, utan en direktorial- eller kommittestyrelse,
ilken heit och hållet skall ligga i represen-
ionens händer, och följaktligen mycket kraft-
lare, men tillika mera farlig och absolutistisk.
iraf förklarar sig den annars för mången svår-
tliga hemligheten af det svalg, som skiljer
tta parti från de s. k. konstitutionsvännerna,
ationals parti med Cavaignac och Armand
arrast i spetsen, och den nuvarande national-
rsamliingens majoritet, som vill hafva den
rkställande makten afskild från den lagstif-
nde. Olyckligtvis har ödet så fogat, att den
rsta president Frankrike fick, har gjort hvad
n kunnat för att på flera sätt väcka folkets
isstroende till sjelfva institutionen. Hit kan
amför allt räknas, att, efter hvad man hör
rättas, den parisiska polisen ligger i händerna
å en man vid namn Carlier, som skall vara
fullkomlig Fouch, som tillhört den Guizot-
a regeringens första instrumenter, och som
nu skall mycket anlitas. Denne Carlier be-
sylles af de ultrademokratiska bladen bestän-
igt alt använda s. k. moucharder eller falska
lislockfåglar, för att söka narra arbetare till
xcesser och derigenom förskaffa polisen till-
ille att skrämma upp de fredlige borgarne för
Iket. Ifrån sådana beskyllningar måste man
Htid göra betydliga afdrag för partiöfverdrift,
y ytterligheterna äro aldrig så noga om san-
ingen mot hvarandra och alltid benägna att
ro det värsta, under det menniskorna 1 all-
nänhet icke äro så elaka på någondera si-
an om de blott kunde underhandla passions-
ritt med hvarandra. Emellertid saknar nyss-
ämnda beskyllning kanhända ändå icke all
rund. Man vet att Carlier bibehölls såsom
n af polischeferna efter Februarirevolutionen,
ch då vidtog han i hemlighet en mängd åt-
ärder för att kompromettera provisoriska re-
eringen. En professor i medicinen berättade
mig äfven i går, då fråga uppstod om detta
imne, att han, vid de sista folkskockningarne
om för en tid sedan ägde rum vid Porte S:t
enis, hade gjort sällskap med fem borgare
från Faubourg S:t Germain, dit upp och der
lifvit vittne till att ibland den mängd perso-
er som då arresterades, klädda i bluser, hade
funnits åtskilliga förklädda polisbetjenter eller
s. k. sergeans de ville, som hade varit de verk-
sammaste uppviglarne. De öfrige hade 1gen-
känt dem och dervid råkat i raseri, men na-
turligtvis hade intet ondt vederfarits dem se-
dan de för syn skull blifvit förda inom poli-
sens murar, Måhända kan uti dessa omstän-
digheter också ligga någon anledning hvarföre
de ultrademokratiska jurnalerne alla dagar varna
folket att ej låta narra sig till någon oordning
under det ministerens tidningar den ena da-
gen efter den andra spått emöter. Detta oak-
tadt anser jag ställningen här ingenting min-
dre än säker för framtiden, ty regeringen är
komplett diskrediterad hos folket, och alla an-
ledningar äro förhanden att det revolutionära
partiet är organiseradt, hvilket mest visat sig
deraf alt det blott behöfdes för dess kommitte
att sätta sergeanten Boichot på sin lista för att
skaffa honom öfver 100,000 röster, oaktadt alla
monarkisternes förenade bemödanden, oaktadt
den ofantliga skara af embetsmän öfver hvilka
regeringen kan disponera och all den taktik
som för öfrigt blifvit använd på det hållet
Det är intressant att se huru tidningen la Li-
bertå vid detta tillfälle uttrycker sig, ett blad
som för i skölden att försvara presidenten från
republikansk synpunkt, men som fördömer den
politik ministrarna följt: Då Louis Napoleon
kom till Frankrike förra åretv, heter det,
skulle han kunnat förena fyra millioner säkra
anhängare, och med deras tillhjelp kunnat neu-
tralisera såväl de reaktionära som de demago-
giska rörelserna. Tack vare den bedröfliga po-
litik som sedan blifvit följd, har han dödat det
Bonapartistiska partiet, uppmuntrat rojalister-
nes dåraktiga förhoppningar och derigenom gif-
vit socialisterne en kraft och en nummerstyrka
som ingen för två månader sedan hade kunnat
förutse. Om vi vore socialister, skulle vi upp-
resa bildstoder åt Louis Napoleon och åt ge-
neral Piat,, Och på ett annat ställe i samma
blad med anledning af valresultatet: Det är
mer än sannolikt att makten, som är envis
emedan den är blind, och blind emedan den
är envis, icke skall tro något och förakta ä-
ven denna sista vink, som allmänna omröst-
ningen gifver en till sin undergång lutande
regering. Det är på detta sätt som Carl X fal-
lit; det var sålunda som Ludvig Filip dref sig
sjelf på flykten, och säkert voro likväl dessa
två konungar och två monarkier starkare än
en president, som trolösa rådgifvare beröfvat
sin styrka, emedan de underminerat grunden
för hans tillvaro.
Det skall säkert intressera den svenska all-
mänheten att höra, att Jenny Lind är i Paris.
Hon hitkom i förrgår afton från London för
att helsa på mrs Grote, den bekante bankiren
och parlamentsledamoten Grotes fru, som va-
rit här någon tid och med hvilken den stora
sångerskan är lierad genom en nära vänskap.