RR de ole do rn MN OP Kund NA
frn
FRANKRIKE.
Fö iinde är valens resultat inom Seine-de-
parte:.nentet:
Af 281,140 valmän röstade 134,823 för Lu-
cien Murat, 132,087 för Lagrange, 129,069 för
Ledr:: Rollin, 127,998 för Boichot, 125,101 för
Bedesn, 121.632 för Lamorieiere, 119,173 för
Dufacre, 118,038 för Passy, 117,546 för Mo-
reaux. 117,069 för Victor Hugo, 113,388 för
Lamenanais, 112,717 för Bixio, 112,673 för O-
dilon Barrot, 112,305 för Cavaignac, 112,237
Theodore Bac, 112.185 för Fålix Pyat,
för Rattier, 110,649 för Wolowski,
för Coquerel, 110,240 för Considerant,
127 för Pierre Leroux, 109,162 för Gar-
non, 128.309 för Roger (du Nord), 108,010 för
Lasteyrie, 107,983 för Vavin, 107,838 för
Peup ., 197,831 för Agricole Perdiguier och
107,825 för Rapatel. De som härefter erhöllo
de flesta rösterna voro Bugeaud, Boissel, Ma-
rie och Leon Faucher.
De: allmänna resultatet af valen skildras af
en korrespondent på följande sätt:
Hogern och högra centern hafva erhållit en
ansen!ig majoritet; den yttersta venstern, den)
socialistiskt-demokratiska oppositionen har vun-:
nit ex plötslig framgång och blifvit upplyftad
till exa aktningsbjudande minoritet; den pro-!
visoriska regeringens och den nuvarande na-
tionallörsamlingens parti har lidit ett fullstän-
digt :ederlag. Emellan den konservativa ma-
joriteten och och den socialistiskt-demokratiska
oppositionen står ett temligen svagt parti, som
af Patrie beräknas till 62 ledamöter af de
redan bekanta 687, hvaremot samma blad be-
räknar de moderata ledamöterna till 476 och.
de denokratiskt-sociala till 149. l
Det parti, som tillhör den närvarande kon-
stituerande nationalförsamlingen och de så
kallade republikanerna af gårdagen. har lidit!
ett så afgjordt nederlag, att till exempel
af de 4 presidenter, som församlingen haft,:
nemligen Buchez, Marie, Senard och Mar-
rast, ingen enda blifvit återvald, ja icke
ens konstitutionsutskottets referent har fått
röstpluralitet. I flera departementer hafva
utmärkta statsmän och folkvänner måst lemna
plats än åt exalterade klubbtalare, än åt fana-
tiska legitimister.
Skildringen kan sammanfattas i följande ord:
Ledru-Rolilin ech Thiers hafva blifvit valde,
men Lamartine, som förlidet år under jubel-
rop valdes i 49 departementer, har nu icke en
gång blifvit återvald i sin födelseort. Partierna
hafva beslutit sig till strid och önska icke mer
några ädla personligheter, som med sjelfupp-
offring kasta sig emellan de stridande.
Enligt den sednaste valbulletinen (i Journal
des Debats) skulle resultatet vara följande:
I 38 departementer hafva endast moderata
representanter, till antalet 347, blilvit valda;
i 15 departementer endast socialister, till an-
talet 116: i 30 öfrige departementer 164 mo-
derata och 101 socialister. Om man således
afräknar de ännu återstående departementerna
och kolonierna, så skulle den blifvande Jag-
stiftande församlingen komma att bestå af 217
socialister och 511 moderata, bland hvilka sed-
nare man kan räkna minst 159 republikaner
(af samma åsigt som t. ex. Dufaure, Cavaig-
nac o. s. v.), hvilka i alla frågor, som möjli-
gen röra republikens existens, säkerligen skola
rösta med yttersta venstern.
Nämnde tidning gör häröfver följande re-
flexioner:
Vi dölja icke, att detta resultat ej motsva-
rat våra förhoppningar; vi hade väntat än mera
för det moderata partiet. Hvad är orsaken till
denna missräkning? Hvar och en inser det:
det är den olyckliga splittringen, som i sista
stund framkallades inom de moderatas leder...
Med en majoritet utaf två tredjedelar af för-
samlingen böra emedlertid ordningens vänner
icke misströsta om samhälle!s välfärd.n
Å andra sidan jublar den socialistiskt-demo-
kratiska pressen högt. Så utropar t. ex. Rå-
volution democratique et socialen:
Fråga är icke mer om republikens försvar
mot rojalisternas anfall; dess fortbestånd är nu
garanteradt. Frågan är tvärtom att bestämma
den stund, då alla missbruk och företrädesrät-
tigheter måste vika för jemnlikheten. Ty rätt-
visans timma har slagit och vi hafva ändtligen
den socialistiskt-demokratiska republiken !
Nationalförsamlingen gör ännu i sina sista
ögonblick regeringen mycket bekymmer. Den
49 Maj upphäfde den drickskatten, hvilken re-
geringen gerna ville bibehålla; den 20 gaf den
regeringen ett ännu hårdare slag, genom att,
efter en högst stormig debatt, med 293 röster
mot 210 förklara för en olaglighet, att general
Changarnier på samma gång var högste befäl-
hafvare för både linietrupperna och nationalgar-
det i Seine-departementet. — General Perrot
bar blifvit utsedd att tills vidare efterträda
general Changarnier såsom chef för national-
gardet. Changarnier behåller deremot högsta
befälet öfver Ninietrupperna i Seine-departe-
mentet. .
Ministeren och republikens president börja
inse den svåra ställning, hvari regeringen efter
så många nederlag blifvit försatt. - Ministörens
egen halfofficiella organ berättar, att kabinettets
ledamöter den 49 Maj hade ett sammanträde
hos O. Barrot, hvilket varat långt inpå natten;
man hade insett nödvändigheten deraf, att en i
alla afseenden enig och derigenom stark mini-
stör framträder inför den nya lagstiftande för-
samlingen, och att således den gamla; icke. i
alla frågor harmonierande ministeren begör sit!
afsked; deremot vederlägger samma blad en
hop redan i omlopp varande rykten om nya
ministerlistor. . .
Odilon Barrot skall vid detta sammanträde
hafva yttrat, att han på de sednaste 6 måna-
derna lärt mer, än under hela sitt föregående po-
ltiska lif. Bland andra rykten berättas, att Du-
fanre fått uppdrag att bilda en ny minister.