RÖRANDE NYA ELEMENTARSKOLAN I STOCKHOLM. Det är allmänt erkändt, såväl att en skolreform på det hela här i landet är nödvändig, som att Nya elementarskolan måste antagas som typ för det system, hvarefter man vid ofvannämnde allmänna reform bör rätta sig. Med detta erkännande följer naturligt, att man med stort och allmänt intresse betraktar Nya elementarskolan, dess öden, utveckling och i synnerhet utvidgande. Antalet af ansökningar till vinnande af lärjungeplats i denna skola har länge varit så stort, att många föräldrar, utan hopp att der få in sina barn, vändt sig till privata skolor ; och då valt sådana, som af enskilde skolmän inrättats i så nära hkhet som möjligt med Nya elementarskolan. Af tidningarne finner man annonser om sådana privata läroanstalter här i Stockholm, både på södermalm och i norra förstaden. Klart är emellertid, att om Elementarskolan sjelf utvidgas, måste detta ur flera skäl vara det bästa. Först och främst kunde man derigenom säkrare förvissas om lärosystemets iakttagande i helt och oförfalskadt skick, än detta möjligen är att begära af privatiserande skol-lärare, hvilka i flera fall sakna medel till systemets fullständiga ge nomförande, och kanske icke heller alltid till alla delar så rent uppfatta det, eller förmå gå i land dermed, som sådant måste förutsättas i Elementarskolan sjelf. Et annat ännu vigtigare skäl för Nya elementarskolans utvidgande ligger i angelägenheten att få ett prof anstäldt, som i visst fall ännu kan anses ogjordt. Nya elementarskolan undervisar för närvarande ej flera än 100 lärjungar samtidigt, emedan den åt skolan upplåtna salen (i kongl. Landtbruksakademiens hus) icke rymmer flera. Nu är det bekant, att man i många städer, der äldre läroverk finnas, behöfde, när, enligt det nya systemet, gymnasium och nederskola tänkas sammanslagna till ett enda verk, gifva undervisning åt flera hundrade lärjungar tillsammans. Man har då uppkastat den frågan, huruvida Nya elementarskolans system der vore tillämpligt: med andra ord, om det vore möjligt att utföra med en så stor lärjungepersonal, då, enligt detta system, en enda lärare och i ett enda rum skall (med tillhjelp af monitörer och, i vissa fall, skol-adjunkt) sköta undervisandet af dem allesammans. Emedan Nya elementarskolan hittills endast haft 190 att samtidigt lära, har spörsmålet ej ännu kunnat praktiskt besvaras. Att få det besvaradt är således af stor vigt, just för systemets införande i provinsstäderna; emedan man eljest i dessa städer, så fort skolungdomens medlemmar stege till flera hundrade, såge sig hänvisad till nödvändigheten att upprätta mera än ett skolverk. Om Nya elementarskolans utvidganrde följaktligen med skäl är att betrakta som en vitalpunkt i närvarande stadium af hela svenska skolreformen, så blir närmaste fråga, hvad utsigter den saken har för sig. Till nämnde utvidgande erfordras endast, att skolan bekommer en rymligare lokal. Ty till profvet hör just, att med samma lärarepersonal kunna undervisa flera eiever än nu; ja, möjligen, dubbla antalet. Någon kostnad for ökadt lärareantal behöfves således ieke (om ej på sin höjd för ännu en skoladjunkt). Nytt skolrum är hvad som fordras. Men är det då så omöjligt för Nya elementarskolan att få sig en större (om möjligt dubbelt så stor) lärosal ? : Önskligast för skolan vore naturligtvis att sättas i besittning af ett eget hus. Och att detta i sjelfva verket vore en ganska billig fordran, finner man utan svårighet. Spörsmålet är huru man skall vinna medel härtill; eller, huru man åtminstone, innan eget hus kan bekommas, må sättas i tillstånd att hyra en rymligare lokal än den närvarande? Medel böra i sjelfva verket ej saknas, allenast man vill tillsläppa dem. Ständerna hafva vid sista riksmöte med 90,000 rdr ökat anslaget till elementarläroverken. Och detta har skett, oaktadt regeringen för detta behof icke äskade mera än 30,000 rdr. Då ständerna här, ovanligt nog, beviljat tre gånger så mycket som det begärda, har man anledning att undersöka skälen till en så stor beredvillighet. Dessa kunna igenfinnas i ständernas åsigt såväl om oundgängligheten i allmänhet af en genomgripande skolförbättring öfver hela riket, hvartill ett större anslag behöfdes, som ock i den omständigheten, att de af regeringen fordrade 30,000 rår, eburu till summan mindre, dock i sig innebure en drygare utgift, så till vida, som dermed ingenting synnerligt vunnes, och dessa penningar, för att så säga, vore bortkastade. Regeringen hade nemligen i sin proposition om de 30,000 rdr yttrat, att dessa medel skulle utgå såsom Teservalionsanslag, för att, jemte nu befintliga tillgångar m. m. användas till löner åt lärare vid de elementarläroverk, hvilka blifva inrättade efter de af regeringen godkända grunder, o.s.v. Men dessa godkända grunder funnos i propositionen omtalade på ett så sväfvande och obestämdt sätt, att, med undantåg af en och annan punkt, man ej såg sig förvissad om de helt och hållet (och följaktligen syftesenligt) eller blott till en (möjligen ganska liten) del tillhörde det nya skolsystemet, hvarförutan likväl ingen egentlig reform vore att vänta. Då sålunda ständerna genom beviljandet af 90,000 rdr till elementarläroverken utöflver hvad dessa redan hafva, tydligen åsyftat ge