i Europa, har varit föremål för de mest olika
kommentarier, allt efter partiernas olika syn-
punkter. Mig synes att detta budskap lemnars
en bekräftelse på den framställning man förut!l
här i allmänhet gjort sig om presidentens per-
sonlighet; man tycker sig deri läsa en viss
öppenhet och bona fides, men tillika någon
andelig fattigdom, eller svaghet i karakteren,
i förening likväl med ett anspråk på person-
ligt regerande, som alls icke öfverensstämmer
med fransyska konstitutionen. Ni har kanske
redan af tidningarna sett, att det berättas att
detta dokument icke skall blifvit visadt för
ministrarna, förr än just som det skulle lemnas
till lagstiftande församlingen, och att Odilon
Barrot då hade strukit ut två ställen deruti,
det ena som innehöll att de italienska angelä-
genheterna numera ej kunde afgöras annat än
i Rom, och det andra häntydande på, att inga
lagar fordrades mot pressens och klubbarnas
sjelfsvåld. I morgondagens session kommer väl
detta till tals. 1 allmänhet är man visst icke
utan orsa för morgondagen och dess sviter, och det
förefaller något besynnerligt att höra personer
af alia politiska färger öfverensstämma i den
tankan, att man ingalunda kan göra sig säker
för ett nytt utbrott, enär ingen förmodar, attic
bergpartiet får fram sin vilja om en anklageilse-t
akt emot presidenten och general Oudinot.
Huru långt ett sådant utbrott kan gå, om det !!
intriffar, är omöjligt att förutsäga, men sanno-C
likt är nog, att de personer, som planera på
republikens undergång, icke blifva behandlade i
med mycken skonsamhet, i fall ultrademokra-2
terna segra. Vid ett sådant tillfälle är mycken?
blodsutgjutelse att frukta, ty nationalgardets!l
olika legioner äro mycket delade till sina tän-s
kesätt; en stor del är republikanskt sinnad,ll
1
1
f
(
1
l
mo md do fr kd 8 mo ms AA
M- we AR — —— — — Kr 6 - KN
och om pluraliteten af nationalgardet går på
demokraternas sida, så låter armåeen ej kom-
mendera sig emot dem. Då är det troligen
förbi både med Ludvig Napoleons presidentskap
och hans rådgifvares makt, och hrr Thiers,
Falloux och Changarnier komma då troligen
ej att stanna i Paris, ty det är mycket att
frukta, att den genom reaktionen länge retade
massan skulle taga sin tillflykt till en kon-
ventsregering ånyo, och det finnes nog minga
eldfängda hjernor som vilja gå drakoniskt till
väga, för att åtminstone för en tid sätta hela
landet i förskräckelse. På detta sätt skulle
rojalisterna och andra frihetens fiender ännu
en gång hafva fört Frankrike till branten af
en skräckregering.
I dag på morgonen dog marskalk Bugeaud af
koleran. Frankrike förlorade i honom sin il-
lustraste general, och reaktionen en af sina
kraftigaste medlemmar. Också nästan förgudas
han i alla tidningar på den sidan. Många sa-
ker kunna också sägas till denne mans beröm,
oaktadt hans häftighet mot demokratien. Han
hade börjat som simpel soldat och blef ut-
nämnd till korporal dagen före slaget vid Au-
sterlitz: äfven länder honom till beröm, att
han efter Napoleons fall icke ville tjena re-
staurationen, utan lefde såsom landtbrukare
från 1815 till 1831, och derunder mycket
gagnade sin ort. Han hade äfven en ganska
god stil såsom skriftställare. En tidning i dag
berättar, att republikens president några tim-
mar före hans död hade berättat för honoml,
om de fransyska truppernas intågande i Rom, l;
och att han dervid med svag röst hade för-ls
j
1
— mA
klarat, att han dog nöjd efter denna under-
rättelse. Det måste troligen lemnas derhän,
huruvida ej detta är hopspunnet.
Koleran har på de sednaste 8 dagarne ut-l
bredt sig betydligt mera härstädes, i anledningl
af häftiga ombylten i väderleken; först denli
mest tryckande värma af några och 30 grader
i skuggan, hvilket räckte 3 dagar, och derefter
häftig nederbörd och påföljande kyla. Antalet
af sjuka och döda steg under de:varma da-
garne till dubbelt emot förr och en dag dogo
öfver 609; sedan har det ånyo minskats. Man
är nu allmänt ölvertygad derom, att koleran
alls icke smittar genom vidröring med hän-
derna, d. v. s. är kontagiös, eller rättare denna
förut redan allmänt utbredda öfvertygelse har afl.
många skäl ytterligare bekräftats, men der-
emot synes den meningen blifva alltmer rå- ;
dande, ait smittämnet är en giltig miasma,
som fortplantas verksamt både genom fuktighet
och all orenlighet. En anmärkningsvärd om-
ständighet är, att den sundt och högt belägna
staden Versailles, dit tusentals menniskor här-
ifrån dagligen resa, blifvit alldeles skonad.
Starka menniskor hafva angripits och dött lika-
väl som svaga, men de talrikaste offren äro
sådane, som haft klen föda. Såsom bästa bote-
medel rekommenderas en saftig närande kött-
diet, men med försigtighet att ej öfverlasta ma-
gen, samt kryddor, en thesked konjack då och
då till vid pass ett jumfrumått för dagen, samt
kroppens gnidning med kamfertsprit, synner-
ligen i maggropen, som bör hållas väl varm.
Derjemte är observeradt, att sjukdomen nästan
aldrig förekommer utan att åtminstone någon
stund förut gifva sig tillkänna gendm illamå-
ende och böjelse för diarrh, och att den häfves
före krampens tillkorost, om hjelp genast sökes.
Förkylning bör ock framför allt undvikas.
Jenny Lind lärer i denna vecka anträda sin
hemresa till Sverige, så att hon kan väntas
innan slutet af månaden. Flon hade den ar-
tigheten att sjunga nästan en hel afton sistlidne
fredag på en soirge hos svenske och norske
ministern grefve Löwenhjelm, som med sin
vanliga gästfrihet hade vid detta tillfälle in-
bjudit större delen af de i Paris vistande re-
sande svenskar och norrmän. Man såg dess-
utom på denna soir6 en lysande förening al
diplomatiska corpsen i Paris, flere af de för-
nämsta bankirerna med deras fruar, samt po-
litiska notabiliteter och skriftställare, såsom
grefve Molc, f. d. inrikesministern Lon Fau-
cher, Emile de Girardin, markis Boissy m. fl.
Den ryktbare Meyerbeer var ej den minst in-
tressanta personen i detta sällskap.