Det är under dylika förhållanden, som jag, med
förtroende till tit. rättskänsla och rättsenliga upp-
fattning af publicistkallet, vördsamt anhåller, att så
väl detta bref, som detsamma åtföljande replik och
allegater, måtte i Aftonbladet erhålla plats.
Stockholm d. 42 Juni 4849. — Ödmjukast
G. M. Stiernsvärd.
Replik.
Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift, 3:e häf-
tet, upptager några för trenne år sedan (!) af-
gjorda krigshofrättsmål, bifogade af ett, under
rubrik: anmärkning af referenten för dessa
mål), mot mig personligen riktadt angrepp.
Då omständigheterna likväl äro sådana, att
tidskriftens gerant, hr öfverstelöjtnanten Ha-
zelius, icke en gång kan förebära någon okun-
nighet om det obefogade och obehöriga i detta
angrepp, kan jag icke tillbakahålla det yttrande,
att jag ansett mig bordt kunna förvänta, det
han icke låtit ett dylikt, med rättsvidriga be-
skyllningar uppfyldt opus erhålla plats i Krigs-
vetenskapsakademiens Tidskrift.
Den s. k. referenten säger nemligen, med anled-
ning af den utaf G. M. Stiernsvärd utgifna Mi-
litärförfattningssamling, (XXI Titeln Krigsla-
garne 1:a Afd. 40 Kap. 22 och 31 SS) äfvensom
samma författares utdrag ur Erigslagarne för
manskapet, att nämnde arbeten innehålla förvil-
lande och mot riktig lagtillämpning stridande
sammandrag ur förfallningarne; at jag, såsom
utgifvare af nämnde arbeten, låtit mig komma till
last det missförstånd, de föranledt, att jag således
missledt; att jag eger okekantskap med kriminal-
rätten och saknar en lagstiftares egenskaper, hvar-
före jag genom de ifrågavarande arbetena mera ska-
dat än gagnat, samt slutligen, att man måste be-
klaga den plan jag för milt arbete utstakat.
Till en början vill jag förbigå referentens föga
grannlagenhet att, hvad rörer Utdraget af krigsla-
garne för manskapet, hvarå mitt namn å titelbla-
det icke finnes utsatt, och som, enligt hvad titel-
bladets baksida upplyser, utgifvits af trycket med
autorisation af chefen för Landtförsvarsdepartemen-
tet, efter vederbörlig, utan anmärkniog verkställd
granskning i Krigshofrätten, vända sina angrepp
mot mig, äfven om det vore referenten på enskild
väg bekant, hvad jag icke ämnar förneka, att jag
samma utdrag författat. Jag lemnar äfven såväl
åt referenten som geranten af tidskriften den föga
afundsvärda tillfredsställelsen att, genom en lika
orättvis och obehörig som bitter kritik, hafva sökt
förringa värdet af mina bemödanden att gagna det
land och den armå, jag har äran atttillhöra. Ifrån
denna stund ämnar jag icke mäta mig med nämnde
herrar, i användandet af sådana vapen. Att upp-
träda med den lugna och sanningsenliga bevisnin-
gens kraft är deremot både min afsigt och min pligt.
Den noggranna och mångsidiga granskning ifrå-
gavarande arbeten af offentliga myndigheter genom-
gått och den högvederbörliga pregel de nu ega, be-
fogade mig alltför väl att helt och hållet förbigå re-
ferentens anmärkningar i sak och endast beifra de
obehöriga angreppen mot min person; men då jag
anser att referenten, oaktadt möjligheten af sina lag-
stiftareegenskaper och sin bekantskap med krimi-
nalrätten, i detta afseende, hvad man kallar, huggit
yxan i sten, så vill jag ej undandraga mig att äf-
ven härom i förbigående yttra några ord.
Genom 40 Kap. 20 krigsartiklarne, jemförde
med Kongl. cirkuläret af den 26 Nov. 1812, stad-
gas såsom bestraffning för rymning under fredstid:
1:a gången 3 hvarf gatulopp, förvandlade till 40
prygel; 2:a gången 5 hvarf gatulopp, förvandlade
till 60 prygel; 3:e gången 40 par spö och 2 års
arbete å fästning samt ovärdighet att i kronans tjenst
vidare antagas; i öfverensstämmelse hvarmed genom
högstberörde nådiga cirkulär i 8 anbefalles att för
första resan rymning, den felaktige bör med 40
prygel extrajudicialiter afstraffas.
Af sistnämnde nådiga stadgande uppstod alltså in-
gen annan förändring, än att, då bestraffning för
första resan rymning med 40 prygel, enligt krigs-
artiklarne, blott af krigsrätt kunde ådömas, samma
bestraffning, efter utfärdandet af 4812 års cirkulär,
finge af regementsbefälhafvare extrajudicialiter å-
läggas.
Referenten anser att 1842 års cirkulär åsyftat en
mildring i straff, och att de tvenne första rym-
ningsförsöken borde af regementsbefälhafyvare och af
krigsdomstol lika bestraffas, eller med 40 prygel
hvardera gången. Denna förklaring innebär ett un-
derkännande af den rättsprincip, som genomgår vår
lagstiftning i allmänhet, eller att brottet, för hvarje
gång det af samma individ förnyas, bör vara på-
följdt af en skärpt bestraffning. Motivet för 1812
års cirkulär i denna omständighet har jag velat finna
i Kongl. Maj:ts nådiga afsigt att förminska för re-
gementerna det besvär och för staten den kostnad,
som med krigsrätters sammanträdande i och för be-
straffande af de mera ofta förekommande militära
förbrytelserna tillförene varit oskiljaktige, samt att
Kongl. Maj:t förty åt regementsbefälhafvare öfver-
låtit att så beskaffade brott extrajudicialiter, med
ett, en gång för alla, bestämdt antal prygel, låta af-
straffa.
Det förtjenar att härvid erinras, att 1798 års krigs-
artiklar och 4812 års cirkulär, begge äro utfärdade
af samma höga myndighet eller Konungen, på grund
af den honom tillkommande lagstiftningsrätt, till
upprätthållande af disciplin och ordning inom ar-
måeen och flottan. Det är Konungen som uttalar
sin vilja i dessa båda lagstadganden, och båda må-
ste alltså, med samma ursprung, ega samma förbin-
dande kraft. Såväl i krigsartiklarne som i cirku-
läret har Konungen befallt att första resan rym-
ning skall bestraffas med 40 prygel. Sjelfva straf-
fet har alltså icke undergått någon mildring, det är
endast sättet eller ordningen för detsammas åläg-
gande som blifvit förändradt, d. v. s. att krigsrätts
rättighet att bestraffa första resan rymning har
blifvit på regementsbefälhafvare öfverflyttad, hvaraf
åter klarligen måste följa, att då soldat första re-
san rymmer, han derföre icke inför krigsrätt
tilltalas, eller då brottet andra gången af honom
föröfvas, han derföre af regementsbefälhafvare af-
straffas. Icke förändrar rymningsbrottet sin natur
eller straffbarhet derför att den brottslige, sedan han
blifvit ertappad, inställes för krigsrätt eller inför re-
gementsbefälhafvare till ransakning och straffets un-
dergående. Första rTesan rymning kan icke mer
än en gång hos samma individ anträffas eller åta-
las, och den soldat som första gången rymt samt
derföre lagenlig (extrajudiciel) bestraffning under-
gått, kan, då han ännu en gång rymmer och der-
före tilltalas, icke sägas hafva vid detta sednare till-
) Med anledning af denna i tidskriften förekom-