sinsbemsnnNRRNANNRARRNRNNERE—————— ingenting förmår mot dig, genom styrka, — och knifven, som jag visat dig, har icke kommit dig att blekna; du har förstått, att jag icke var annat än en usling, — och du har ej tvekat att bekänna din likgiltighet för mig! Du har sagt till dig sjelf, att den qvinna, som deltagit i dina hemligheter, ej skulle gå att anklaga magern, emedan äfven hon i sådant fall skulle blifva bränd som trollpacka. Nå väl! Det är sannt, Jacques, att jag hvarken skulle hafva styrka att döda dig, eller mod att göra mig olycklig med dig genom att öfverlemna dig åt landets rättvisa. Men jag hatar dig nu, Jacques, och jag måste hafva en hämnd åt mitt hat, emedan så länge jag ej är hämnad, skall batet tära mitt eget hjerta, emedan, så länge du lefver, skall jag veta att en annan intagit min plats i din ömhet... Jag är ej en så simpel qvinna, född af så simpla föräldrar att jag skulle fördraga en efterträderska . Adjö! Jacques, fortfor hon, i det hon kastade på honom en genomträngande blick och gick mot laboratorieis öppning. Alchemisten tog ett hopp ända fram till henne och fattade henne i armen. Nå väll, sade han, må det vara krig... men ett öppet krig, I hvilket den skickligaste skall segra. Glöm emedlertid ej, då du utgår härifrån, att om du också eger nog af mina hemligheter för att bringa mig till galgen, så är Jag å min sida icke okunnig om någonting som rörer ditt lif..., Lycka till, herr spåmann, afbröt Goldussarina med höghet, i det hon lösgjorde sig frår Jacques Moulus tag. pMitt lif är ingen hemlighet. Jag tänker och talar helt högt. Jag handar på ljnsa dagen, utan att någonsin frukta en föreerae:se; ty Jag lyder endast mitt samveten Besvirjaren lutade sig emot henne och hviskade henne dessa ord i örat: