hade öfverraskat henne under vägen eller om
det sätt hvarpå hunden räddat henne derutur.
Slutligen stannade mannen med skalliga huf-
vudet, för att göra Jehanne uppmärksam på
en fördjupning, som man måste hoppa öfver.
På andra sidan af denna fördjupning befanns
ett slags förstuga, i hvars midt var en trappa,
som förde till husets öfre våningar. Denna
vestibul erbjöd den besynnerliga anblicken af
ett temligen prydligt möblemang.
Mannen, som Jehanne följde, sköt vid ven-
stra muren undan en ofantlig koffert, som gick
på trissor; dess borttagande blottade en låg
öppning, hvilken de gingo igenom.
När båda voro ingångna i det angränsande
rummet, blef kofferten ställd tillbaka på sin
plats.
Denna gång förändrade scenen helt och hål-
let utseende.
Må man föreställa sig en stor kullslagen
tratt, med tegelstensväggar, och man torde då
få någon id om detta underjordiska rum. Det
rundade hvalfvet lemnade i sin midt plats för
en cirkelformad eldstad. Hvarken luft eller
dager inkom dit; der fanns hvarken fönster
eller gluggar, ingenting som erinrade om lif-
vets behof.
I midten af denna håla brann en stor eld i
en omätlig ugn. På marken stodo retorter,
diglar, kittlar anfrätta af oxid, samt flaskor af
alla former och storlekar.
De svartaktiga, inemot sju fot höga murarne
försvunno nästan helt och hållet under en
mängd de mest afskräckande, de mest förfär-
liga föremål. Der voro benrangel af alla slags
oformliga varelser, som man skulle vara fre-
stad tro hafva varit jordandar eller tomtgub-
bar. Der funnos menniskoskeletlter, ytterligare
vridna, som om de blifvit missformade på
sträckbänken. Stora läderlappar, förskräckliga
vampyrer voro uppspikade på murarne med