Så kunna endast lidelser och de stormar,
som tyst utkämpas inom egna bröst, härja den
sista skymten af den himmelska hägringen!
Väl kunna yltre strider tära och fördunkla
den fordom i lefnadsfriskhetens glans strålande
bilden, men vid hoppets fackla visa de blek-
nade dragen, att teckningen bibehållit sin ur-
sprungliga skönhet, genom undergifvenhet och
resignation lika mildrande, som dess motsats
ärelystnad en gissel på det menskliga sträf-
vandet.
I Tonernes harmoni — denna skänk från
högre rymder, finner menniskosinnet en hug-
svalelse, som, mildrande lidelserne, gifver an-
letsdragen detta hängifna — ett odödlighe-
tens skimmer inom stofthyddan. I det har-
moniska uttrycket uppkommer sålunda hvad
vi benämna lycke, men som endast är en
inre ackord, en åtrå att tyda det frapperande
i tillämpningen Sympati eller Antipatis. Ty
likasom vi i alla Raphaels odödliga mäster-
verk skole finna en flägt af det förklarade,
det Gudarena, som städse skall göra hans ska-
pelser oöfverträffade, — likaså skall hvarje
menniskas bättre jag finna en genklang, så
ofta hon möter och återfinner sitt bättre vä-
sendes första uttryck — renhet och oskuld,
en gäst från sällare verldar,
Skön med sin lilja i hand, på lifvets brusande vågor !
7) Historiskt.