Men hör på, Clementine, började hon efter några minuters tystnad; jag har likväl bra svårt att genast tro på denna sällsamma förställning. Låt oss söka utspionera din man... jag anser det nu för tillåtligt. Kanhända skola vi finna oss gäckade af något lika löjligt som oskyldigt misstag... Det vore dumt att låtsa om något, innan vi äro säkra på hans brottslighet; men sedan . .., Ja, sedan lemnar jag den trolöse för evigt, utropade Clementine med häftighet och steg upp. Ah! att vara bedragen, beskrattad af honom och hans nedriga mätresser ....-. Åh! Adele! Det är förfärligt I Lugna dig för Guds skull, Clementine! Carolina kommer,, sade Adele ifrigt, och fortfor, vänd till flickan, som inkommit: Se här, tag ut den här korgen, men nämn icke för Löfgren att vi sett den. Baron ämnar syrprenera oss med dess innehåll och skulle bli ledsen om han visste att vi fått veta derom., Middagen är serverad! sade en betjent, i detsamma han öppnade den ena dörrn, just som Carolina gick ut genom den andra. Torka nu bort dina tårar och visa dig lugn, så att din man ingenting märker,, fortfor Adele och slätade sitt hår framför spegeln; min Gud, så raka dina lockar äro och din krage är skrynklig som en papiljott. Låt mig hjelpa dig; se så — kom nu...y Och de båda unga damerna försvunno genom dörrn till salongen. Middagen hade varit temligen tyst och tråkig. Alfred och Clementine, som vanligen förde ordet och täflade i infall och skämt, voro båda tysta och tankspridda. Ludvig var allvarsam och tyst som vanligt och syntes icke märka den förstämning, som herrskade omkring honom. Slutligen steg man ifrån bordet och begaf sig in i ett litet kabinett för att dricka kaffe. Ludvig stoppade en pipa och kastade sig som