Således beror din lycka på att ega en vildhjerna, kanske en rumlare till man? Ty en sådan vore han utan gensägelse, i fall han liknade dig... Du skulle som karl vara den komplettaste vildbasare och rout som någonsin trampat Stockholms gator, och utan tvifvel göra en hustru bra lycklig. .. Jag tackar dig för komplimangen... Men uppriktigt sagdt, så skulle jag icke begära bättre än att Ludvig vore ep sådan route, en sådan vildbasare, som du uttrycker dig. Det syntes då åtminstone att han egde känsla och lif, fel, svagheter och passioner som en annan menniska.n Ack ja! hvilka älskvärda fel... Om han drack, spelte, höll mätrvesser, vore dig otrosen, behandlsde dig med köld, kanske bhårdhet, vore svartsjuk, orimlig och tyrannisk ... Ack, min Gud! ja... det vore ombyte... jag skulle bli förtjust deraf... då denna exemplariska dygd och flegma pinar lifvet ur mig... detta ständiga lugn, denna oupphörliga beherrskning bevisar hans likgiltighet och lojhet, hans utomordentliga känslolöshet ... Men ack!o tillade Clementine med sorglig resigpation, denna förändring skall aldrig inträffa... Ludvig skall aldrig bli en rumlare... aldrig ge mig anledning till en skymt af misstankar eller svartsjuka... dertill är han alltför maklig och alltför hederlig, slöt hon med en suck. Nej, Gudskelof, Ludvig kan aldrig bli någon rumlare... sade Adele andäktigt, ehuru du i sanning genom (ditt oförstånd förtjente det. Men hvad är det nu som i dag tlugit bort med ditt glada lynne, min lilla syster ? fortfor hon och strök håret ur pannan på den harmsna Clementine. Ack hvad är det värdt att berätta... då förtretas jag bara om igen ... Nå så låt oss glömma det i stället..