till grund för kommande tidens läror, forskningar
m. m. Den metod af utländska författare, som hr
D. egentligen synes hava följt, är Garcias. Vi hafva
jemfört dessa båda metoder och funnit att, utom af-
handlingen om röstorganets anatomi, ) finnes i hr
D:s sångmetod nära nog allt hvad för den tekniska
utbildningen anses nödvändigt, och detta i mer sy-
stematisk form, än hvad fallet är med de flesta an-
dra sångskolor, och med särdeles vårdade harmonier
i accompanjemanget.
Sångmetoden börjar med några korta, men be-
stämda allmänna satser för sångöfningarne. Vid
frågan angående röstens klassifikation har författa-
ren i en not anfört ett exempel på, huru olika äf-
ven äldre musici bedöma rösten: så hände nemligen,
att hr Franz Berwald en gång rekommenderat cen
ung man att blifva vid kongl. teatern anställd som
Basist, teaterns sånglärare ansåg ynglingen blifva
användbar som Secundo Tenor och musikaliska aka-
demiens sånglärare vitsordade honom såsom Barwuon.
Vi hörde aldrig denna röst, som blifvit så olika be-
dömd; men vi hafve hört personer, som omvexlande
och med full ton sjungit Tenor 4:0 och Basso 2:0,
och ifall den unge mannen hörde till dessa sällsynt-
heter, så är det väl ursäktligt om ett misstag vid
bedömandet kan ega rum, helst måhända efter en-
dast ett mindre prof, eller till följe af röstens opass-
lighet för tillfället. Noten är emedlertid ganska
frappant. Hr D. hade biovtt bort här tillägga sitt
eget omdöme om ifrågavarande röst, emedan han
säger sig hafva hört den, och muntligen för oss för-
klarat sin tanka derom.
Efter en lättfattlig beskrifning om det nya sättet
att angifva tonen, börja sångöfningarne med kroma-
tiska skalan, hvarpå omedelbart följa den diatoniska
skalans Dur- och Moll-skalor, denna sednare på
tvenne sätt. — OÖfningarne för röstregistrens före-
ning äro mera och ändamålsenligare utförde än i
de flesta andra metoder; vi undantaga likväl Gar-
cias. Vid portamento-öfningar sakna vi nonor och
decimer, hvilka vanligen upptagas. Vi kunna icke
inse hvarför de här blifvit uteslutna, om ej i afsigt
att låta dessa intervaller sedan återkomma, ilegato-
skalorna. De hade emedlertid ej varit öfverflödiga
äfven vid portamento-exemplen. — De råd och upp-
lysningar, som vid början af hvarje öfning meddelas,
äro för eleven serdeles både riktiga och nyttiga. —
Dagliga öfovingar för rösten (se pag. 26) rekommen-
dera vi till flitigt studerande, emedan dessa öfnin-
gar gifva ledighet samt säkerhet och tonglans åt
exekutionen. — Brutna öfningar på 4, 6, 8, 12 och
16:e tonen, som genomgå alla intervallerna, äro lika-
ledes af väsendtlig nytta för eleven. — Den följd af
arpeggio-öfningar, författaren komponerat, äro för-
träffliga: ifrån det enkla treklang-accordet fortgå
dessa öfningar till dubbla oktav-språng, med ökad
hastighet. — Figurer och skalor med omvexlande
nyansering sluta första delen af detta i flera afse-
enden förtjenstfulla arbete.
Hvad vi sakna i denna del, nemligen en fullstän-
dig lira om andhemtningen, om röstens vårdande,
om föredraget — hvartill höra recitativet, samt de
olika karakterer och grader af tempi m. m. — för-
moda vi komma att upptagas i andra delen, då vi
skola återkomma till detta ämne. Åtskilliga min-
dre tryckfel, som troligen blifvit förbisedda vid kor-
rekturläsningen, kunna ganska lätt rättas af hvarje
minsikire —