Så kunna endast lidelser och de stormar, som tyst utkämpas inom egna bröst, härja den sista skymten af den himmelska hägringen! Väl kunna yltre strider tära och fördunkla den fordom i lefnadsfriskhetens glans strålande bilden, men vid hoppets fackla visa de bleknade dragen, att teckningen bibehållit sin ursprungliga skönhet, genom undergifvenhet och resignation lika mildrande, som dess motsats ärelystnad en gissel på det menskliga sträfvandet. I Tonernes harmoni — denna skänk från högre rymder, finner menniskosinnet en hugsvalelse, som, mildrande lidelserne, gifver anletsdragen detta hängifna — ett odödlighetens skimmer inom stofthyddan. I det harmoniska uttrycket uppkommer sålunda hvad vi benämna lycke, men som endast är en inre ackord, en åtrå att tyda det frapperande i tillämpningen Sympati eller Antipatis. Ty likasom vi i alla Raphaels odödliga mästerverk skole finna en flägt af det förklarade, det Gudarena, som städse skall göra hans skapelser oöfverträffade, — likaså skall hvarje menniskas bättre jag finna en genklang, så ofta hon möter och återfinner sitt bättre väsendes första uttryck — renhet och oskuld, en gäst från sällare verldar, Skön med sin lilja i hand, på lifvets brusande vågor ! 7) Historiskt.