taf polisuppsyningsmannen Juhlin omvittnade yttPp ande, derom annan bevisning icke blifvit förebragt; alltså och då, hvad emot öfversten Bruce, byggmästaren Broman, skomakaren Långberg och gesällen berg sålunda förekommit, fastän besvärande, likväl icke utgör full bevisning derom, att de uti de oroliga och våldsamma uppträdena tagit del, finner Kongl. hofrätten att de icke kunna till ansvar i måJet fällas; äfvensom Kongl. hofrätten, lika med kämnersrätten, finner sådane omständigheter icke hafva emot färgarelärlingen Graffman, snickarelärlingen Södergren, kakelugnsmakarelärlingen Svenberg, smedsgesällen Carl Johan Engström. svarfvaregesällen Svärd, drängen Carl Erik Ersson, målaregesällen Ljungströmer, förre bokbindarelärlingen Möller, boktryckarelärlingen Sjöberg, målarelärlingen Lundqvist, tunnbindarelärlingen Löfqvist, förre skomakarelärlingen Kryger, förre tunpbindarelärlingen Meurling eler Hedlund, snickeriarbetaren Malmström, skräddaregesällen Hagelfeldt och förre studeranden Gnospelius i målet förekommit, att de derutinnan kunna till ansvar fällas. Beträffande förre handlanden Godhin, så enär han, emot sitt nekande, icke är Ööfvertygad att hafva i våldsamheterne den 48 och 149 Mars deltagit och de af honom, enligt vittnens berättelser och eget medgifvande, under rusigt tillstånd den 20 Mars uti en handelsbod vid Köpmanstorget fällde yttranden, ehuru med afseende å de dagarne förut förefallne våldsamma uppträden och den då ännu i hufvudstaden rådande oroliga sinnesstämning varit olämpliga och möjligen kunnat till fortsatta oroligheter bidraga, likväl ej kunna såsom bestämda uppmaningar dertill anses, och enär någon menlig påföljd, så vidt utredt blifvit, deraf icke inträffat, ej eller må till någon ansvarspåföljd föranleda, pröfvar Kongl. hofrätten skäligt förklara att Godhin ej kan till annat ansvar i detta mål fällas, än att han skall för fylleri, jemlikt Kongl. förordningen den 46 November 1841, böta 3 rdr 46 sk. bko, eller i brist af böter undergå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd. Ehuru upplyst är, att tunnbindarelärlingen Bergman, hvilken söndagen den 49 Mars om aftonen anträffats bland den oroliga folkmassan i hörnet af Storkyrkobrinken och Westerlånggatan, då haft i handen en jernkäpp, och när han, som vid tillfället varit af starka drycker öfverlastad, skolat utaf extra ordinarie polisuppsyningsmannen Ljungman jemte annan polisbetjening arresteras, med nämnde jernkäpp slagit omkring sig och dervid tilldelat Ljungman ett slag i hufvudet; dock som Bergman, genom hvad honom sålunda till last ligger, icke kan anses vara öfvertygad att hafva uti de af den församlade folkmassan till allmänna ordningens störande begångna våldsamheter och oordningar tagit någon egentlig del; alltså finner Kongl. hofrätten, det Bergman icke kan för sådan delaktighet till ansvar fällas; men då han på omförmälde sätt med hugg och slag öfverfallit polisbetjening och dervid varit af starka drycker öfverlastad, samt Bergman dessutom genom afhörda vitltnens berättelser är vorden öfvertygad att hafva, efter det han blifvit till högvakten afförd, med knif sårat extra ordinarie polisuppsyningsmannen Hafström i handen, finner Kongl. hofrätten, enligt 48 kapitlet 9 , 24 kapitlet 7 S8, och 35 kapitlet 2 4 Missgerningsbalken samt Kongl. förordningarne den 20 Januari 1779, den 46 November 1841 och den 49 Augusti 1845, skäligt, det skall Bergman böta för polisbetjentes öfverfallande i tjensten tvåhundra daler med sextiosew riksdaler 32 sk., för ett derunder tillfogadt blodvite två daler med trettiotvå skillingar; för gatufridsbrott fyratio daler med tretton riksdaler 16 sk., och för fylleri 3 riksdaler 46 sk., eller, i händelse Bergman saknar tillgång till gäldande af honom ådömde böter, utgörande tillsammans 84 riksdaler, allt banko, i stället undergå fängelse vid vatten och bröd i 28 dagar samt för begagnande af lifsfarligt vapen straffas med 6 månaders arbete å fästning eller korrektionsinrättning. Vidkommande gesällen Öbergsson, så emedan han är genom vittnens berättelser lagligen öfvertygad att hafva måndagen den 20 Mars, då han velat framtränga igenom den afdelning af Konungens Andra lifgarde, som varit posterad vid den från Mynttorget till Helgeandsholmen ledande jernbren och gardisten Elias Johansson sökt derifrån hindra Öbergsson, medelst skuffning ofredat Johansson; ty och dä Öbergsson således är förvunnen att vid nämnde tillfälle hafva väldfört sig å vakt, men han genom berörde förfarande, erär det icke skett under sådana förhållanden, att det kan antägas hafvastått inågot egentligt sammanhang med de under nästföregående dagar förefallne och ofvannämnde dag ännu icke fullkomligt dämpade oroligheter, ej må anses hafva gjort sig skyldig till någon delaktighet i desamma, samt Obergsson icke heller i öfrigt blifvit förvunnen att hafva i de åtalade uppträdena deltagit eller varit af starka drycker öfverlastad, hvarföre ock något ansvar :derföre.ej kan Öbergsson ådömas, pröfvar kongl. hoefratten, i förmågo af 6 kap. 42 S krigsartiklarne, rättvist, det skall Öbergsson för vakts öfverfallande straffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Hvad sedan angår förre guldsmeden Lenholm, sidenyväfvaregrbetaren Schortz, skomakaregesällen Per Adolf Engström, bageriarbetaren Widegren, glasmästaren ;Boberg och glasmästarelärlingen Sandberg; så enär beträffande åklagarens emot Lenholm framställde ansvarspåstående för det Lenholm skall den 2 December nästlidne år, då ransakningen vid kämnersrätten förevarit, tillfogat den för fångarnes bevakning tillstädesvarande stadssoldaten Larsson ett slag för bröstet, Larsson förklarat, att det slag han vid tillfället -erhållit förorsakats deraf, att Lenholm utaf omkringstående personer blifvit skuffad emot Larsson, samt, emot Lenholms nekande, bevisning om det åtalade våldet icke inlupit, varder Lenholm från ansvar derför frikänd; men emedan, på sätt ofvar förmäles, är vordet lagligen utredt, att Lenholm lördagen den 48 Mars sistlidne år, efter det han, enligt :-hvad vittnen berättat, uppmanat en del af det å Brunkebergstorg församlade folket att begifva sig till .Storkyrkobrinken, der medelst ytterligare uppmaningar samt utdelning af penningar uppviglat folket att utöfva våldsamheter, samt nästpåföljde dag på enahanda sätt gifvit anledning till fortsatta oordningar; att Schortz lördagen den 48 Mars på aftonen jemte andra personer sökt att med en fönsterlucka spränga porten till det af herr presidenten von Hartmansdorff bebodda hus; att Engström anfört och till oordningar uppviglat den folkbop, hvilken söndagen den 49 Mars ifrån Storkyrkobrinken öfver gamla Norrbro begifvit sig till Norrmalm och der medelst stenkastning våldfört sig å de af gevaldigern Jäderin och konditorn Davidsson