degren jemväl uti rusigt tillstånd i sistomförmälde uppträden deltagit och dervid tillika, då folkhopen under hurrarop och oljud tågat öfver gamla Norrbro, uppträdt såsom hopens ledare; och att Booberg den 18 Mars om aftonen å Norrmalm åtföljt en fredsstörande folkhop och dervid äfven deltagit i inslagning af fönster å flere ställen; äfvensom Sandberg, genom hvad, såsom ofvanberördt är, emot honom förekommit samt lärlingen Rundman intygat derom, att Sandberg lördagen den 48 Mars om aftonen kastat sten en gång emot Castenhoffshuset och en gång emot ett å Blasiiholmen beläget hus, är vorden öfvertygad att hafva i sällskap med den af Booberg åtföljde folkhopen, deltagit i fönsterinslagningar , som af densamma föröfvats; ty och då Lenholm, Schortz, Engström, Widegren, Booberg och Sandberg sålunda äro förvunne att hafva under ofvanberörde tillfällen, då en större folksamling ägde rum och de utbrustne oroligheterna öfvergingo till våld emot person och egendom, dels till våldsamheter uppmanat och dels vid föröfvande deraf biträdt; samt Lenholm, Schortz, Engström och Widegren dessutom till last ligger, ILenholm att hafva dels den 2 December sistlidne år inför kämnersrätten med hugg och slag öfverfallit stadstjenaren Sundvall och fångknekten Grytzell, dels ock vid serskilda tillfällen talat vanvördeliga emot rättens ordförande och ledamöter; Schortz att under ransakningen vid kämnersrätten hafva skrifvit vanvördeliga emot domstolen och missfirmat åklagaren, samt Engström och Widegren att hafva vid de våldsammauppträdena varit af starka drycker öfverlastade; pröfvar kongl. hofrätten, med stöd af 6:te kap. 2 S 4 mom. och 61 kap. missgerningsbalken samt kongl. förordningen den 6 Februari innevarande år angående förändrade stadganden emot uppror och olofliga sammankomster, genom hvilken förordning straffet för så beskaffade förbrytelser, som de ifrågavarande blifvit mildradt, samt med afseende å den större eller mindre grad hvari ofvanbemälde tilltalade hvar för sig varit uti det timade upploppet delaktige, rättvist döma dem, Lenholm att derföre straffas med fyra års arbete å fästning samt att derförutan, jemlikt 5 kap. 6 . 48 kap. 5 och 9 S missgerningsbalken, 14 kap. 7 rättegångsbalken och kongl. förordningen den 20 Januari 1779, böta för sabbatlsbrott 3 rdr 46 sk. för det han öfverfallit rättens betjente 66 rdr 32 sk., för dervid bruten rättegångsfrid 46 rdr 32 sk., och för det han talat vanvördeliga emot domaren 43 rdr 46 sk.; skolande Lenholm, derest han saknar tillgång till förstnämnde tre bötesbelopp, utgörande tillsammans 86 rdr 32 sk. allt bko, undergå 28 dagars fängelse vid vattenoch bröd; och komma i sådant fall de böter 66 rdr 532 sk. nämnde mynt, hvartill Lenholm genom Stockholms kämnersrätts den 5 Juli 4841 meddeldte, ännu icke verkställde utslag blifvit dömd, för det han stött och knuffat kronouppbördskommissarien C. F. Molin, då denne varit i utöfning af sin tjenst stadd, alt genom berörde fängelsestraff aftjenas, äfvyensom all vidare fråga om förvandling af de Lenholm för vanvördeligt tal emot domaren ådömde böter, jemlikt kongl. förklaringen den 23 Mars 4807, kommer att förfalla; Schortz att straffas med 3 års arbete å fästning och att jemlikt 44 kap. 7 rättegångsbalken plikta för vanvördeligt skrifsätt emot domaren, och för det han missfirmat allmänna åklagaren 40 daler silfvermynt med 43 rdr 16 sk. banko; kommande likaledes fråga om förvandling af desse böter, derest Schortz till dem saknar tillgång, att förfalla; Engström och Widegren att straffas, den förre med 3 års arbete å fästning och den sednare med dylikt arbete i två år samt att derjemte hvar för sig, jemlikt 3 kap. 6 missgerningsbalken och kongl. förordningen den 46 November 4844, plikta för sabbatsbrett 3 rdr 46 sk. och för fylleri likaledes 3 rdr 46 sk. eller i brist af tillgång till dessa böter tillhopa sex (6) rdr 32 sk., allt banko, undergå 7 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt Booberg och Sandberg att hvardera straffas med 2 års arbete å fästning. På sätt ofvan förmäles, är förre allmänna arbetsfången Kanberg förvunnen, att lördagen den 418 Mears tidigt på eftermiddagen, i afsigt att dymedelst åstadkomma folksamling, uti förstugan till ett i kongl. teaterhuset vid den så kallade hästtrappan beläget allmänt näringsställe anslagit en af honom författad proklamation, innehållande uppmaning till arbetsklassen att samma eftermiddag samlas på Brunkebergstorg, samt måndagen den 20 i berörde månad, innan lugnet ännu varit i staden återstäldt, nedrifvit en i hörnet af Malmskillnadsgatan och Brunnsgränden uppsatt, af öfverståthållareembetet utfärdad, kungörelse, angående vissa till ordningens upprätthållande gifna föreskrifter; och pröfvar Kongl. bofrätten för den skull, i förmågo af 6 Kap. 2 S och 61 Kap. Missgerningsbalken, samt med stöd af ofvan åberopade Kongl. förordning den 6 Februari innevarande år, rättvist, det skall Kanpberg för beörde sitt brottsliga förfarande straffas med arbete å ästning i ett år. Rörande bokhållaren Almgrens förhållande den 48 Mars om aftonen, hafva i målet hörde vittnen, förutom hvad ofvanberördt är, intygat: slagtaren Hampus Meurling, att efter det de uti Storkyrkobrinken posterade trupperna genom en verkställd rörelse bemäktigat sig en del af våldsverkarne, dem andra äter med våld befria och trupperna ånyo ämnat verkställa en dylik rörelse, Almgren till folket, som visat sig benäget att taga Vill flykten, yttrat, att man icke borde springa, utan hålla sig tillsammans; kusken Carl Holmberg, att han uti Storkyrkobrinken iakttagit, att Almgren, tilltalande folket, bland annat utlåtit sig: vi skola gå alla lagliga vägar, men om vi inte då får vår rätt, si då ..., hvarvid talaren blifvit afbruten af så lifliga hurrarop, att han icke kunnat fortsätta sitt anförande; polisuppsyningsmannen Eriksson, att vid det folket, i anledning deraf, att några skott blifvit lossade, visat benägenhet att taga till fykten, Almgren till de flyende yttrat: hvad, gossar, är ni rädda?; polisuppsyningsmannen Anders Söderlund, att då fångarhe skolat utur rådstufvuhäktet lösgifvas, Almgren, som nedkommit till vakten vid rådhuset, under det han klappat med händerna, ropat till det honom omgifvande folket: kom, gossar, vi ska ha ut dempn; samt polisuppsyningsmannen Söderlund, att kl. omkring 44 på aftonen Almgren, stående på trappan till apotheket Kronan, utdelat till honom omgifvande sämre klädde karlar, efter hvad vittnet tyckte sig förmärka, 3 mindre skillingssedlar, dervid karlarne visat misenölie samt knotande uttryckt sig: får wi