till grund för kommande tidens läror, forskningar m. m. Den metod af utländska författare, som hr D. egentligen synes hava följt, är Garcias. Vi hafva jemfört dessa båda metoder och funnit att, utom afhandlingen om röstorganets anatomi, ) finnes i hr D:s sångmetod nära nog allt hvad för den tekniska utbildningen anses nödvändigt, och detta i mer systematisk form, än hvad fallet är med de flesta andra sångskolor, och med särdeles vårdade harmonier i accompanjemanget. Sångmetoden börjar med några korta, men bestämda allmänna satser för sångöfningarne. Vid frågan angående röstens klassifikation har författaren i en not anfört ett exempel på, huru olika äfven äldre musici bedöma rösten: så hände nemligen, att hr Franz Berwald en gång rekommenderat cen ung man att blifva vid kongl. teatern anställd som Basist, teaterns sånglärare ansåg ynglingen blifva användbar som Secundo Tenor och musikaliska akademiens sånglärare vitsordade honom såsom Barwuon. Vi hörde aldrig denna röst, som blifvit så olika bedömd; men vi hafve hört personer, som omvexlande och med full ton sjungit Tenor 4:0 och Basso 2:0, och ifall den unge mannen hörde till dessa sällsyntheter, så är det väl ursäktligt om ett misstag vid bedömandet kan ega rum, helst måhända efter endast ett mindre prof, eller till följe af röstens opasslighet för tillfället. Noten är emedlertid ganska frappant. Hr D. hade biovtt bort här tillägga sitt eget omdöme om ifrågavarande röst, emedan han säger sig hafva hört den, och muntligen för oss förklarat sin tanka derom. Efter en lättfattlig beskrifning om det nya sättet att angifva tonen, börja sångöfningarne med kromatiska skalan, hvarpå omedelbart följa den diatoniska skalans Duroch Moll-skalor, denna sednare på tvenne sätt. — OÖfningarne för röstregistrens förening äro mera och ändamålsenligare utförde än i de flesta andra metoder; vi undantaga likväl Garcias. Vid portamento-öfningar sakna vi nonor och decimer, hvilka vanligen upptagas. Vi kunna icke inse hvarför de här blifvit uteslutna, om ej i afsigt att låta dessa intervaller sedan återkomma, ilegatoskalorna. De hade emedlertid ej varit öfverflödiga äfven vid portamento-exemplen. — De råd och upplysningar, som vid början af hvarje öfning meddelas, äro för eleven serdeles både riktiga och nyttiga. — Dagliga öfovingar för rösten (se pag. 26) rekommendera vi till flitigt studerande, emedan dessa öfningar gifva ledighet samt säkerhet och tonglans åt exekutionen. — Brutna öfningar på 4, 6, 8, 12 och 16:e tonen, som genomgå alla intervallerna, äro likaledes af väsendtlig nytta för eleven. — Den följd af arpeggio-öfningar, författaren komponerat, äro förträffliga: ifrån det enkla treklang-accordet fortgå dessa öfningar till dubbla oktav-språng, med ökad hastighet. — Figurer och skalor med omvexlande nyansering sluta första delen af detta i flera afseenden förtjenstfulla arbete. Hvad vi sakna i denna del, nemligen en fullständig lira om andhemtningen, om röstens vårdande, om föredraget — hvartill höra recitativet, samt de olika karakterer och grader af tempi m. m. — förmoda vi komma att upptagas i andra delen, då vi skola återkomma till detta ämne. Åtskilliga mindre tryckfel, som troligen blifvit förbisedda vid korrekturläsningen, kunna ganska lätt rättas af hvarje minsikire —