fönsterluckan. Då hördes en klagan, lik et
vildt rytande.
Hennes fingrar fattade i fönstergallren och
skakade dem med styrka.
Jehanne dOisy, som såg genom denna öpp-
ning ett hotande hufvud med utslaget hår,
föll på knä, höjde sina fuktiga ögon mot him-
melen och bad, troende sin sista stund vara
kommen.
Goldussarina skakade alltjemt fönstergallren,
med ett raseri, som hade något infernaliskt.
Kännande sin vanmakt, kastade hon på Je-
hanne en blick, full af ett så oförsonligt hat,
så elektrisk, att denna, likasom dragen af ett
brinnande fluidum, vände emot henne sitt af
förtviflan preglade ansigte, och derpå höjdede
tårfyllda ögonen mot himmelen.
O, min Gud! hviskade hon med en sön-
derslitande ton; hvad har jag då gjort dig?
Till hvem talar du då, sade Goldussarina
med låtsadt lugn; är det till Gud eller till
mig?
Hvad har jag då gjort dig? upprepade Je-
hanne, i det hon hopknäppte händerna.
Hvad du har gjort mig! tjöt Goldussa-
rina, i det hon gaf fritt lopp åt sitt raseri,
hvilket var så mycket häftigare, som det länge
varit återhållet. Hon vågar fråga mig hvad
hon gjort migl ij
Men har du icke efterträdt mig hos min
kära, min älskade Jacques: har du ej jagat mig
från detta ställe, för att der trona som en-
väldig ?
Vid dessa ord uppreste sig Jehanne, stor
och stolt, såsom upplyst af en gudomlig stråle.