Ert stöd ? upprepade hon.
Jan, sade grefyen med fast röst.
Er tystnad och ert beskydd?
Jag svär det! sade grefven.
Godt, monseigneur! En adelsmans ed är
elig och jag tror er.
I det hon ännu mer närmade sig Archam-
baud, tillade hon med låg röst:
Hon gick i går afton ensam att rådfråga en
mager, till hvilken jag skall föra er. Missbru-
kande sin styrka, innestängde denne henne i
en håla, för att genom försakelse och smärta
öfvervinna det motstånd hon gjorde honom;
men jag var der, jag vakade; det har hittills
felats honom tid att utföra sitt nidingsdåd.
Archambaud drog värjan till hälften ur ski-
dan; hans ögon sprutade eld.
Fordomp, fortfor Goldussarina, älskade jag
denne man; nu vill jag hämna mig på honom,
ty nu hatar Jag honom.,
Låtom oss skynda! sade Archambaud, som
knappt kunde återhålla sitt raseri.
yIcke ännu, sade hon, hejdande honom;
yhan skall döda henne, denne man, då han ser
er komma. Han skall döda henne för er, sä-
ger jag, ty han är i stånd till allt.
yMen Kvad är då att göra?. utropade Ar-
chambaud rysande.
Det är mycket enkelt. Wenae man, på en
gång svartkonstnär och besvärjare, skall kloc-
kan tio kallas till Ia Conciergerie, i anledning
af sin syssla. Klockan elfva skall jag införa
er i hans hus.,
Ja, ja, det är rätt samtyckte Archambaud.
-pOch emedlertid skall jag gå och skaffa mig
fyra Säkra armar för att hjelpa mig i mitt ar-
bete. För allt detta har jag ingenting begärt
emedan; jag skall hafva min njutning, min
stund af yrande glädje; men de två lösdrif-
varne vilja ha guld... Ni skall gifva dem guld,
monseigneur I)