RR de ole do rn MN OP Kund NA frn FRANKRIKE. Fö iinde är valens resultat inom Seine-departe:.nentet: Af 281,140 valmän röstade 134,823 för Lucien Murat, 132,087 för Lagrange, 129,069 för Ledr:: Rollin, 127,998 för Boichot, 125,101 för Bedesn, 121.632 för Lamorieiere, 119,173 för Dufacre, 118,038 för Passy, 117,546 för Moreaux. 117,069 för Victor Hugo, 113,388 för Lamenanais, 112,717 för Bixio, 112,673 för Odilon Barrot, 112,305 för Cavaignac, 112,237 Theodore Bac, 112.185 för Fålix Pyat, för Rattier, 110,649 för Wolowski, för Coquerel, 110,240 för Considerant, 127 för Pierre Leroux, 109,162 för Garnon, 128.309 för Roger (du Nord), 108,010 för Lasteyrie, 107,983 för Vavin, 107,838 för Peup ., 197,831 för Agricole Perdiguier och 107,825 för Rapatel. De som härefter erhöllo de flesta rösterna voro Bugeaud, Boissel, Marie och Leon Faucher. De: allmänna resultatet af valen skildras af en korrespondent på följande sätt: Hogern och högra centern hafva erhållit en ansen!ig majoritet; den yttersta venstern, den) socialistiskt-demokratiska oppositionen har vun-: nit ex plötslig framgång och blifvit upplyftad till exa aktningsbjudande minoritet; den pro-! visoriska regeringens och den nuvarande nationallörsamlingens parti har lidit ett fullständigt :ederlag. Emellan den konservativa majoriteten och och den socialistiskt-demokratiska oppositionen står ett temligen svagt parti, som af Patrie beräknas till 62 ledamöter af de redan bekanta 687, hvaremot samma blad beräknar de moderata ledamöterna till 476 och. de denokratiskt-sociala till 149. l Det parti, som tillhör den närvarande konstituerande nationalförsamlingen och de så kallade republikanerna af gårdagen. har lidit! ett så afgjordt nederlag, att till exempel af de 4 presidenter, som församlingen haft,: nemligen Buchez, Marie, Senard och Marrast, ingen enda blifvit återvald, ja icke ens konstitutionsutskottets referent har fått röstpluralitet. I flera departementer hafva utmärkta statsmän och folkvänner måst lemna plats än åt exalterade klubbtalare, än åt fanatiska legitimister. Skildringen kan sammanfattas i följande ord: Ledru-Rolilin ech Thiers hafva blifvit valde, men Lamartine, som förlidet år under jubelrop valdes i 49 departementer, har nu icke en gång blifvit återvald i sin födelseort. Partierna hafva beslutit sig till strid och önska icke mer några ädla personligheter, som med sjelfuppoffring kasta sig emellan de stridande. Enligt den sednaste valbulletinen (i Journal des Debats) skulle resultatet vara följande: I 38 departementer hafva endast moderata representanter, till antalet 347, blilvit valda; i 15 departementer endast socialister, till antalet 116: i 30 öfrige departementer 164 moderata och 101 socialister. Om man således afräknar de ännu återstående departementerna och kolonierna, så skulle den blifvande Jagstiftande församlingen komma att bestå af 217 socialister och 511 moderata, bland hvilka sednare man kan räkna minst 159 republikaner (af samma åsigt som t. ex. Dufaure, Cavaignac o. s. v.), hvilka i alla frågor, som möjligen röra republikens existens, säkerligen skola rösta med yttersta venstern. Nämnde tidning gör häröfver följande reflexioner: Vi dölja icke, att detta resultat ej motsvarat våra förhoppningar; vi hade väntat än mera för det moderata partiet. Hvad är orsaken till denna missräkning? Hvar och en inser det: det är den olyckliga splittringen, som i sista stund framkallades inom de moderatas leder... Med en majoritet utaf två tredjedelar af församlingen böra emedlertid ordningens vänner icke misströsta om samhälle!s välfärd.n Å andra sidan jublar den socialistiskt-demokratiska pressen högt. Så utropar t. ex. Råvolution democratique et socialen: Fråga är icke mer om republikens försvar mot rojalisternas anfall; dess fortbestånd är nu garanteradt. Frågan är tvärtom att bestämma den stund, då alla missbruk och företrädesrättigheter måste vika för jemnlikheten. Ty rättvisans timma har slagit och vi hafva ändtligen den socialistiskt-demokratiska republiken ! Nationalförsamlingen gör ännu i sina sista ögonblick regeringen mycket bekymmer. Den 49 Maj upphäfde den drickskatten, hvilken regeringen gerna ville bibehålla; den 20 gaf den regeringen ett ännu hårdare slag, genom att, efter en högst stormig debatt, med 293 röster mot 210 förklara för en olaglighet, att general Changarnier på samma gång var högste befälhafvare för både linietrupperna och nationalgardet i Seine-departementet. — General Perrot bar blifvit utsedd att tills vidare efterträda general Changarnier såsom chef för nationalgardet. Changarnier behåller deremot högsta befälet öfver Ninietrupperna i Seine-departementet. . Ministeren och republikens president börja inse den svåra ställning, hvari regeringen efter så många nederlag blifvit försatt. Ministörens egen halfofficiella organ berättar, att kabinettets ledamöter den 49 Maj hade ett sammanträde hos O. Barrot, hvilket varat långt inpå natten; man hade insett nödvändigheten deraf, att en i alla afseenden enig och derigenom stark ministör framträder inför den nya lagstiftande församlingen, och att således den gamla; icke. i alla frågor harmonierande ministeren begör sit! afsked; deremot vederlägger samma blad en hop redan i omlopp varande rykten om nya ministerlistor. . . Odilon Barrot skall vid detta sammanträde hafva yttrat, att han på de sednaste 6 månaderna lärt mer, än under hela sitt föregående poltiska lif. Bland andra rykten berättas, att Dufanre fått uppdrag att bilda en ny minister.