ning, a:t prenumerantantalet åtminstone icke skulle förminskas, och då trodae jag mig kunna finna nigon eller nägra personer villiga att såsom bolagsmän eller annorledes bidraga till tidningens förlagsutgifter. Jaz hade redan förut sökt finna sådane män, men a! rgäfves, enär hvar och en först ville se, hur företaget skulle konsolidera sig eller icke. n af prenumerationen är känd, och allt hoj mig att finna hjelp till tidningens utgifvande var härmed helt och hållet förloradt. Det återstod mig då ingenting annat än att söka förskaffa m prenumeranter den ersättning, som var mig möjlig, nemligen att, efter träffad öfverenskommelse med hr Wallden, lemna dem Aftonposten i stället, då inzen annan tidningsredaktion ville lyssna till ett !ikartadt förslag. För öfrigt torde hvar och en lätt fiona, att det ringa belopp, hvartill prenumerationen uppgick, eller omkring 3000 rdr bko, äfven a s oförminskadt ej skulle lång tid hafva förslagi idningens forigående. Hvad man yttrat ang ett tillbud af 20.000 rdr bko, som en pålitlig o förliden höst skulle hafva gjort mig för förlögsgeten till tidvingen, är alldeles ogrundadt, det skulle högligen intressera mig att denne pålitlige person skulle vara. at sku!le här ligga mig om hjertat att ven jag fruktar att redan genom alltför veta, hy Myck: vidröra stor vit et hafva tagit den vördade allmänhetens up; samhet i anspråk. Jag underkastar mig nu dia dom, som den öfver mig må afkunna, men hop: att framtiden förr eller sednare måtte sälta m ifälle att visa, att jag med oförtruten ifver sk ika egna mina obetydliga krafter till tjenst ä ideer, jag förfäktat, och åt ett fosterland, so:s framför allt annat är och blir mig kärt. På så säng begagnar jag tillfället att betyga min inversa tacksamhet för de af mina f. d. herrar kolleger inom pressen, hvilka under motgången ig bi. Den stora förbindelse, i hvilhos dem, skulle ännu mer ökas, om de viva tidningar ville återgifva denna min trofast in den 45 Maj 1849. Elof M. Lindman. arna