fället rymt första gången, men väl den andra. En annan tolkning af lagen vågar jag anse stridande mot sunda förnuftet. Samma förklaring jag här afgifvit å anmärkningarne mot 22 410 kap. Krigslagarne, gäller äfven med hänseende till samma kapitels 31 . Referenten har sagt, att jag är obekant med kriminalrätten och att jag icke besitter en lagstiftares egenskaper, hvarvid han likväl tyckts hafva glömt, att Konung och Rikets Ständer äro Sveriges grundlagsenliga lagstiftare. Den bevisning jag har uppställt för riktigheten af den uppfattning af krigslagarne, hvarefter 21:a titeln af författningssamlingen, äfvensom utdraget af krigslagarne för manskapet äro redigerade, kan alltså icke inför referenten vinna afseende. Jag anhåller derföre att få fästa så väl hans, som gerantens af tidskriften uppmärksamhet vid omdömen (Se Bilagorne) uttalade af embetsmyndigheter och personer, hvilkas behörighet och insigter, att i detta ämne opinera, de säkert icke hvarken vilja eller förmå ifrågasätta. Jag öfvergår nu till det angrepp, som ref. företagit sig mot mig personligen. Redan 18235 fann sig styrelsen af behofvet uppmanad att anbefalla samlandet, ordnandet och utgifvandet af alla till armåförvaltningen hörande gällande författningar. År 4842, således efter 47 år, hade likväl ej ännu något af nämnde författningssamling för allmänheten blifvit tillgängligt, hvarföre, då jag delade åsigten om nödvändigheten af det ifrågasatte arbetets snara utkommande, jag enskildt företog dess utgifvande. Året derpå utkom XXI tit. krigslagarna, af hvilket arbete jag i underd. anhöll, att ett uppgifvet antal exemplar måtte af statsverket inlösas, sedan innehållet befunnits tillföritligt. Till utrönande häraf undergick arbetet på Kongl. Maj:ts nådiga befallning en noga, till de minsta detaljer utsträckt granskning, såväl af krigsvetenskapsakademien, som konungens justitiekansler Med ledning af de erinringar i några mindre väsendtliga delar, som härvid gjordes, hvaribland icke de i krigs-vetenskapsakademiens tidskrift klandrade, anbefalltes t. f. presidenten i krigskollegium att till chefen för landtförsvarsdepartementet inkomma med förslag å tillägg och rättelser, hvilka berde åtfölja XXI tit., hvarefter nämnde förslag, behörigen gilladt, blef titeln vidfogadt. Ingressen dertill (Se bil. 5) upplyser tydligt och klart dess tillkomst. Utdraget af krigslagarne för manskapet, tryckt 4844, granskades i manuskript på nådig befallning af kgl. krigshofrätten, som derom afgaf det yttrande, all utdraget icke innehöll något som vore stridande mot nu gällande krigsartiklar c. (se bil. 6), hvarefter å baksidan af titelbladet trycktes ett officielt tillkännagifvande häraf (se bil. 7) och boken förordnades till undervisningsbok för manskapet (se bil. 8), samt utlemnades derefter i bokhandeln. Referentens slutliga anmärkning mot den plan jag för XXI tit. utstakat, anser jag öfverflödigt att annorlunda bemöta än med upplysning, att densamma af Kongl. Maj:t uti nådigt bref af den 8 Augusti 1844 blifvit gillad ej allenast för denna titel, utan äfven för hela militärförfattningssamlingen, och vid hvilkens utgifvande på nådig befallning, den äfven blifvit följd. Huru i öfrigt andra personer så väl ansett denna plan, som mitt sätt att kodifiera lagen med deri sedermera gjorde förändringar, synes af bil. 4, 2, 3 och 4, hvilka torde minst betyda fullt ut lika mycket som ref:s omdöme. Om det vore en sanning, hvad jag dock med stöd af ofvananförda bevisning bestrider, att missförstånd om lagstiftarens rätta mening inträffat vid sammanställningen (i mina nyss omförmälda tvenne arbeten) af 40 kap. 20 och 26 SS i krigsartiklarne med 8S i 4812 års cirkulär c.; är det rättvist, är det ridderligt handladt såväl af den s.k. referenten, som af tidskriftens gerant, att med fördöljande af den skedda granskningen, hvarom någon okunnighet ej kan förebäras då intygen häröfver finnas böckerne vidfogade; jag säger, är det ridderligt eller behörigt att ställa anmärkningarne mot mig? Finnes då ingen juridisk eller moralisk ansvarighet fästad vid det godkännande som krigshofrätt, justitiekansler, krigsvetenskapsakademi och i följd häraf chefen för landtförsvarsdepartementet i den åtalade omständigheten uttalat öfver mina ifrågavarande arbeten? Slutligen vill jag endast tillägga, att det otvifvelaktigt skulle väckt förvåning, och icke kunnat undgå den högste åklagarens uppmärksamhet, derest krigshofrätten år 1844 gillat innehållet af det ifrågavarande utdraget af krigslagarne, men år 1846 dömt ledamöterna i en krigsrätt till ansvar för det de af samma utdrag tagit ledning för sitt beslut och detsamma i öfverensstämmelse härmed uttalat. Att beskylla Kongl. krigshofrätten för en sådan inkonsegvens må vara referenten och tidskriftens gerant förbehållet. Je men lave les mains. Stockholm den 46 Maj 4849. G. M. Stiernsvärd. Bilagor. (Transsumt M 1.) Utdrag utur ett i Kongl. Krigs-vetenskapsakademiens Tidskrift för 1844, pag. 76, uttaladt omdöme öfver XXI Titeln Krigslagarne. — — — Hvad särskildt den oss nu framför ligvande fullbordade delen af författarens arbete angår, inse vi det berättiga till goda förhoppningar om det nelas blifvande värde. Män, kunnige i krigslagfarenheten, hafva försäkrat oss om arbetets duglighet tån noggrannhetens sida. Detta var det väsendtliga. Hvad vi sjelfve kunna bedöma är den ordnade uppställning arbetet erhållit under vissa indelningar med sfverskrifter, hvilka tillkännagifva hvad under dem nnehålles, så att allt kan återfinnas på behörigt ställe, hvilken fördel våra ira krigsartiklar tyvärr sakna. (Transsumt M 2.) Till Kongl. Krigsvetenskaps-akademien. Kongl. Maj:t har, genom chefen för Landtförsvarslepartementet, anbefallt Dess krigsvetenskapsakademi Itt afgifva underdånigt utlåtande öfver den af kapenen i armeen m. m. G. M. Stiernsvärd från trycet utgifna Handbok för Militärer, XXI Titeln: Krigslagarne, och till fullgörande af denna nådiga efallning har Granskningsutskottet, på sätt akadeniens stadgar bjuda, utsett tvenne rapportörer att verkställa granskning af nämnde arbete, samt får nu, hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad dessa ss maddalat äran anföna fetfasn Jas