ning, a:t prenumerantantalet åtminstone icke skulle
förminskas, och då trodae jag mig kunna finna ni-
gon eller nägra personer villiga att såsom bolagsmän
eller annorledes bidraga till tidningens förlagsutgif-
ter. Jaz hade redan förut sökt finna sådane män,
men a! rgäfves, enär hvar och en först ville
se, hur företaget skulle konsolidera sig eller
icke. n af prenumerationen är känd, och
allt hoj mig att finna hjelp till tidningens ut-
gifvande var härmed helt och hållet förloradt. Det
återstod mig då ingenting annat än att söka för-
skaffa m prenumeranter den ersättning, som var
mig möjlig, nemligen att, efter träffad öfverenskom-
melse med hr Wallden, lemna dem Aftonposten i
stället, då inzen annan tidningsredaktion ville lyssna
till ett !ikartadt förslag. För öfrigt torde hvar och
en lätt fiona, att det ringa belopp, hvartill prenu-
merationen uppgick, eller omkring 3000 rdr bko,
äfven a s oförminskadt ej skulle lång tid hafva
förslagi idningens forigående. Hvad man ytt-
rat ang ett tillbud af 20.000 rdr bko, som en
pålitlig o förliden höst skulle hafva gjort mig
för förlögsgeten till tidvingen, är alldeles ogrun-
dadt, det skulle högligen intressera mig att
denne pålitlige person skulle vara.
at sku!le här ligga mig om hjertat att
ven jag fruktar att redan genom alltför
veta, hy
Myck:
vidröra
stor vit et hafva tagit den vördade allmänhe-
tens up; samhet i anspråk. Jag underkastar
mig nu dia dom, som den öfver mig må afkunna,
men hop: att framtiden förr eller sednare måtte
sälta m ifälle att visa, att jag med oförtruten
ifver sk ika egna mina obetydliga krafter till
tjenst ä ideer, jag förfäktat, och åt ett foster-
land, so:s framför allt annat är och blir mig kärt.
På så säng begagnar jag tillfället att betyga
min inversa tacksamhet för de af mina f. d. her-
rar kolleger inom pressen, hvilka under motgången
ig bi. Den stora förbindelse, i hvil-
hos dem, skulle ännu mer ökas, om de
viva tidningar ville återgifva denna min
trofast
in den 45 Maj 1849.
Elof M. Lindman.
arna