m——S ENN NM O—.—i SN
Gå, gå!l sade Archambaud.
Goldussarina upplyfte tapetdörren och för-
svann. -
vi. DE TVÅ LÖSDRIFVARNE.
Omkring en timma sednare återvände Gol-
dussarina till hötel du Donjon.
,Nåväl? frågade Archambaud då han åter-
såg henne.
Nåväl, monseigneur; allt går bra. De två
männen vänta oss der nere. Klockan är tio;
låtom oss gå.n
Archambaud följde henne.
De gingo tillsammans öfver la place des In-
nocents, och uppnådde rue de la grande Tru-
anderie.
Såsom Goldussarina hade sagt, voro der
tvenne väktare vid Jacques Moulus port. Den
ene tycktes visa ett falskt sår, måladt på ar-
men; den andre, stödd på sina kryckor, sträckte
handen emot de förbigående.
När Goldussarina var nog nära för att till-
tala dem, sade hon:
vÄr han utgången?
Jan, svarade båda på en gång.
. Dessa fyra personer inträdde nu till besvär-
jaren.
Goldussarina, som gick förut, höll Archam-
baud i högra handen, för att leda honom i
I mörkret; de båda lösdrifvarne följde efter.
Sedan de några minuter gått framåt, under
djupaste tystnad, släppte Goldussarina grefvens
I hand och tryckte På fjedern vid kofferten.
Ett ljus, som man skulle trott kommit från
.Jen underjordisk ugn, öfvergöt Archambauc
;loch de båda lösdrifvarne, som ej väntat sif
- I sådant;
Jacques Moulus laboratorium med dess för
Istenade innandöme, dess skärande kontraster
Ivar i samma tillstånd som vi redan sett det
, En hög flamma, som lekte kring en destiller
kolf, fylld med smälta metaller, kastade på