone afgjordt genom min hittills
hafda erfarenhet i den saken: att aldrig blir jag kär,
och aldrig pretenderar jag att älskas mer af något
fruntimmer; allt nog om jag kan fördraga och för-
dragas.
I följe nu af denna hos mig rotfästade princip
eller föresats, samt en annan vida äldre och som
jag tycker förnuftig nog, nemligen att aldrig fria så
länge man är kär, utan vänta tills förståndet kan
gilla hjertats val, hvilken princip verkligen afhöll
mig från att fria, den enda gång jag varit verkli-
gen kär, ser du nu orsaken, hvarföre jag finner det
så besynnerligt att upphäfva ett engagement för det
man icke är kär eller älskar nog. År man icke
nog älskad, se det är en annan sak, och då blir
heller icke gerna något engagement utaf, utom af
tvång eller egennytta. — God natt! kl. Y 2 f. m.
d. 18 Febr. 1798.n
Carlander förblef ock ogift; men hans coelibat
var af den ärbara art, som sannolikt hörer till det
mest ovanliga, så att han förtjenar i detta hänseen-
de, om någon har gjort det, benämnas: Integer
vite. Tidens lättsinne tålte han ej, men dömde
om dess orsaker också på sitt egna sätt Så berät-
tas Carlander ej sällan, då han hörde fruntimmer
strängt dömma någon af deras kön, hvars moralitet
var tvetydig, bafva tagit humör samt yttrat ungefär
följande : Nå, nå! Jag dömmer henne inte så strängt
— icke för det, att jag tycker om lätttinnet och vill
försvara henne — men det är just ni, mina ärbara
damer, som äro sjelfva skulden till mycket lättsin-
ne; ty om ni dömde karlarne lika strängt och
vore lika nogräknade med dem, som ni äro med
fruntimmerna, så skulle karlarnes lefnadssätt
vara helt annorlunda. — Men Gud-bevars! Ni
fjäsa i societetslifvet och visa er artiga lika mycket
för en utsväfvande, som för en ärbar man —
och derför är det som det är!
OM GASLYSNING.
(Utdrag af elt bref från Christiania.)
I Januari 4848 tändes gas första gången här,
men som uppsättandet: af gasverket endast några
månader förut hade blifvit börjadt, så upplystes då
blott en del af staden.
Detta var emedlertid tillräckligt för att visa gar
sens stora förefräde framför annan lysning, såväl på