SIV SIADIS ovat ANDY ILeDe
HVAD ÄR DEN TYSKA ENHETEN?
Denu. iraga uppställdes och besvarades der
19 Maj. ; ett engelskt Tory-blad. Den stats:
kloka cegelska aristokratien är skarpsynt, si
snart icke dess egna omedelbara fördelar eller
farhågor omtöckna dess politiska blick; de
kan deriöre vara lärorikt äfven för andra, at
imhemta ad den yttrar om hvad man nu
anser för tifslrågan i Tyskland. Med några ovä-
sendtliga afkortningar lyder svaret som följer
Hvad skulle vår tids tänkare, och de tän-
kande bland Tyskarne i den närmaste framti-
den säga, i fall man upptäckte att tvisten om
den tyska cuhbeten, som hotar Tyskland med
så myck ofärd, är någonting lika menings-
löst sor delöst? Knappast ett århundrade
sedan Frankrike och England
d mot hvarandra för besiitningen
mils isklädda fjell; och man kan
tillåta den förutsättningen att Tysklands
demokrater, filosofer, revolutionärer och pöbel
icke äro visare nu, än de nyssnämnda stora
monarkiernas konungar och ministrar voro då.
Det ena och odeleliga Frankrike! så ljöd
drogo i
al några få
den första franska republikens härskri. Me-
ningen deruaed var att stampa tillhopa alla de
förra samhällsklasserna — adel och bönder,
filosofer och krämare, militärer och civilister,
prester och lekmän, i en enda och till utse-
ende enoruug massa, och att göra dem alla
till jemrlikxar, nämligen i träldom under cen-
tralmyndisbeten i Paris. Medan denna myn-
dighet förbjöd afsöndrandet af ett tunnland af
den jord, som den störtade myndigheten hade
beherrskot. förbjöd den likväl icke utvidgan-
det af Franlrike, eller införlifvandet dermed
af andra länder och konungariken. Till följd
häraf inbegrep det ena och odeleliga Frankrike
snart hai!va Europa, tills sjelfva den stora ut-
vidgningen, i förening med en sträng vinter
och statschefens tygellösa ärelystnad, söndrade
alltsammans på nytt och inskränkte det inom
Frankrikes förra gränser.
Månne ifven under den tyska enheten skall
förstås någonting af samma halt: det ena och
odeleliga Tyskland,? Är meningen att alla de
länder och provinser, som förut varit under
tyska styrelser, skola nu sammanstampas till
en enda massa, trälande under centralstyrel-
sen i Frankfurt, och bildande dettas verktyg
för utsträckningen af dess myndighet äfven till
naboländerna, till Schleswig-Holstein, till Öster-
rikiska länderna, till Schweiz måhända ock;
så att Tyskland måtte blifva hvad Frankrike
var under Bonaparte — en olägenhet och en
plåga för alla andra folk? Moralisk, sociell
och nationell enhet äga Tyskarne redan; hvad
de nu efterfika, är politisk enhet: en republi-
kansk eller Bonapartisk dröm, ett fålängans
alster, en öfversittarelystnad, en lumpen härm-
ning af de ryktbara eröfrarne, alltifrån Alexan-
der till Bonaparte. De försökte likväl att
med ord och pergamenter uträtta hvad de förr
gjorde mera med förstånd och kraft, och me-
delst svärdet; men mindre med skryt. Men att
nu vilja göra eröfringar af andras land, på hvil-
ketdera sättet som helst, är ovärdigt vårt
upplysta tidehvarf, och mindre förhoppningsrikt
på framgång än någonsin. Den siste store er-
öfrarens anda är icke död; den öfverlefver ho-
nom i en hord af kontinentala hjeltedyrkare,
som jägta efter hans storhet och välde, och
äflas att få herrska, utan att äga hans snille
eller hans medel att lyckas. Somliga bland
dem äro krigare sjelfva, somliga blott militä-
riska bokmalar: män, som på egen hand läst
upp sig eller skrifvit upp sig till härförare
och statsmän af första ordningen, och nu vänta
att få förverkliga sina skrifbordsfantasier.
Med Tysklands enhet, för hvilken dessa teo-
rister pansatt fred, moralitet och heder, menas
icke språkets och litteraturens enhet; den fin-
nes redan. Ett bildadt språk, en rik och mång-
sidig litteratur, ökande sig alltjemnt, ehuru
med mera brådska än behag och kraft, är en
gemensam egendom för alla Tyskar, och har
gjort sig känd och aktad af nationer, som icke
tillhöra Tyskland. I det tyska fäderneslandet
förekomma likaså samma lärosystemer vid uni-
versiteter och skolor, och nästan samma läro-
böcker, blott skiljaktiga för de olika trosbe-
kännelserna. För en .stor del af Tyskland gäl-
ler äfven samma tullsystem. Der gifves väl
olika tryckfrihetslagar; men det oaktadt ut-
göra Tysklands litteratur och bokhandel ett
helt, lika mycket som någonsin Storbritanniens
bokhandel och litteratur. För att fullkomna
den enhet, som i det hela redan finnes i Tysk-
land, återstår blott att stadga och betrygga
pressens frihet, att utvidga gränsorna för tull-
systemet, att afskaffa passtvånget de särskilda
staterna emellan, och att, genom tryckfrihe-
tens och opinionens samverkan, bringa de re-
lan tillvarande styrelserna till ett någorlunda
öfverensstämmande handlingssätt. Men i stäl-
let att bygga på de befintliga och djupt be-