ledamöter uti direktionen öfver nya elementarskolan i Stockho!m. Med åberopande af Edra den 2 Juli 1844 och den 29 Mars 4847 till oss aflåtna underdåniga skrifvelser, hafven J, uti ytterligare skrifvelse af den 14 Februari innevarande år, anhällit, att. sedan rikets sist församlade ständer beviljat en tillökning i anslaget åt clementarliroverken af 90.600 rår årligen, nya e ementarskolan i Stockholm mitte, al berörde tillgång, undfå en sä stor andel, att skolan må sättas i stånd att fullständigare än hittills uppfylla sin bestämmelse; hvarjemte J, tillika med framställning och förslag af allt hvad som ansåges nödigt för ifrågavarande skolas utvidgning och fullkomnand, på anförde skäl, i underdånighet begärt: 4:90. Att nya elementarskolan måtte, vid elementarläroverkens allmänna reglering i nåder förklaras höra till full tändigheten af deras organisation, såsom en ständig här i staden förlagd profskola, hvarest nya lärosätt och läroböcker må försökas, innan de till allmän efterrättelse påbjudas. 2:0. Att normalstat för skolan i nåder fastställes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ettdera af de 2:ne förslag, hvilka blifvit Eder sistberörde underdåniga skrifvelse bifogade, samt att, i enlighet dermed, de betalande lärjungarnes afgifter till skolan måtte från och med sednare halfåret 1849 förhöjas, i förra fallet till 30 och i det sednare till 40 rdr årligen. 3:0. Att vi måtte täckas i nåder bestämma, om hus åt skolan finge byggas på Beridarebanan, och hvar det då skall förläggas. 4:0. Att J, till följd deraf, fingen dertill i underdånighet ingifva ritning och kostnadsförslag. 5:0. Att derefter måtte i nåder afgöras, när byggnaden skulle uppföras och finge iflyttas. 6:0. Att dervid jemväl måtte i nåder bestämmas i hvilken mån kostnaden skulle bestridas af läroverksfondens allmänna besparingar, eller blott medelst förskott af dem, och följaktligen i enlighet med hvilkendera af de Eder nyss åberopade skrifvelse bilagde o:ne öfvergångsstater, som blefve i nåder godkänd; hvaremot, om ingendera af dem befunnes antaglig, det kunde tillåtas Eder att få med nytt förslag i underdånighet inkomma. 7:0. Att det i alla händelser måtte tillåtas Eder, att med vår justitie stalsminister afdandla om hyrande för skolans räkning, från den 4 nästkommande Oktober, af de rum, som blifvit honom i bildhuggarebostället till embetsboning upplåtna;samt slutligen 8:0. Att. om intet annat kunde af Oss för det närvarande i nåder beviljas, det åtminstone måtte Eder i nåderstillåtas, att med undantag af medellösa ynglingar, hädanefter som hittills, dock för de öfriga höja afgifternn från sednare halfåret 1849, antingen till 30 eller helst 40 rdr årligen. Vid underdånig föredragning häraf, hafve Vifunnit för godt i nåder tillåta Eder, att med cen af rikets herrar, hr justitie statsministern, afsluta öfverenskommelse om begagnande för nya elementarskolans räkning, från den 4 Oktober innevarande år och tills vidare, af den till boställsrum åt hr justitig statsministern anslagna lokal uti kronans egendom vid Beridarebansgatan; men beträffande öfrige delar af Eder underdåniga framställning, hafve Vi tills vidare velat uppskjuta att Vårt nådiga beslut derutinnan fatta; hvilket Vi Eder till nådigt svar och underdånig efterrättelse härigenom meddela: befallande eder Gud allsmäktig nådeligen. Stockholms Slott den 6 Mars 1849. OSCAR. P. Genberg. Läsaren finner, vid genomgående af detta kungabref, att icke mer än en enda punkt blifvit bifallen af allt hvad direktionen i sin ansökning föreslagit; och det, så till sägandes, den obetydligaste punkten. Man upptäcker intet bifall till anhållan om en billig andel i de 90,000 rdr, som ständerna vid sistl. riksdag beviljat elementarläroverket i det hela, och hvaraf väl Nya elementarskolan rimligtvis också kunnat få åtnjuta en lott: alla andra än vigtigare skäl för organisationens fördel i det hela (se ofvanföre) att förtiga. Likväl anmärker läsaren tvifvelsutan, att regeringen icke heller gifvit direktionen ett kategoriskt afslag; hon förklarar endast, att hon ulls vidare velat uppskjuta att fatta beslut om de öfriga punkterna. Man kan föreställa sig orsaken till denna prokrastination ligga deri, att uppgörandet af den allmänna normalstaten icke ännu torde hafva medhunnits, och att Nya elementarskolans behof af utvidgad lokal m. m. icke ansetts böra komma i åtanke förr, än denna normalstat blifvit reglerad. Litet underligt synes det undvikande svaret emellertid, enär ett bifall å direktionens underdåniga hemställan ej tyckes hafva kunnat stå i vägen för normalstaten; något, som också exempelvis skönjes deraf, att intet hinder funnits för gillande af 7:de punkten, för hvilken dock ett uppskof väl kunde hafva varit lika motiveradt som för de öfriga. Naturligtvis undrar man desto mer på den ringa uppmärksamhet direktionens skrifvelse vunnit, som man inom denna direktion ser namnen på män, icke obetydliga i och för sig sjelfve, och dessutom ej aflägsna från regeringen. Det är väl sannt, att ordföranden gjort sig känd på ett i åtskilliga afseenden mindre fördelaktigt sätt. Men vi åtminstone, för vår del, hylla den grundsatsen, att man kan och bör åtskilja ämnen: vi göra således personer rättvisa i och för det berömliga, ehvad felaktigt eller till och med betänkligt vi i öfrigt må träffa hos dem. Den, hvarom här är fråga, och som, efter hvad man af stilen kan döma, uppsatt direktionens skrift till regeringen, synes oss deruti hafva nedlagt ett godt arbete. Huru samme person handlat i andra förhållanden hör icke hit. Hr v. Hartmansdorffs ultrakonservativa politik står visserligen i en så stor motsägelse mot hans prosressiva tendens i skolfrågan, att en dylik sjelfstridighet är oförklarlig, utan antagande af en inskränkthet eller brist i omdömet, som hindrar honom inse det oskiljaktiga, inre och oförstörbara sammanhanget emellan den ide för framåtskridande i wundervisninosväcaendat cam