ÅTERVERKNINGAR AF FÖRTRYCKET I IRLAND. I en berättelse härom från den vestra eller mest olyckliga delen af detta land läser man följande: Det är någonting högst bedröfligt att skåda samhällstillståndets ytterligheter så i hvarandras omedelbara grannskap som de befinnas här: lättsinniga nöjen och hejdlös yppighet på den ena sidan och det rysligaste elände på den andra. Den hjertlöse jordägaren har lefvat och lefver än långt öfver sina tillgångar och pressar sina fattiga underhafvande allt hvad han kan, utan att tänka på nödvändigheten af en bergad befolkning på sina gods. Presten, å sin sida, har klippt och klipper sin hjord så nära han kan, och har med hela sin förmåga motarbetat allt som liknar folkundervisning, hvilken skulle vara hufvudmedlet att förvandla den okunnige torparen till en klok och omtänksam jordbrukare eller slöjdidkare. Försynen tycks slutigen natva vagt 1 sin nand att straffa det arma landets verldsliga och andliga blodsugare. En bland Ulsters possesionater som förut inkasserat 21,000 p. st: i årsarrenden och tjenstbarheter, förlorar i år öfver 2000 . st. såsom outtagliga, och nödgas derjemte utbetala 5000 p. 2 sh. 9 d. i fattigskatt; en tredjedel af hans vanliga inkomster gå alltså förlorade, utan att räkna rentorna på den orimligt intecknade fastigheten. Förfädernas sträckbänksarrenden (rackrents) vedergällas sålunda nu på ättlingarne. Mer än 600 bland de stora irländska godsägarne befinna sig i samma belägenhet. För de aniliga förtryckarne är ställningen kanske ännu svårare. Tionden kan icke mera uttagas på något sätt; flera kyrkoherdar svälta i kapp med -sina utfattiga sockneboar, och många bland dem hafva hos kronans utvandringskommitterade sökt att blifva inskeppade till Canada eller Australien. För att på lättaste viset och utan bidrag till utvandringskostnaderna blifva af med de arrendatorer och torpare, som hvarken förmå att så eller plöja, hafva en del godsägare låti! nedrifva torpen; man seri grefskaperna Longford, Roscommon, Majo, m. fl.; hela torpare byar utan tak, och hela egendomar med der bördigaste jord lagda i träde, Det enda man vid sådana operationer påko star åt det utdrifna folket, är frakt för uslin garnes insmuggling till England. Den ena öf verfyllda skutan efter den andra med karlar qvinnor och barn, -höljda i trasor eller half nakna, smygas i land på kusten af Wales, ocl lemnas der åt sitt öde. Från Carmarthen för